Hemma i Randwick

Söndag kväll

Vi hade några ärenden i Saladan och då passade ju bra med middag där också. Det är faktiskt ganska mycket folk (mest kineser) på pier-restaurangerna.
Vi provade ett för oss nytt ställe som visade sig ha en gunga… En osmord sådan som gnisslade genom i stort sett hela middagen men roade en massa kinesiska barn i olika åldrar.
Lill-Åsa hör ganska dåligt så hon blev inte så lidande :)

En drink på uteplatsen med Morris och Maia.

Måndag

Nu har vi äntligen goda nyheter om byggget av vårt nya hus! Inte i måndags dock då det var planerat att bygget skulle köra igång igen.

Lill-Åsa åkte dit för att inspektera medan Åsa jobbade. Soptippen som har legat längs vägen var borta vilket känns fantastiskt.

Anledningen ser ut så här. Ett litet sophus har byggts och vips blev man av med aporna också.

Söta gulliga Batman. Kärleksfullare katt finns nog inte.
Häromdage bar Lill-Åsa på honom men behövde avlastning så hon räckte över honom till Åsa. Då sträcker han ut tassarna tillbaka mot Lill-Åsa som ett litet barn gör. En riktig liten Lill-Åsa-gris.
Han jamar tills han blir upplockad och då överöser han en med pussar och slickningar i hela ansiktet.

Vi har ätit ute i veckan då vi har känt doften av semester.
I tisdags provade vi ett ställe som ligger precis bredvid grekiska tavernan på Klångan. Fullt med thai-folk och det är ju alltid ett bra tecken på att maten är bra. Det var den också. Åsa åt morning glory med crispy pork som var underbar.

Tisdag

Vi började förbereda packningen och Missan hjälpte förstås till.

Maia ville ju inte vara sämre. Typiskt tjejer att vilja hjälpa till.

En middag ute på ett ställe ett stenkast från skolan fick det bli eftersom det var skolkväll. Den sista på över en månad du vi nu har en paus pga resan och även för att det är skollov i slutet av augusti.

Utsikten från bordet över vägen som leder ner till havet.

Onsdag

Ja naturligtvis är inga katter tillåtna på bordet och framför allt får de ju inte förse sig med vad vi äter eller dricker. Vi är så duktiga på att fostra katter.

Vårt ormnät är snart på plats runt hela området. Den här gången blev det grönt istället för blått. Vi är sååå tacksamma. Dessutom har det planterats buskar på insidan så förhoppningsvis kommer man inte se mycket av nätet när de vuxit sig stora.

Vi fick ett foto skickat till oss från Stefan som är taget av en drönare och visar Djungelstigen uppifrån. Vårt hus är det närmaste och till vänster.

Robin använder klösgrejen.

I tisdags återupptogs så äntligen bygget i Klong Nin. Sista tiden har det knappt gått att ta sig fram till husen då gräset har växt sig så högt.

Nu har de rensat ut

Och satt igång arbetet

Här bygger de på grannarnas pool.
Känslan av att se arbetare på plats igen är faktiskt helt obeskrivlig.
7 månader senare…

Torsdag

Vi hade beställt att bli upphämtade klockan 10.00 och Stefans dotter Thelma kom över för en rundvandring bland katterna.
Hon älskar katter och var uppriktigt glad för att få ta hand om de fem under ett dygn innan vår "riktiga" kattvakt skulle komma till ön.
Vi väntade och väntade men ingen chaufför. Inte fick vi tag på Apple heller. Åsa ringde till slut henne på Facebook då de är i Australien för tillfället. Hon bad så mycket om ursäkt och 10 minuter senare dök killen upp. Tur att vi var ute i god tid…

Först åkte vi till immigration för att få en stämpel i passet som gör att vi blir insläppta i Thailand när vi kommer tillbaka. Kan ju vara en bra grej.
Sen vidare mot flygplatsen.

Vi bokade våra biljetter via en annan hemsida och inte via AirAsias egen. Något vi aldrig gör igen. Stort misstag.
Vi har varit tvungna att använda deras chatt för att lägga till väskor och dessutom kunde vi inte välja sittplatser.
På första flyget till Kuala Lumpur fick vi dock sittplatser vi bredvid varandra och utsikten genom fönstret var fantastisk.

Vi gillar KLs flygplats och har till och med ett favoritställe där som heter The Bar.

God mat och kall öl/gott vin. Inte speciellt dyrt heller så där tillbringade vi vår väntan på flyget till Sydney.

Resan from hell.
Vi fick inte platserna bredvid varandra och till och med i olika sektioner. Åsa bakom ett draperi i en tyst sektion. Den var dock inte så tyst då Åsas granntjej snarkade och snörvlade sig igenom hela resan. Varför kan man inte snyta sig om man inte kan andas för att man är så snuvig?
Dessutom var hon en utrymmestjuv och inkräktade rejält på Åsas plats. Morr. Nä vi tror att vi börjar bli för gamla för långresor med lågprisflyg. Dessutom blir det inte så mycket billigare om man räknar in alla tillägg för val av sittplats, väskor, mat och till och med en filt om man fryser. Vilket alla gör för att sätter att de sätter på kylan på högsta sprutt. Grrr.
Vi var som två isbitar när vi landade.

Men vi landade till ett soligt Sydney. Men kallt, bara 9 grader när vi landade. Men det här är ju vad vi har önskat oss. Frisk luft i näsan och fast i hullet blir man. Myggfritt är det också.
Det här är vårt väder de närmaste dagarna. Man tackar!

Vi tog helt enkelt vanliga bussen som stannar utanför flygplatsen och tar en hela vägen till Randwick. Dessutom fick vi åka gratis!

Framme i Randwick gick vi till hotellet och dumpade väskorna. Sen blev det lite inhandling av tjocka strumpbyxor och en halsduk till Åsa. Ja chips och rödvin också faktiskt.

Randwick är hyfsat sig likt.
Konstig känsla att gå omkring där man har bott men ändå inte bo där längre. Att bo på hotell i en stadsdel som man så länge kallade hemma. Men vi gillar’t.
Men det känns verkligen som att komma hem. Vi har ju så många hem.

I huset längre fram på höger sida bodde vi mellan 2011-2014.

Medan vi väntade på att få checka in blev det lunch med öl i glas.
Åsa drack en pacific ale och fick rysningar av välbehag.
Lill-Åsa är inte så sofistikerad och dricker en Carlton.

Vi var helt slut efter resan då vi inte sov många minuter.
Att ta av sig kläderna sätta på ACn på värme och krypa ner under ett tjockt täcke och sova sked i två timmar var magiskt.
När vi vaknade fick vi meddelande om att Lisa, vår kattvakt var på plats i huset och hade börjat bekanta sig med katterna.
Det känns så bra med henne som kattvakt.

Nu sitter vi på hotellrummet och bloggar, äter chips och dricker gott rödvin och njuter som bara den.
Snart bär det ut på Randwicks gator på jakt efter en restaurang för kvällens middag.