Halvdag

Åsa skriver

Torsdag

Igår åkte ju min fru med sina systrar mot Dalarna och kvar blev Pontus, Ricardo och jag. Vi åt middag och sen var det dags för Guitar Hero-turnering. Jag tycker att jag klarade mig ganska bra i konkurrensen!
Killarna gick sen ut på byn och vidare till några kompisar där hela gänget skulle hänga. Egentligen ville de nog stanna inne då de ju inte sovit många timmar natten innan, då de sov över hos ett par tjejkompisar. Trots det begav dig sig alltså och anledningen var tydligen att tjejerna tjatat på dem tills de gav sig. ;)

Fredag

Halvdag. Mmmm. Vackert ord. Jag hade lunchplaner med mina goa gamla arbetskamrater. Känns bra att sitta i det där köket fast man inte längre jobbar där. Man är sig själv och känner sig som hemma. Sen gick Cissi och jag till Waynes och drack en varsin latte och pratade om allt mellan himmel och jord.

Kaffeförrådet därhemma börjar sina så det blev därför en sväng till Nespresso på Biblioteksgatan. Jag var inte ensam där.

Det som verkligen blir påtagligt när man åker hem så här tidigt är att man ser ljuset och idag till och med en sol som lyste på höstlöven vid tunnelbanan hemma.

 

Ikväll ska jag dricka lite vin i ensamheten. Kolla på TV och ha en chipsskål i knäet. En annorlunda fredagskväll men ändå helt ok på något vis.

Höstlov. I alla fall för vissa av oss

Inför det här höstlovet var vi vuxna kanske lite oroliga för att det skulle tillbringas på det här viset.

Så har det inte alls blivit. De har knappt varit hemma alls och när de har varit hemma har det sett ut så här i hallen. Fritidsgård. De har väldigt roligt och vi har fått sovit på kvällarna och det är ju allt vi bryr oss om ;)

Alex Schulman fångade något i sin blogg som vi länge misstänkt vara sant. Kanske det är dags att tro på den där Gud nu.

Sitter på ett tåg på väg till Örebro. Ska föreläsa om hur man nätverkar. Tittar ut och slås av att jag inte sett solen på en vecka. Kan detta verkligen vara bra för en? Jag har glömt hur solen ser ut, hur det känns när den värmer mot ens panna. Tänker på en historia om Gud, som kom ner till jorden för att se hur det var med människorna. Han besökte Sverige och upptäckte att folk faktiskt bor här året om. Han blev bestört och sa: "Men jösses... Bor ni här?! Hela tiden? Men snälla ni, det förstår ni väl att det inte var meningen? Jag tänkte att ni kunde åka hit på sommaren och stanna några veckor. Men inte att ni skulle BO här." 

Nu börjar vi komma in i den där perioden när det aldrig riktigt blir ljust. Fotot är taget klockan 18.00 och då hade det varit mörkt ett tag redan. Tack och lov för värmeljusen.

Nu ska vi ha fredagsmys fast det bara är onsdag. För den här veckan är helt konstig. Imorgon åker Lill-Åsa med sina systrar och hälsar på deras pappa i Lima. Tyvärr inte i Lima i Sydamerika utan i Dalarna. På lördag åker Åsa till Umeå. Därför känns det som att helgen måste tjuvstartas så att vi får någon mystid tillsammans. God mat ska ätas och vi ska dricka vin som Ricardo hade med sig från sin pappa och bonusmor i Bjuv. En chilenskt vin som vi redan hunnit tjuvsmaka på under matlagningen som var mycket mycket gott.

Efter middag blir det filmtajm med The proposal innan killorna ska gå över till tjejorna och sova över. Är det konstigt att de är nöjda med sitt höstlov?

Voff, nöff, kuckeliku och wiiii, eller hur nu en delfin låter…

Karin var snäll och lånade ut sin lilla röda igår. Pontus och Åsa åkte därför till Södersjukhuset för att hämta den och sen bar det av till Bromma flygplats för att möta upp Pontus kompis Ricardo som kom med Kullaflyg från Ängelholm.

Efter en snabb lunch hemma åkte vi till det alldeles sprillans nya köpcentrumet i Liljeholmen. 90 butiker och en hel massa människor under invigningshelgen.

Vi hade en lång matlista som skulle handlas när vi ändå hade bil så vi invigde nya ICA Kvantum. Väldigt fräscht och stort.

Klockan 18.00 kom Gun, Emma, Karin och Lennart för att äta middag med oss och fira Pontus i efterskott. Här ser ni fjortissoffan.

Åsa jobbar på att få upp skumpaflaskan med ett klart annorlunda ansiktsuttryck och kroppsställning.

    
Lill-Åsa hade gjort bordsplaceringskort. Alla fick de djuren de är enligt kinesiska horoskopet. Lennart råkade av misstag bli en hund fast han skulle ha varit en tupp och Gun fick bli en delfin för det fanns inga drakar som klistermärke.

