Dumma kristaller

Söndag förra veckan

Vi skulle ju på födelsedagskalas för att fira Anna och Eric i förskott, så Lill-Åsa tog fram sin paketinslagningsmockafjär som hon fick av familjen Holmström för en tid sen.

Vi gick sen mot Centennial Park för att möta upp just denna familj.

Sven kom och mötte oss på en gång.
Emmie satt hos sin pojkvän i början och brydde sig inte ett dugg :)

En vacker men kall dag.

Sven och Emmie sa hejdå till alla sina kompisar i parken och vi gick alla för att bli upphämtade av Micke.

Lilla Emmie som är så tuff och kan göra nästan allting som hennes torebror kan göra.

Systrarna.

På plats hos Holmströms bjöds det på bubbligt.

Vi vilar ut efter svängen i parken.

Lika fantastisk mat som vanligt! Man blir aldrig besviken.

Till huvudrätt bjöds det på paleopizza. Istället för pizzadeg var det kött i botten. Så otroligt gott! Mums

Anna med sin yngsta dotter :)

Så tjött

Efter veterinärbesöket för nästan två veckor sen, förklarade hon att det var väldigt viktigt att det har en varsin kisslåda. Det här gäller säkert inte alla katter men speciellt såna här rädda katter som vi har. Morris har dessutom vid ett flertal tillfällen kissat på badrumsmattan den senaste tiden så behovet finns säkert.

Vi bet därför i det sura äppet och beställde en till skitdyr kisslåda.

Här åker vi hem från posten med dyrgripen.

Det är alldeles i de lådorna som de moderna husdjuren SKA göra sina behov. Vi återkommer till detta…

Två kvällar i rad har Maverick kommit ner för kärlek och gos vilket han inte gjort på länge. Yes, tänkte vi. Den ångestdämpande medicinen hjälper.

På Åsas jobb skulle det firas våra senaste prestationer med en lunch i Chatswood. En yum cha som är ett sätt att servera kinesisk mat från vagnar där man pekar vad man vill ha och så delar hela bordet på maten. Man ställer maten på en snurrplatta i mitten av bordet så att alla kan nå.

Vi gjorde bort oss i veckan när vi köpte blommor. Vi glömde bort att liljor är giftiga för katter och naturligtvis var Morris snabbt framme på bordet och sniffade. Blommorna har därför stått utomhus sen dess.
Vi har det alltså ganska fint på vår framsida.

Veckorna går så himla fort och helt plötsligt var det fredag igen och dags för ett besök på Lårdan.

Först fick Morris lite kärlek.

Vår skygge lille kille.

Igår skulle vi gå och handla men vi hade absolut ingen som helst lust!
Vi gick därför istället till The Nash och åt en pulled pork burger. Busigt.

När vi kom hem betedde sig Maverick så där konstigt igen. Han försökte kissa men det kom absolut ingenting. Han satt till slut och gungade fram och tillbaka och såg verkligen ut att ha ont.
Åsa ringde till veterinären men de hade stängt för en timme sen. Hon ringde därför till en ny uppe på Oxford Street. En man som egentligen inte hade öppet men som skulle slänga sig i bilen och åka till kliniken och möta oss där inom 20 minuter.

Vår nya favoritveterinär lyckades köra in en kanyl med saltlösning i snorren och sen trycka ut all urin. Vilken lättnad. Han behövde alltså inte sövas och slapp också katetern. Vilket proffs!
Det lät dock som att det gjorde ont när han fick sprutan rakt in i det allra heligaste.
När urinen började rinna suckade Maverick av lättnad. Gullgubben.
Veterinären visade sen hur mycket kristaller det fanns i urinen. Massor av små kristaller som ser ut precis som grus.

Veterinären har själv tre katter boendes på kliniken. Vi trodde först att de var där för att de var sjuka men de bor alltså där då folk har lämnat dem utanför dörren och han tar nu hand om dem. De får massor av kärlek och uppmärksamhet och springer runt där och är nyfikna på alla djur som kommer in.

När man har varit hos doktorn får man lite specialbehandling när man kommer hem. Man får till exempel äta mat under bordet.

Det blev fler mediciner för Maverick Ek Ricklid. Mer och starkare antibiotika, en medicin för att få ner surhetsgraden i urinen och så sen fortsätter han med sin ångestdämpande.

