En tavla till

Lördag

I morse hände något väldigt konstigt. Vi kan fortfarande faktiskt inte riktigt tro att det är sant. Vi två vaknade ganska sent vid 09.00 respektive 09.30. När Åsa slog på telefonen hade hon fått ett sms av Pontus en stund innan. Det visade sig att ungen inte var hemma!! Han hade stigit upp 08.30 och var redan på väg för att träffa sin bästis.
Undrens tid är inte förbi.

Efter ett par maskiner tvätt och matinköp kunde vi inte ignorera de 28 graderna och solen. Vi packade ner fruktsallad och sushi och gick mot Bronte Beach.

Vi gick ut men kom inte så långt. Affären precis vid vår portdörr hade utförsäljning. Hoppla, det blev visst både en tavla och en dörrstopp i samma motiv.

Upp till lägenheten igen för dumpning och sen ut igen.

Nu har vi ju verkligen inget behov av att flytta till något större men annars fanns här ett hus till salu med 6 sovrum, 3 badrum och 6 parkeringsplatser. Nu har vi ju inte ens en bil så vi hoppar nog över.

Cool spindel. Ser ut som Bamses kompis. Ni vet den som har skor på sig.

På väg till Bronte, som sagt.

Det här ett sånt litet gulligt bageri. Fullt med goda cheesecakes och tårtor.

Inte ett moln…

Nu börjar vi närma oss. Bronte är ett jättemysigt område. Här skulle vi kanske kunna tänka oss att bo, men nä, vi trivs så bra i Randwick.

Och så mitt bland de rostiga räckena stack denna blomsterprakt upp.

Havet.

Inte långt kvar. Vi tog trapporna ner härifrån. Promenaden tog ca 35 minuter, typ, vi kollade aldrig på klockan.

Lill-Åsa mumsade i sig sin sushi medan Åsa åt en jättegod fruktsallad som innehöll det mesta.

När vi hade slappat en stund på handdukarna gick vi ner till havet för att kolla läget. Där var det en massa killar som tyckte om att dricka Victoria Bitter. De hörde till Bronte Boardriders och de tyckte tydligen om både att surfa och dricka öl.

Sen kom badvakterna. De skulle visst träna. Om vi fick välja skulle vi nog hellre hänga med Bronte Boardriders.

Det fick bli bussen hem med ett stopp på Bunnings för att köpa upphängningsanordningar till vår nya tavla.

När vi kom hem satte vi oss en stund på balkongen och då kom papegojorna.

Grannarna nedanför oss och på andra sidan vägen har listat ut hur man matar dem. Vi är avundsjuka. De fick komma dem jättenära och matade dem till och med från handen. Vi ville inte ta kort på det eftersom det känns lite obekvämt.

Sen kom Pontus och Novellia hem. Hon hade med sig denna fina bukett för att hon fick komma över på middag. Vi tycker om henne.
I bakgrunden ser ni även den nya tavlan.

Denna dörrstopp funkar alldeles perfekt för vår balkongdörr som annars slår igen med ett bang när det blir korsdrag. Och korsdrag vill man verkligen ha i det här landet.

Vi glömde ta kort medan vi åt men vi hade mysigt och Novellia är så lättpratad och trevlig.
Här sitter de på Poppes rum och nu kollar de på Top Gear och gapskrattar.

Räkor på altanen

Torsdag

Jorå Helge satt kvar. Han hade dock bytt gren och var väldigt svårfotograferad.

Fredag

Åsa är numera helt kär i området där hon tar sina lunchpromenader. Så nära höghusen men ändå helt tyst och mysigt på de smala gatorna.

Idag tog Lill-Åsa en snabb öl med arbetskompisarna innan hon åkte hem. Det var nämligen sista arbetsdagen för en praktikant. Väl hemma väntade Åsa med middag på altanen. Räkor för båda Åsornas del men tillbehören var lite olika.
På den här stolen brukar Pontus sitta men ikväll är han med kompisar och bowlar och äter middag.