Ja, här sitter då en massa hundar, tuppar och grisar. Och en delfin.

Emma, Karin och Poppe.

Det blev mexikansk buffé med rödtjut.

Fina tjejor.

Idag ska det bli en lat söndag. Kanske en film i eftermiddag och vi ska också inviga Guitar Hero nu när vi köpt ett nytt Wii. Stackars grannar.

Glögg och mjölk

Förra helgen åkte vi ju som bekant på en tjejresa där vi var totalt åtta tjejer. Vi tyckte att det var ett himla lyckat koncept så igår hade vi åtta andra tjejer på middag.

Same same but different.

Även med dessa åtta tjejer blev det en massa skratt och intressanta samtal.

Anso, Anna och Mitra (1 av 12 Mitror i Stockholm enligt 118 100…)

Basket-Jenny (hur hon fick det smeknamnet kommer ingen riktigt ihåg längre), Monica och Lill-Åsa.

Monica och Anna hade gulligt nog med sig årets glögg från Blossa.
Årets smak är Clementin, om ni undrar.

Brudarna rundade av vid midnatt vilket ju passar oss som handen i handsken då vi ju är lite av det kvällströtta slaget.

Lill-Åsa har jobbat idag och Åsa har varit ute och kutat en sväng. Nu blir det filmmaraton i soffan då det bara är absolut prutt på TV ikväll.

Marie har verkligen rekommenderat att vi ska se Milk så det ska vi göra. The Reader tror vi också kan vara en höjdare.

Stolly Bolly och lite allmän champagnekunskap

Lill-Åsa skriver

Idag är det dags för den sista flaska champagne som Åsa fick på sin födelsedagsfest. Tänk att man har så mycket att fira på åtta månader. Hela fem flaskor (snart) har runnit ner i våra strupar sedan i mars. Vi är väldigt bra på det här med att fira. Vad firade vi då vi med de andra flaskorna?

Första flaskan: Piper Heidsieck.
19 april, Annandag påsk. Vi firade att vi bokat tre resor (Dublin, Naxos och Thailand).

Andra flaska: Nicolas Feuillatte.
13 maj. Vi gifte oss på riktigt eller vi skickade in papper till Skatteverket.

Tredje flaskan: Veuve Clicquot eller Gula Änkan.
17 juli. Firar att vi ska åka till Naxos, dagen efter.

Lite historia om namnet Gula Änkan: Champagnehuset har sitt namn efter Barbe-Nicole Clicquot-Ponsardin som föddes 1777 och gifte sig 1798 med François Clicquot. François drev vid den tiden ett litet vinhus som hans far Philippe Clicquot-Murion hade grundat 1772. 1805 dog Francois hastigt i en febersjukdom och lämnade Nicole ensam med parets lilla dotter. Då Nicole, vid 27 års ålder, ärvde sin avlidne makes vinhus beslutade hon sig snabbt för att ta över hans affärer och att ägna all sin tid åt att fortsätta driva och utveckla champagnehuset. Madame Clicquot beskrivs ofta som den första moderna affärskvinnan. Efter sin makes död tog det henne endast fyra månader att finna skickliga medhjälpare, skrapa ihop kapital och grunda huset Veuve Clicquot Ponsardin.

Fjärde flaskan: Moet & Chandon.
5 september. Firar att Åsa fått nytt jobb.

Vad kan man då lära sig om denna goda dryck… En vanlig missuppfattning är att den korta benämningen "Moët" uttalas "moee'" likt franskan, men det korrekta uttalandet är "Moëtt" med hårt T, detta för att Claude Moët var av holländsk börd.

Femte flaskan: Bollinger. 16 oktober. Firar att vi har varit förlovade i 10 år!:

Sverige är Bollingers absoluta huvudmarknad då svenskar konsumerar mest Bollinger per capita i hela världen.

Lite kuriosa om Bollinger: I tv-serien Helt hysteriskt konsumerar de två huvudrollfigurerna Eddy Monsoon och Patsy Stone avsevärda mängder Bollinger, ofta blandat med Stolichnaya vodka till drinken "Stolly Bolly".

Bollinger ersätter, i filmen Moonraker, Dom Pérignon som James Bonds favoritchampagne. Tack vare goda relationer mellan filmproducenterna i familjen Broccoli och Christian Bizot hos Bollinger har Bollinger än idag kostnadsfri produktplacering i Bond-filmerna.

Jag kunde inte hitta något intressant om de andra champagnerna, men det betyder inte att vi tyckte mindre om dessa för det. Det är himla svårt att säga vilken som var godast, för då måste man nästan dricka dem samtidigt, och så roligt ville vi inte ha. Vi kan i alla fall konstatera att alla rann ner i strupen lika lätt.