Vi köpte också en dyr flaska Feliway som är en spray med hormoner som har en lugnande effekt på nervösa katter.
Svindyr liten flaska, 475 kronor.

Veterinären rekommenderade oss också att ha killarna inomhus då vi hade förklarat att grannkatterna slåss om samma revir.
Ett beslut som Morris inte ALLS gillar! Han gick istället och kissade igen på badrumsmattan. Han har sen i omgångar gått fram till dörren och jamat och tittat på oss uppfodrande. Vi lider verkligen med honom och känner oss väldigt elaka.

Efter frukost blev det återbesök hos veterinären då Maverick inte hade kissat sen har var där sist.
Den här gången behövde veterinären bara trycka på urinblåsan så kom det ut massor och den här gången var det tack och lov utan både blod och kristaller. Nu är det mest psykiskt varför han inte vill kissa. För att han kommer ihåg hur ont det gjorde.
Nu hoppas vi att han snart kommer att gå på lådan igen.

Innan vi gick och handlade gick vi förbi vår granne Andrew. Vi gick dit för att berätta att han inte behöver mata våra katter nästa helg då vi hade bokat en liten kärleksresa. Denna resa är nu flyttad till november då vi naturligtvis inte ville åka iväg och lämna katterna som läget är nu.

Andrew berättade då att han hade tagit sin katt Smith till veterinären för dryga två veckor sen på grund av samma problem. Han hade dock en hel massa blod i urinen men hans blåsa var inte lika blockerad.
Han berättade också att Smith sen dess också går på ångestdämpande medicin. Vad är sannolikheten att fyra så rädda katter ska bli grannar? Förhoppningsvis kommer alla må bättre nu när våra killar kommer få stanna inne.

Vi köpte med oss lite sushi hem till lunch.

Våra katter kanske inte är så moderna. Nu provar vi hederliga gamla kattlådor för att se om det funkar bättre.
Veterinären säger att det bästa receptet för att få katter att kissa ofta är att ha lite tidningspapper i botten med lite sand ovanpå och att byta så fort de kissat. Katter är ju tämligen pedantiska och gillar en ren låda. Nu provar vi så här ett tag så kanske vi kan återgå till de moderna lådorna lite senare.

På eftermiddagen hade vi planerat att gå till parken men vi ville faktiskt vara hemma med killarna.
Vi satte oss därför och pysslade och lyssnade på Sommar med Malou Von Sievers.

Nu är Lill-Åsa klar med två småtavlor.
Dessa kommer nog Karin få för hon tycker om sånt och de är dessutom i ett lagom format för att frakta till Sverige om 44 dagar.

I helgen skickade våra kommande grannar på Aspire Villas över en video över hur bygget går. Tyvärr har vi problem med att få upp den här på bloggen. Kanske vi lyckas bättre nästa vecka.

Hur som helst så visar det sig att vi verkar bo nära en moské även här då böneutropet låter igenom filmen. Så himla mysigt!

Maverick till sjukhus

Veckan började för Åsas del med ett efterlängtat inköp av en ring hon sett som matchar ett par örhängen som hon redan har. Blingbling.

På tisdag vaknade Åsa upp med en brakförkylning och bestämde sig för att stanna hemma från jobbet. När Lill-Åsa kom ner på nedervåningen såg hon små små pölar med kiss överallt. Vi hade dessutom tidigare noterat att Maverick slickade sig därbak mer än vanligt. Det såg ut som att han skulle till att kissa men det kom ingenting. Satt på lådan hur länge som helst utan resultat. Åsa ringde då veterinären som sa att han titta förbi klockan 20.00. Så länge ville vi inte vänta då han verkligen såg ut att lida och att vi hade googlat urinvägsinfektion på katter och förstått att det väldigt snabbt kan bli väldigt allvarligt. Åsa ringde därför till veterinären som ligger 200 meter hemifrån. Hon bad oss komma in redan en kvart senare.

Samtidigt gick brandlarmet på Lill-Åsas jobb. Drama drama.

Åsa var så stressad över att lyckas få in vår rätt knubbiga kille i transportburen. Där har våra katter inte varit sen vi flyttade in i huset för 1.5 år sen. Hon var så stressad att hon lyckades få in honom i buren med handtaget på undersidan, alltså med den grå sidan upp.