På tal om Pontus. I morse blev det lite tokigt. Pontus ringde till sin ömma moder med panik i rösten och sa att han har ett stort problem. Gulp. Han hade gått hemifrån utan både nycklar, busskort och plånbok. Ibland går det lite för fort. Han försökte i en timme att få åka gratis till skolan men busschaufförerna nekade honom att komma på. Väldigt dåligt, tycker vi. De ser ju att han har skoluniform på sig och är på väg till skolan. Åsa började packa ihop datorn på jobbet för att åka hem och jobba och hjälpa gossebarnet men då ringde Lill-Åsa. Hennes gulliga chef hade nämligen direkt erbjudit henne att få låna hennes bil för att åka hem och släppa in honom så att han kunde hämta sina saker. Lyckan var total! Vi fick sen båda ett sms från honom när han satt på bussen med 25 röda hjärtan och ett stort tack.

När vi ätit färdigt nu ikväll ringde det från Sverige på Åsas mobil. Det händer ju inte varje dag precis. En gammal kollega hade bett henne att fungera som referensperson då han söker nytt jobb.

Nu har vi krupit in och lämnat denna vackra utsikt.

Vi skulle skypa med Karin ikväll men hon sover säkert fortfarande. Hon har blivit en riktig sjusovare. Vi får skypa en annan gång för nu är klockan 21.00 och det är dags för oss att göra kväll.

Ha en toppenhelg allihopa!

Hej Helge!

Söndag

Vi fortsätter på samma tema. Nämligen, att om vi båda hade varit rökare hade vi bränt upp en massa pengar.
På tal om detta vill vi visa vad som går på TV mellan programmen just nu. I det här landet är man inte rädd att få fram budskapet på ett lite tuffare sätt.

Hua, det är så att man får mardrömmar

Dessa icke-rökar-pengar använder vi nu istället till att ta bra hand om oss själva. Det fick bli en timmes oljemassage på Guns massageställe här i Randwick. Mycket skönt men också mycket ont. Jösses så mycket knutar man har i axlar, nacke och rygg. Lill-Åsa som aldrig har huvudvärk har istället sin stress i knutar. Helt OK, tycker hon.

Sen Lill-Åsa bytte jobb har knutarna som tur var minskat men hennes garderob har behövt en liten ansiktslyftning. Även hon behöver alltså numera se respektabel ut måndag-torsdag.
Vi åkte därför in till Westfields köpcentrum i city och köpte ett par byxor på Esprit, som verkar vara den enda affären som har byxor som faller henne på läppen. Byxorna heter Weekend fast det är ju bara då hon inte använder dem. En ljusgrå stickad tröja till vintern blev det också.

Maria har fått besök av en sjuksköterska som heter Anna. Vi mötte upp dem på en uteservering i Darling Harbour. Där drack vi öl, lyssnade på en kvinnlig trubadur och njöt av det underbara vädret.

På vägen hem stannade vi fyra även till för en vätskepaus/kisspaus på en irländsk pub.

När vi kom hem hade vi fått ännu ett meddelande på vår omtyckta whiteboard. Det är klart att vi ska träffas alla fyra och på lördag har vi bjudit in henne på middag. Hon är så himla trevlig och Pontus bästa vän. De är födda samma år och samma månad med bara några dagars skillnad. Hon går inte i skolan längre utan jobbar på någon slags reklambyrå. Det är en mycket driftig brud det där.

Måndag

Åsa tog som vanligt bussen in till city, bytte sen till nästa buss som tar henne över bron till North Sydney. När hon nästan var framme slogs hon av en jobbig insikt. Datorn låg kvar hemma i garderoben…
Jaha ja. Det var bara att vända. Tack och lov att man har ett sånt jobb som man har som gör att man kan jobba lika bra hemifrån. Hon skickade även ett sms till systra och frågade hur hennes dag såg ut. Slumpen gjorde att hon jobbade precis i närheten just vid lunchtid. Så trevligt! Anna kom över och en sund lunch intogs på ballisen. Åsa har nämligen påbörjat Scarsdale-dieten.
Den enda som tycks fungera för denna tjockis!
(Lill-Åsa vill här poängtera att hon inte har något som helst ansvar för den sista meningen)

Onsdag

Lill-Åsa tar rätt ofta en ganska rask promenad på 30 minuters under lunchen. Skönt, lite småsvettigt men nyttigt för kropp och själ. Nu vill inte Åsa vara sämre så idag lämnade hon North Sydney på lunchen, gick över motorvägen och hamnade här.