Vi kommer nog inte heller att göra som Patsy & Edina och blanda en Stolly Bolly, dvs hälla vodka i champagnen.
Vi dricker den helt enkelt som den är.

Skål och trevlig helg!

Gardenparty

Efter att ha gått hela vägen tillbaka från Gravedona var det dags att utforska trädgården på baksidan av vårt hus.

Här provar Anna en solstol.

Så här robust och vacker var trädgården.

Här känner Ulla (sjukvårdsansvarig, ett ansvar hon delat med Marie) på vattentemperaturen i poolen. Det var ingen av oss som badade, vill vi tillägga.

Efter ha utforskat trädgården i ungefär två minuter slog klockan
wine o’clock.

Utsikten från vårt bord. Vi bodde på andra sidan huset och hade utsikt mot bergen istället för mot gården.

Vid middagstid tittade vi på varandra i vanlig ordning och undrade om vi verkligen skulle få i oss någon middag. Vi intog ju en hel del tilltugg till vinet men vi lyckades faktiskt få i oss middag alla kvällarna. Vi är väldigt duktiga.

Den här kvällen gick vi de 100 meterna till en restaurang som vi sett tidigare men som då var stängd.

Där var vi de enda gästerna och fick kunglig service. Här kommer servitrisen men en kanna vin.
 

De flesta åt pasta medan andra åt antipasto.

Dagen för hemresan vaknade vi upp till regn mot takfönstret. Vi har ju ofta regn när vi ska hem och vi tror på att det är de högre makterna som försöker göra avskedet enklare för oss.

Här är det dock uppehåll och Fabio stod och väntade på oss för att få köra oss tillbaka till flygplatsen. Fabio poserar så nöjt med Gun.

Tack alla ni underbara tjejer för en toppenresa!
Vi var lite oroliga att vi skulle ha för högt ställda förväntningar med tanke på att vår förra resa med det här gänget var så rolig och lyckad. Men tänk att det bidde vi inte alls! Helt fantastiskt roligt och vi ser fram emot nästa resa med samma gäng! Vi har redan börjat spåna på vart i Europa vinkonsumtionen per capita kommer stiga nästa år.

Domaso och Gravedona

När vi kom hem från Milano blev det vin och skratt vid bordet hemma io lägenheten. Vi tror att den här bilden är tagen dagen innan men vi inser att att vi satt långa stunder vid det här bordet men att vi var dåliga på att fotografera det. Vem fan har tid med det när man skrattar så mycket.

Vi gav oss sen ut i natten eller i alla fall kvällen. Klockan var typ 20.30 när vi gick ner på byn för att hitta en bra restaurant.

Vi hittade ett hål i väggen som också hade ett hål i golvet. På toa alltså. Tjej nummer ett gick på toaletten och insåg att det bara var att ställa sig bredbent och sikta. Hon prickade. Sen blev vi alla så tävlingsinriktade. Ju fler vinlitrar som rann ner desto sämre kanske pricksäkerheten blev. Men vi vet inte säkert. Riktigt kul hade vi i alla fall.

Förskolerektorerna Anna och Gun som driver Solrosens förskola.

Systrarna Marie och Lill-Åsa.

Efter en god middag gick vi hem till lägenheten och babblade, skrattade och drack mer vin.
Till slut blev Lill-Åsa så trött så att hon klättrade på väggen.

På söndagen vaknade vi upp till en underbar morgon. Vi sov ända fram till klockan 10.00. Chockerande. Det här är utsikten från vårt köks/vardagsrumsfönster.

Här sitter Gun och Anna och mmsar sina makar en bild på utsikten från deras rum…

…som såg ut så här.

Åsa stack ut och sprang direkt efter frukosten medan resten av gänget tog en sväng till affären för att fylla på förråden. Den här utsikten är ju lite finare än när man går till ICA på Hägerstensåsen.
Men det är ju en smaksak.

Här kommer gänget på väg mot Iperal.eat med Domaso i bakgrunden.

Man måste gå över ån efter vin.

När gänget var samlat igen blev det en kaffe på det lilla torget.

Vi bestämde oss för att ta en promenad söderut och passerade en liten röd fin bil som nästan fick plats i fickan.

Vi går ut från Domaso och in i Gravedona.

Gravedona var ingen besvikelse.

Holy makarones så vackert det var.

Eva, Marie och Anna njuter av utsikten.

Gun och Ulla går och filosoferar längs de slingrande vägarna mot Gravedona.

Efter en mycket mysig lunch i värmen avnjöts en gelato som var det godaste som många av tjejerna smakat. Vad sägs om smakerna Amaretto, Nutella, Pistasch och Stracciatella?

Vi delade sen på oss då några ville sitta kvar på muren och njuta av utsikten. Vi andra gick till en kyrka som vi sett på avstånd när vi närmade oss byn.

Kyrkan var från 1100-talet och här står Ulla och Åsa tittar på en bit av golvet där mosaikplattorna var bevarade.