I bil runt engelska landsbygden

Åsa skriver

I måndags var det dags för vår resa till England i ett försök att bli lite klokare.

Vi tog flygbussen till Skavsta och flög Ryanair till Stansted fulla av förväntan. Vi som åkte var Torkel (min chef och vän) och Marcus som är en av grundarna av bolaget. Och undertecknad förstås.

Vi kom fram till Stansted lite tilltufsade av de ruggigt obekväma sätena på flyget. Det går verkligen inte att sitta bekvämt då de ju i stort sett lutar åt fel håll och man sitter framåtlutad.

Vi gick och hämtade ut vår hyrbil, en Passat, och kopplade in vår Garmin. Tänk om vi inte hade haft den i vår snirkliga tur runt mellersta England.

Totalt har vi åkt bil i ca 9 timmar men väldigt uppdelat och aldrig mer än dryga 2 timmar åt gången så det har gått jättebra. Jag skriver ingenting om alla de möten och besök vi har gjort då det är än så länge ska vara hemligt och inte ska ligga på internet.

Visa karta

  

 
Torkel har kört alla milen och gjort det helt galant. Han drog inte på vindrutetorkarna istället för blinkers en enda gång.
 

Första kvällen åkte vi till en liten liten by som heter Sawtry där en gammal kompis till Torkel bor. De träffades i Hong Kong och har hållit kontakten sen dess. Idag bor han med sin fru och sina två små barn i en omgjord lada. Han bytte helt bana från att vara en framgångsrik marknadskille till att nu tillverka leksakslådor. Härligt med folk som vågar ta klivet till ett bättre liv.

Här åker vi på uppfarten till deras hus.
 

Kolla in den stora AGA spisen! Ett väldigt lantligt kök som passar perfekt i den miljön.

Torkel och hans kompis Jeremy

På kvällen blev vi bjudna på en smaskig krabbpasta vid deras stora rustika bord. En del vin slank visst också ned. 

Trött och nöjd kröp jag ner i hotellsängen och slocknade bums.
 

På morgonen var vi tillbaka hos Jeremy och hans fru på en riktig engelsk frukost. Snacka om gästfria och trevliga människor! Allt fanns på det här bordet. Vi började med flingor och mjölk, sen ägg bacon och korv och så avrundades det med toast och marmelad. Behöver jag säga att jag fick lägga Scarsdale-dieten på hyllan under den här resan…
 

Efter en stunds körning kom vi fram till Henley-on-Thames som visade sig vara en urgullig liten stad. Det kurrade i magarna så vi klämde in en lunch innan vårt möte. Stället heter The Angel och är visst Englands mest fotade pub då den ligger precis vid floden och en söt bro.

Som sagt, ingen Scarsdale här inte.  

Jag har haft otroligt trevligt med dessa båda killar under resan.

Efter ett 4 timmar långt möte åkte vi till en liten by utanför Coventry där det var dags för nästa möte. Detta skulle bli ett middagsmöte och killen som vi skulle träffa hade bokat bord på The Boot.

Fattar ni vad mysigt? Vi var först på plats i restaurangen men snart var det fullt med folk. 

Jag ser ju lagom uttråkad ut men det var en jättetrevlig kväll och killen vi träffade var lika trevlig som alla andra engelsmän.
 

När vi tyckte att vi var klara med mötet sa vi hejdå till vår gäst som gick hem till sig medan vi satt kvar och drack lite mer vin. Torkel ser rätt nöjd ut.

Vi tog oss sen den korta biten till ett litet hotell som vår servitör bokat in oss på. Efter sömn och en hotellfrukost åkte vi i rask takt hela vägen till Reading där vi hade ett avslutande möte innan vi åkte tillbaka till Stansted.
Vi hade inte mer tid än vad som preciiis behövdes och fick nästan slänga i oss en lunch innan vi sprang på planet.
 

Vi sov som små bebisar alla tre hela vägen, trötta av en ganska intensiv men rolig resa.

Vi lyxade till det och tog en taxi från Skavsta och jag blev avsläppt på vägen och kunde strosa hem för att möta familjen.
Vi hade en mysmiddag med mat från Korfu. Skönt att vara hemma.