Små söta gator med blommor som luktade himmelskt och i bakgrunden syns skyskraporna i North Sydney. Sköna kontraster.

Lummigt och grönt.

När Lill-Åsa gick sin promenad idag blev det en tvärnit precis innan hon kom tillbaka till kontoret. Hon blev så till sig så att hon glömde ta kort. Men precis så här såg den ut. Ugglan Helge.
Sitter den kvar imorgon ska hon försöka fotografera Helge. Hon hade ingen om att det fanns ugglor mitt i stan.

Nu har vi haft lill-lördagsmiddag men idag fick Lill-Åsa dricka vin på egen hand. Det gick bra det med. Potatisen, såsen och den söta avslutningen fick Åsa bara titta på. Men oj så smal hon ska bli :)

PMS, Glebe och Newtown

Lördag

I natt tyckte vi att 10 timmar sömn passade bra för Lill-Åsa. Hon har haft en grym PMS, ni vet en sån där när man vill slå ihjäl någon för att de lämnar brödsmulor på köksbänken. Eller att det BARA är hon som ser när soptunnan behöver tömmas och att det ska vara så jävla svårt att stoppa in skorna i skoskåpet när man kommer hem.
10 timmar senare vaknade hon upp snäll som ett litet lamm. Vi kan med glädje också rapportera att de övriga två familjemedlemmarna lever och har hälsan.

Vi började dagen med en powerwalk i parken. Lill-Åsa brukar oftast bränna sig i nacken under den timmen som promenaden tar.
Gun lämnade kvar ett helt förråd av solskydd.
Kolla, det är som värsta SPF- baren.
Lill-Åsa har därför inte bränt nacken idag.

En dusch senare åkte vi buss 370 mot Glebe medan Pontus åkte in till stan för att träffa kompisarna. Eller familjen som han nu kallar dem.

Vi har inte sett så mycket av Glebe innan och idag hittade vi nya delar som vi gillar.

Två par hängande gymnastikskor.

Målet för Glebe-turen var Australian Youth Hostel som är världens mysigaste pub/bar/restaurang. När vi var här förra gången var det augusti och vinter och vi satt då inne och myste.

Idag passade det bättre att sitta ute på deras innegård och äta lunch och dricka öl.

Nära till toan var det också.

Efter en pizzahalva och varsin öl strosade vi upp mot pulsen igen.

Vi tänkte på Gun när vi passerade det här stället. Hon är lite svag för ställen med dörren på hörnet.

Vi tog sen bussen till Newtown där vi tänkte söka upp en homobar nu när Mardi Gras har dragit igång. Det är inte svårt att hitta dem i Newtown men trots det lyckades vi faktiskt inte.

Söt pingvinskylt.

Det här stället var till uthyrning. Charmigt med bensinpumparna.
Undrar om de ingår?

På vägen hem passerade vi Coles för att köpa ingredienserna för att kunna laga till en grekisk favoritmiddag.
När vi kom hem var Pontus och hans två tjejkompisar här. Ungdomarna är så VÄLDIGT trevliga i det här landet. De kom och mötte oss, skakade hand och sa att det var väldigt trevligt att träffa oss. Sötnosar.

Ha en mysig lördag!

Kära hela året

Åsa gör ett sammandrag av veckan som gått

I söndags träffade vi Mickes föräldrar, Janne och Majbritt. Anna och Micke var naturligtvis också med. Vi intog en pubmiddag på Mill Hill Hotel i Bondi Junction.
Dagen efter firade Janne sin 70-årsdag!

På andra sidan bordet satt Mickes mamma. Och fina Micke och jag förstås.
Nu är Mickes föräldrar tillbaka i Sverige efter en månads skön semester härnere.

I måndags kunde äntligen Pontus gå tillbaka till skolan efter alldeles för lång tid hemma i sängen. Man kunde riktigt se hur mycket han uppskattade att gå tillbaka.

I tisdags var det som bekant Valentines Day och det vill vi fira. Det finns ju olika åsikter om huruvida Valentines Day ska firas eller inte men vi ser det bara som ett tillfälle att hitta på något extra mysigt. Kära i varandra är vi ju varje dag och vi tycker även att vi är ganska duktiga på att både säga och visa det även de andra 364 dagarna under året.

