Oliiidligt spännande

som Peter Harrysson skulle ha sagt.

Idag har vi som bekant haft visning på vår lägenhet. Innan mäklaren kom blev vi galet nervösa. Handsvetten kom, pulsen ökade och magarna knöt sig. Konstigt. Vår mäklare Sanne och hennes visningsvärdinna kom en stund innan och förklarade att det var fullt normalt.

Alla mäklare vi träffade på försommaren påpekade hur viktigt det var med belysning av lägenheten. Vår hall som annars är ganska mörk lyses upp av en lampa ovanför vårt vitrinskåp. Igår kväll dog den. Lampan alltså. Så jävla typiskt. Tack och lov har vi under helgen fri tillgång till våra grannars lägenhet. De hade en passande adapter och vips så var vår hall upplyst igen. Tills imorse. Då dog den igen. Så fruktansvärt typiskt. En lampa som har lyst så snällt i vår hall i flera år bestämmer sig för att dö precis när vi ska ha visning. Med mördarblick går Åsa in i grannarnas lägenhet igen och letar efter en ny adapter och hittar en passande bakom grannarnas säng. Halleluja.

När vi sagt hejdå till mäklarna gick vi in till grannarna igen och hämtade de sju påsarna med kläder som vi inte längre vill ha och åkte mot Stadsmissionen i Liljeholmen.
Nu la sig nervositeten då vi insåg att vi faktiskt inte kan göra mer för tillfället. Vi åt en god hälsosam lunch i Liljeholmen innan vi åkte vidare in mot stan.

Vi gjorde några ärenden och sen var det dags för den stora jakten på adaptrar. Vi hade ju trots allt förbrukat några under helgen. Det visade sig inte vara ett lätt jobb. Inte på Clas Ohlson, Elgiganten, Kjell & Company och inte heller på PUB eller Åhléns. Alla sa att det bara var IKEA som sålde såna. Kanske skulle det möjligtvis finnas i en lampaffär men det var långt ifrån säkert. Åsa ringde till en lampaffär på Hornsgatan som sålde just en sån adapter som vi ville ha. Vi köpte två, en till oss och en till grannarna.

Sen blev det en massa tid över. Vad gör man då? Dricker bubbel på Folkbaren? Japp.

Där satt vi och spekulerade om saker vi inte har en aning om. Hur många kan ha kommit på visningen? Hur många kan ha skrivit upp sig som spekulanter? Kan någon vara intresserad av att köpa den möblerad? Vi pendlade mellan att tänka "Men vem skulle vilja köpa vår lägenhet" till att fantisera om alla miljarden vi kommer få för den.
Det här är verkligen inte vår grej. Att vänta, alltså.

Men vi har inget val. Imorgon är det ny visning och mäklaren lämnade kvar skylten och broschyrerna. Tyvärr missade vi samtalet från mäklaren eftersom hon lyckades ringa precis den sekunden när vi klev in i porten och där finns ingen täckning. Hon lämnade ett meddelande om att det gått bra och att 13 sällskap hade skrivit upp sig på intresselistan. Är det bra eller dåligt? Time will show.

Efter visningen imorgon kommer vi möblera om lägenheten igen. Vi har njutit av att ha ett sovrum men det känns ändå lite konstigt. Stackars Pontus som inte riktigt känt igen sen när han kommit hit och hans rum har blåsts ut. Imorgon kommer Pontus rum tillbaka. Eller åtminstone i övermorgon.