Det blev till att bära Maverick utan handtag upp till veterinären. Vi fick komma in på en gång och efter att hon känt på hans urinblåsa sa hon att det här var akut och att hon ville söva ned honom på en gång för att kunna tömma blåsan. Hon sa också att han kommer att få stanna över natten för att kolla att han kan kissa själv innan han fick komma hem.

På darriga ben och storgråtande gick Åsa hem i ösregnet.
Utan Maverick.

Morris verkade inte märka så mycket av allt drama med brorsan.

Morgonen därpå ringde veterinären, Nicole och sa med stor glädje i rösten att Maverick hade kunnat kissa själv! Han skulle få komma hem inom en timme. Hon sa att han inte alls trivdes hos dem.

Han grät i buren på vägen hem och blev väldigt glad över att få komma hem och ut ur buren. Han sprang direkt upp till sin favoritplats under bäddsoffan i gästrummet och där låg han hela dagen och hela kvällen. Och slickade sig runt munnen som rädda katter gör.

Åsa var hemma även onsdag och torsdag och piggade på sig. Morris var väldigt intresserad av att få dela lunchen med henne.

Maverick har fått både antibiotika och ångestdämpande medicin. Det är rätt vanligt att rädda katter får kristaller som blockerar urinet. Det är också vanligt att rädda katter blir lite överviktiga då de inte springer runt så mycket. De springer mest och gömmer sig. Men Maverick är ju inte överviktig utan har bara tjock päls och kraftig benstomme ;)

Just nu är Maverick charmigt fläckig från där de rakade honom. Halsen, benet, magen och därbak.

Morris fräste åt honom när han kom hem då han nog luktade konsigt men det gick fort över och fräsandet övergick i slickande.

Igår var Åsa tillbaka på jobbet. I köpcentret bredvid där hon jobbar ska Kikki K byta plats på sin butik. Gullig skylt!

Normalt har vi ju alltid matlådor med oss till lunch men helt plötsligt tog de slut och vi fick båda köpa lunch igår. Åsa körde nudlar med kyckling och Lill-Åsa köpte en vietnamese roll på andra sidan Harbour Bridge.

Ja fredagkväll innebär ju en sväng till Lårdan.

Idag har vi riktigt vårväder, solsken, lite svalare temperatur och ganska blåsigt. En sån dag när katterna söker upp solen på baksidan. Till och med Maverick rullade runt och njöt. Något vi tolkade som ett friskhetstecken.

Puss brorsan.

Jaha, vad har hänt på Flodgränd sen sist då?
Thomas skickade tidigare i veckan de här tre bilderna.

Vi är ju inga byggnadsingengörer och fram till igår trodde vi att vårt hus var det där lilla som börjar se ut som ett hus. Vi förstod att det skulle bli svårt att få plats med bord, stolar, sängar och soffa på de där kvadratmeterna… Men vi är ju positiva så det ska nog gå.

Igår pratade Åsa med sin kollega Oscar som har ett förflutet i byggbranchen. Efter lite tittande sa han till slut att det där som ser ut som ett hus faktiskt är vår blivande pool. Vi är så glada att vi inte behöver tränga in alla våra möbler i poolen.

Huset kommer ju nå upp ända upp till grävskopan faktiskt.
Oscar sa också att sättet de bygger på ser bra ut och att de sen kommer fylla upp runt omkring poolen vilket gör huset säkrare för översvämningar och att det underlättar arbetet med rörmokeri och sånt.

Glada nyheter från Thomas var också att han i mailet skrev att han kan garantera att huset kommer att vara klart till jul!
Vi fortsätter smida våra planer.

Vi kommer bli tvingade att resa

Söndagen den 10 juli var dagen då vi tog beslutet att försöka flytta till Koh Lanta redan runt jul.
Det fick bli ett passande klistermärke i Lill-Åsa kalender på den dagen. Hon blir tokinspirerad av sin kalender från Kikki K.

I månadags blev vi dock lite slagna till marken då vi började kolla på det här med visum. Under några förtvivlade timmar såg det inte ut som att något visum skulle passa oss… Det är en djungel med visum i Thailand precis som här i Australien.
Det här med att jobba online ifrån Thailand är olagligt men det finns ingen lag som säger att det är olagligt. De har inte riktigt hunnit ikapp 2016.
Det visum vi till slut hittade och som vi stämde av med Stefan på Djungelstigen (som bor där på heltid) är ett multiple entry visa som ger oss 6 månader. Under den perioden måste vi lämna landet varannan månad för att bekräfta att vi fortfarande bor där. Efter 6 månader kan  man förlänga med 3+1 månader. Efter totalt 9 månader måste vi tillbaka till Australien eller Sverige för att söka ett nytt visum för ytterligare 6 månader och börja om igen. Så här måste vi hålla på tills vi fyllt 50 då man kan få ett visum för pensionärer :)
Vi gillar Thailands pensionsålder.

