Jardí del Túria

Söndag

Vi vaknade inte först någon morgon på denna resa. Det var väldigt mysigt att komma ner till köket och möta doften av kaffe och rostat bröd.

Vissa av brudarna var lite shoppingsugna men vi hade hört att alla affärer är stängda på söndagar. Mycket riktigt. Vi gick till varuhuset El Corte Inglés och det var tokstängt.

Vi två tog en långsam promenad ner till en utav våra favoritparker som vi hittills besökt, Jardí del Túria eller som den heter på engelska, Turia River Bed Gardens.
Valencia byggdes som så många andra europeiska städer runt en flod. 1957 svämmade floden över och många dog på kuppen. Man bestämde sig därför för att leda floden söder om staden och göra om den gamla flodfåran till en park istället. Förbaskat smart och vilket bra jobb de gjorde.

Parken myllrar av joggande människor, folk som vallar sina hundar, cyklister, söndagsfamiljer och dessa snygga brudar.
 

Någon form av citrusfrukt enades vi om att det var som växte överallt i den 9 km långa parken.
 

Inget klättervänligt träd, direkt.
 

Vi lyckades faktiskt hålla ihop hela skaran hela dagen. Något som ju måste anses som en bedrift.

Våra ögon njöt av alla färger och grönska.
 

Vi njöt även av solen och värmen.
 

Och sangrian. I alla fall vissa utav oss.
 

Efter några kilometer kommer man fram till musikpalatset där det spelas vacker musik så att håret ställer sig upp på armarna.

I slutet av parken ligger La Ciudad de las Artes y las Ciencias, vilket alltså är ett konst- och vetenskapsmuseum. Stort och magnifikt.

25 grader i solen hade vi när vi promenerade vidare för att hitta ett lunchställe.

Här hade vi precis ätit en god lunch på en uteservering. Det kan ha varit här som Åsa fick i sig något olämpligt.
 

Åsa med kartan i högsta hugg.
 

Sedan fanns det faktiskt några affärer som hade öppet och då blev det genast betydligt svårare att hålla ihop flocken :)
 

Det obligatoriska egofotot.
 

Vi gick och vi gick.

Vätskepaus med Agua de Valencia, innehållandes sprit, cava och apelsinjuice.
 

Läskande och gott. Alla tyckte om det.
 

En utav oss har precis fyllt 50 år och det skulle naturligtvis firas.
 

Här är Eva, världens yngsta femtioåring.
 

Vi gick sen ut och åt middag igen. Det blir mycket mat och dryck på en sån här resa.