Uppe på taket

Förra helgen

Vi har sedan vi flyttat in stört oss på våra skitiga takfönster. Vi har ju ingen stege så vi kan ta oss upp där. Förra lördagen försökte vi först med att ställa en stol på utebordet för att kunna hoppa upp på muren för att sedan ta sig vidare upp taket. Så starka och smidiga var vi inte så vi klurade vidare. Till slut lyckades Åsa med att öppna fönstret på övervåningen och lirka bort myggfönstret så pass att Lill-Åsa kunde lirka sig ut genom fönstret.

Där möttes hon av vacker utsikt. Man ser hela vägen in till stan därifrån.

Vi har två takfönster. Ett i köket och ett i badrummet.

Här står Åsa i köket och fotar en putsande Lill-Åsa

Här får sig badrumsfönstret en omgång.

Lill-Åsa är ju ingen takläggare på något sätt, men när hon hittade ett stort hål i plåten så misstänkte hon att det kunde ha med läckorna att göra. Efter 45 återbud av ägaren så kom han äntligen hit i tisdags. Han undrade om vi hade burit in möbler via taket och tappat något som gjort att det blivit hål. Nog för att vi båda är blonda, men vi föredrar att ta in våra IKEA kartonger genom dörren på framsidan istället för att släpa runt dem till baksida, lyfta upp dem på taket (utan stege) och sedan försöka nästla in dem genom myggfönstret.

Sedan tyckte vi att vi var värda en öl/vin på baksidan. Morris ville också vara med.

Maverick också, men på lite avstånd.

För Lill-Åsa går veckorna löjligt fort nu. Hon har blivit ansvarig att skicka ut alla material som har med examinationen att göra. Eftersom det är så galet mycket har hon fått ta in två timvikarier som kan hjälpa till. De är jätteduktiga och allt går som det ska. Det finns dock en tjej i den normal arbetsstyrkan som nog har någonting som är trasigt i huvudet. Hon är verkligen inte gjord för att jobba med att koordinera och hon vägrar att ta något som helst ansvar och hon kan inte heller fatta enkla instruktioner. Lill-Åsa går hem med röda kinder och lila öron när hon försöker samarbeta med henne.

Tur att Lill-Åsa har sina luncher att varva ner på.

Kommer ni ihåg de här små trollen som fanns på 70-talet?
Kommer då också ihåg hur de luktade?

Preciiiis så luktar det här inne på Westpacs äldsta bankkontor.

Åsa går ibland in där på väg till jobbet för att ta ut cash och slängs varje gång till 70-talet och dessa troll. Tänk att doft skapar så starka minnen.

Nu ska vi gå till Lord Dudley och värma oss vid brasan och ta en fredagsöl för det är vi värda.

Fortsätt njuta av det fina vädret ni har i Sverige och trevlig helg!