Det här kommer ju innebära att vi kommer behöva åka på en mängd så kallade visa runs. Alltså att man lämnar Thailand och får visumet förlängt. Det här är ju en vedertagen sak som resebyråerna hjälper en med och det vanligaste och billigaste är att man åker till Malaysia. En flygbiljett för oss två tur och retur till Kuala Lumpur kostar ca 1000 kronor så det ska nog gå bra rent ekonomiskt. Resan från Krabi till KL tar bara en dryg timme och ger oss ju chansen att utforska den staden och många andra. Vi blir alltså tvingade att resa. Stackars oss :)

Åsa har börjat kolla på det här med att jobba på distans. Hon har kontaktat några hon känner, bland annat den rekryterare som fixade hennes nuvarande jobb. Han har nu lovat att ringa en massa samtal för att undersöka saken. Han lät väldigt positiv och det är vi väldigt glada för.
Åsa har också registrerat sin profil på en hemsida för frilansjobb. Där såg det också ut att finnas en hel del jobb som skulle passa perfekt.
Ju närmare tiden för flytt vi kommer desto mer fokus kommer hon ju lägga på att hitta jobb. Planen är ju att kunna börja jobba i januari efter en tids ledighet. Vi tycker ju om att vara lediga.

Ja så rök då trädet. Vårt fina jakarandaträd som gett oss skönhet, skugga och en massa jobb.

Vår baksida är nu väldigt ljus och vårt stora parasoll kommer nog att behöva användas flitigt om några månader.

Det känns som att det står en lampa och lyser ner på uteplatsen.

Lite tomt blev det tycker Maverick.

Bägge katterna fastnade på bild på väg till jobbet.

Bägge katterna på bordet fast de inte får vara där. Det är något med den där blombuketten som är så lockande. Och att A/Cn blåser varmluft bidrar nog också till att de vill vara där.

Igår hade vi en massa datorpyssel att ta hand om. Man kan ju inte flytta till ett nytt land så där hux flux utan att planera.

Efter det var vi värda en promenad runt Woollahra och Paddington. Sen blev det en öl på Woollahra Hotel.

Vi var lite småfrusna så på vägen hem gick vi förbi Lårdan och satte oss framför brasan och värmde upp oss. Där är det alltid varmt och skönt på vintern.

Sen gick vi hem och spelade 500. Åsa vann helt överraskande då det händer väldigt sällan.

Sen gjorde vi en trerätters. Lite toast skagen med avokado till förrätt med ett gott Marlborough Sauvignon Blanc till det. Mycket gott!

Sen grillades det oxfilé till huvudrätt.

Lill-Åsa gjorde egen bearnaise till det. Det här blev inte lyckat alls faktiskt. Köttet blev för lite grillat och vi gillar inte när köttet är för rött så katterna fick en riktig fin middag igår. Såsen blev inte heller bra. Men rödvinet var gott.

Efterrätten var svår att misslyckas med.

Idag gick vi mot Randwick. De har två saker som vi behöver. Knäckebröd och billiga nudlar.

Det är dessutom en väldigt mysig promenadväg dit.

Genom Centennial Park.

Här är vi nästan framme i Randwick.

Efter handling och fish and chips tog vi en taxi hem till Paddington.
Under dagens promenad har vi kommit fram till att vi nog vill bo på hotell i antingen Randwick eller Paddington när vi kommer tillbaka på besök. Vi är ju verkligen inte alls klara med Australien på något sätt men det här med att jobba hela veckorna och knappt träffa varandra känns ju faktiskt helt fel.

Om två månader idag är Lill-Åsa i Sälen och ska delta i Formtoppen med alla sina kusiner, mamma, systrar och fastrar.  
Efter loppet blir det after run och middag med hela släkten.

Under tiden kommer Åsa vara i Singapore och träffa hennes gamla arbetskompis.

Vi har mycket roligt framför oss!