I tisdags hade vi bokat bord på en restaurang i Surry Hills. Vi kom tidigt och hade turen att få ett bord på uteserveringen. Trevlig personal, god mat och mysigt ställe. Vi är helt överens om att komma tillbaka.

Senare på kvällen skulle vi möta upp Lill-Åsas fd arbetskamrat Maria. Vi gick därför den korta promenaden mot Oxford Street där hon redan väntade på oss på The Colombian Hotel.

Lite vin/öl och snackelisnack blev det innan vi hoppade in i en taxi hemåt.

I övrigt har den här veckan inte skiljt sig så märkvärdigt mycket från en vanlig vecka.

Idag har jag hållit i en viktig utbildning hos en kund och var faktiskt lite pirrig innan jag åkte dit. Men bara lite. Allt gick väldigt bra och efteråt fick jag skjuts hem av min chef som också närvarade under utbildning. Väldigt skönt att komma hem klockan 14.00 och slå upp datorn och fortsätta att jobba hemma.
Nu väntar vi bara på att frun ska komma hem och sen blir det fredagsmys. Med nachos, vad annars?

Bindi, magdans, drag queen och karaoke

Åsa bloggar om lördagskvällen

 

Min vän Diyana fyllde 35 år i veckan och igår var jag därför inbjuden på hennes födelsedagsfest. Festen var på ett indiskt ställe på Oxford Street. Den delen av Oxford Street som ligger närmast citykärnan är känd för att partynivån är hög samt att det är här som de flesta gayställen finns.
Jag tog bussen in och försökte med flit komma lite sent. Jag är ju alltid så sjukt punktlig i vanliga fall och tänkte nu försöka mig på akademiska kvarten. Trots detta var jag självklart bland de första som kom.
Jag får nog jobba på det här lite mer.

 

Direkt när jag kom in och hade kramat om födelsedagsbarnet fick jag en bindi fastsatt i pannan. Ett litet smycke som klistrades fast.

Mer om bindi från Wikipedia.

Bindi är en utsmyckning i form av en liten färgad prick i pannan som traditionellt bärs av hinduiska kvinnor, särskilt i Indien. Den färgade pricken kan även kallas tilaka, bottu, bindiya eller kumkum.
Idag bärs bindin ofta som dekoration, men ursprungligen har utsmyckningen haft mer religiös betydelse. Pricken är en symbol för fromhet och signalerar att personen är hindu. Pricken symboliserar också det tredje ögat. Det tredje ögat ser inåt, mot gudomen. Ogifta kvinnor hade en svart prick, medan gifta kvinnorna hade en röd prick.
För utsmyckning finns numera bindi i olika färger och i olika utföranden, till exempel i form av smycken som kan klistras på och kvinnor använder dem när de vill vara fina, exempelvis vid fester.

Lite senare kom mina gamla arbetskollegor från det stora rekryteringsbolaget. Otroligt roligt att träffa alla!

Karine, födelsedagsbarnet Diyana och Vanessa.

Ett foto som jag stulit från Diyanas Facebook på vårt bord.

En bild som visar hela lokalen. Förutom bordet närmast scenen längst in, var vi alla Diyanas gäster.

Innan maten serverades kom en magdansös in i lokalen. Hon framträdde en stund innan hon sen ropade upp Diyana på scenen för att hon skulle få prova på. Till saken hör ju att Diyana är en professionell dansare och till och med varit bakgrundsdansare åt Lady Gaga så för henne var det där ingen match. Tänk om det varit en själv. Hu.

 

 

In i rummet steg sen denna färgstarka person. Killen var som lång som en stång och väldigt underhållande. Han höll sen i hela karaoken och fick upp folk på scenen med eller mot sin egen vilja.

Han tyckte att Diyana var lik sångerskan Beyoncé så han bestämde att hon skulle sjunga en låt av henne. Han dansade.

Tack och lov klarade jag mig lindrigt undan. Jag blev uppropad tillsammans med Luke, Kristin och Karine. Vi sjöng If I could turn back time med Cher.

 
En otroligt rolig kväll med massor av skratt!
När jag sen hoppade in i en taxi stängde chauffören omedelbart av sin radio som spelade orientalisk musik. Jag bad honom sätta på den igen och han blev lite förvånad men sen åkte vi genom stan till musik från hans hemland. Så coolt och en perfekt avslutning på denna kväll.