Ett dörrstopp leder till ändrade planer

Veckan har varit tämligen händelselös. Till att börja med i all fall.

Så här ligger Morris som alltid på kvällarna och njuter av livet.

I veckan fick vi se Maverick göra en moon walk.
Han och Smith satt länge så här och stirrade på varandra och pratade och skrek.
När Maverick tröttnade och Smith nästan var på väg in igenom rutan, valde Maverick att försöka smyyyyga baklänges utan att bli sedd som en förlorare i Arga leken.
Han tassade försiktigt och kröp sen in under bäddsoffan och gömde sig.

Äntligen fredag!!
Är det inte tokigt att man tänker så? Att man går hela veckan och ser fram emot att få vara ledig tillsammans med den som man älskar.
Ja knasigt är det.

Här sitter vi som vanligt på Lårdan och njuter. Vi har insett att den verkligen är den perfekta vinterpuben och är knökfull redan vid 17.00 en fredag. Så är det inte på sommarhalvåret.

I lördagsmorse när vi satt rödgråtna och tittade på sista avsnittet av Orange is the New Black, knackade det på dörren.
Det var vår granne med den nyfödda bebisen. Han ville först höra om vi blir mycket störda av deras lilla söta dotter. Vi försäkrade honom om att så inte är fallet. Han berättade sen att det nu är bestämt att jakarandaträdet ska fällas på tisdag morgon. Blandade känslor men mest är det positivt speciellt eftersom det försvinner innan den ska tappa alla blad. Det är ett jävla jobb att sopa.

Sen blev det en promenad i riktning mot Paddington Markets.

Det här huset passerar man då och vi tycker att det är så gulligt!

Nästan framme.

På Paddington Markets hittade vi ett  fint dörrstopp som skulle passa perfekt i vårt kök. Sen började vi tänka att vi ju bara ska bo kvar i ca 1.5 år och under den tiden funkar ju vårt billiga från Kmart.

Sen var klockan nästan kväll och det var dags att dra sig hemåt.

Men först fick det bli ett stopp på Royal Hotel. Det finns ett våningsplan som vi inte ens hade provat som kallas Elephant Bar.

Fin utsikt därifrån.

Vi tänkte stanna till och ta en andra öl på Four in Hand. Den tanken har vi haft många gånger men varje gång vi stiger in där tycker vi att det är för högljutt. Säger tanterna. Så blev det även denna gång.

Träden som står bredvid vårt hus bär nu knoppar. Är det redan vår?

Vi gick istället hem och Lill-Åsa lagade enchiladas med spenat- och ricottafyllning. Mums.

Efter det delade Lill-Åsa och Morris på en glass.
Åsa och Maverick är inte så förtjusta i glass så de åt chips istället.

Våra katter är riktiga soldyrkare. Där solen är, är katterna. Även om det råkar vara i en blomkruka.

Som sagt, bye bye jakaranda. Lite sorgligt är det allt.

Imorse när vi vaknade sa vi nästan i munnen på varandra: usch imorgon är det måndag igen. Vi har varit lyckligt lottade under en lång tid att inte behöva känna så på söndagar. Vi tror att det handlar om inställning och att vi har fruktansvärt dåligt tålamod. När väl en tanke har slagit rot är det svårt att leva i nuet.
Om man till och med tänker sig för om man ska köpa ett dörrstopp eller inte. Sen tänkte vi vidare. Vad är det egentligen som stoppar oss från att flytta till Lanta redan när huset är klart? Det hänger ju egentligen bara på att Åsa måste ha jobb men den problematiken har vi ju ändå om 1.5 år.

Halvnakna sprang vi sen nerför trappan och slog på datorn för att göra en budget utifrån våra nya galna tankar. Vansinnigt roligt!

Nu ska Åsa lägga ut en del krokar runt i hennes nätverk för att se om det finns jobb för henne att göra från huset på Flodgränd. Men vi är optimistiska!

Vi fortsatte med våra planer under vår promenad ner till Double Bay för lite lunch.

Den underbara kycklingburgaren som vi delade på slank ner i ett nafs.

Det är mycket att tänka på då vi insåg att det faktiskt bara är 5 månader kvar till en eventuell flytt om nu huset skulle vara klart då och alla andra bitar faller på plats.
Jobb till Åsa.
Visum.
Transport av katterna.
Transport av de saker vi vill ta med oss.
Vi tror inte att de är så jättemånga fler stora saker som måste ordnas. Då är ju den här flytten betydligt enklare än flytten till Australien.

Går det så går det.