Gosfordoch annat mysigt

Fredagkväll

Lill-Åsa skriver

Vi gav oss ut i kylen på jakt efter ett mysigt hak att inta middagen på. Vi kände för libanesiskt, men på Lebanon and Beyond var det fullbokat för kvällen. Vi ska ju bo i Randwick några nätter till så vi får helt enkelt boka bord som alla andra.

Vi traskade vidare förbi Coach and Horses

Förbi vår gamla trappuppgång.

Och hamnade i The Spot på Pinocchios Restaurant. Mycket gott var det.

Sedan gick vi omkring och kollade området lite grann. Några nya ställen hade dykt upp.

På vårt hotell på väg mot vårt hotelrummet hade de tänt värsta romantiska trädbelysningen.

Lördag

Vi vaknade utsövda vid 09.30. Underbart skönt. Vi hade lite shopping att göra så när vi var klara med Randwick tog vi en promenad till Bondi Junction.

Förbi Queens Park som var fullt av sportande ungdomar och föräldrar.

Framme i BJ.

Efter shopping och sushi blev det en öl.

Klockan 16.00 var vi hembjudna till familjen Holmström på middag. Vår buss var en halvtimme försenad så vi kände oss lite dumma när vi anlädde 16.30. Vi saknar redan Miriam. Allt blir väldigt enkelt med en egen moppe.

Hemma hos Holmströmmarnas känner man sig alltid så välkommen.

Och det är alltid finaste kvalitet av mat.

Och sällskap förstås.

Stackars Tilda hade just kommit från Sverige så hon var så jetlaggad stackan.

Tilda hade fått med sig presenter från mamma till både familjen Holmström och oss. Vi fick en varsin toksnygg skärbräda.

Som sagt massor av mat…

Söta Sven överröste oss med kärlek. Han hade defenitivt inte glömt bort oss. Emmie är lite mer försiktig men kärlek fick vi.

Så trött, så trött. Det är en hemsk jetlag om man reser Sverige-Australien. Tidskillnade från Thailand är bara tre timmar så det känns inte alls.

Anna och Micke pysslar i köket.

Mums…

Sven och moster Åsa

Tilda och Emmie

Efter att Åsa hade träffat optikern vid lunchtid i Randwick tog vi bussen mot Central för vidare förd mot Gosford. Vi har tidigare endast passerat Gosford med tåg på vår väg till och från Hunter Valley. Min syster Marie undrade om det var i närheten av där hennes förstfödda bor och om han fortfarande bor i Collaroy så är det 8 mil norr om det som vi bor.

Vi hade sagt till Airbnb-kvinnan att vi nog skulle vara framme vid huset runt 5 tiden. Vi stannade först till i Gosford Centrum och handlade och tog sen en taxi i 7 minuter till huset. Klockan 17.00 rullade taxin upp framför utfarten till huset. Bra beräknat av oss tycker jag.

Nedanför huset kan man sitta och mysa, men då skulle vi nog behövt ha filtar på oss.

Vi bor på undervåningen och de som äger huset på övervåningen.

Skönt att vara på plats och kunna packa upp. Det här kommer bli vårt hem tills nästa fredag.

Måndag

Åsa blev upphämtad klockan 9 av mannen som ville att hon så hemskt gärna ville att hon skulle ta på sig det här projektet på Gosford Hospital.

Själv hade jag lite problem med magen för andra dagen på raken. Är magen månne ovan med rödvin av finast kvalitet eller saknar den helt enkelt bara thaimat? På eftermiddagen kände jag mig modig nog att ta en promenad mot centrumet. Det tar ca 30 minuter och är fantastisk vacker gångväg.

Åsa hade en jobbig första arbetsdag när ingenting funkde. Dessutom har vi saknat katterna mer än vanligt. Säkert är det för man tillbringar så mycket tid med dom nu för tiden och då blir det lite kontraster när man reser bort helt enkelt. Måndagskvällen spenderade under täcke i soffan kollandes på TV.

Tisdag

Vi tog sällskap till Åsa jobb och det var 7 grader kallt och väääldigt vackert. Men min fru är vackrare…

Efter att jag vinkat av min fru vid sjukhuset gick jag de få metrarna till tågstationen. Det är ca 13 stationer till Central i Sydney. En del av stationer har bara en kort perong så man kan bara sitta längst bak i tåget då det är bara den vagnen som öppnar dörrarna. Den här stationen (bilden nedan) heter Wondabyne Station och jag blev lite fascinerad av den då jag inte såg någon bilväg, bilar eller bebyggelse (förutom ett hus) runt omkring stationen. Det visar sig stämma. Wondabyne är nämligen den enda tågstationen i Australien som inte har någon vägförbindelse. Dessutom är utsikten från tågfönstret helt makalös.

Väl framme i Sydney hoppade jag på bussen mot Randwick. Jag hade nämligen skaffat mig ett telefonkort med 6 GB surf på, men inte fått någon surf alls. Det blev en massa samtal för Telstakillen som bad om ursäkt då killen som hade sålt mig kontantkortet i helgen var ny och hade gjort väldigt fel.

Med 6GB surf slängde jag mig på bussen för att åka till mitt fd jobb. Jag hade lunchdejt med ett par av kompisarna och ville naturligtvis passa på att hälsa på alla. Det var sig ganska likt och de är mitt uppe i den årliga Clinical Examination som ju är det som jag jobbade med. Mycket trevlig återseende och lunch. Jag kommer nog åka förbi och säga hej nästa vecka igen om jag har vägarna förbi.

Så mysigt att vara tillbaka i den vackraste staden av alla. I allafall enligt oss. Vi har i och för sig inte sett alla städer i världen så vi kan ju ha fel.

Tillbaka mot Central får återfärd mot Gosford.

En halvtimmes väntan på att tåget skulle gå så jag gick ut och pratde med en fiskmås.

Vi stod och njöt av den värmande solen och utsikten. Jag var sjukt sugen på en mjukglass, men hittade inget ställe som sålde just mjukglass. Det får bli en annan gång. Fiskmåsen blev besviken. Hon var också sugen på mjukglass.

Väl hemma i Gosford har de sånna här söta små bibliotek.

Sedan behövdes det handlas lite ingredienser till en korvgryta som jag brukade göra när vi bodde här. Efter ett besök på Wollies träffade jag upp frun som hade jobbat klart för dagen. Tisdagen hade varit en riktig bra arbetsdag tydligen. Sedan lunkade vi på tillsammans och njöt av utsikten och varandras sällskap.

Tisdagskvällen avnjöts även denna kväll under täcket i soffan. Vi kollade klart på The Ranch och åt lite Timtams. Det är nästan svårt att se tvn när värmeelementet lyser så starkt att det känns mer som en strålkastare.

Onsdag

Vår nya rutin är att vi tar en mysig morgonpromenad till Åsas jobb. Imorse var det redan 16 grader när vi knatade iväg. Här vinkar jag hejdå till frun innan jag går vidare och pysslar med mina små hemmafru uppgifter. Blogga är en utav de uppgifterna under dessa två veckor. Jag har i dag även sett till att vi får sittplatserna brevid varandera på vägen hem också. Sånt är viktigt.