Morris och Maverick

Förbered er på att vi kommer att vara lite kattfixerade på bloggen den närmaste tiden. Som de flesta av er vet har vi velat ha katt så länge vi har varit tillsammans. Och nu äntligen har vi fått ett par småpojkar.

Kissarna blev övergivna när de föddes och spenderat den största tiden i en bur på ett djurhem. Som tur var har bröderna haft varandra.

De är dock inte så vana med människor och har därför legat gömda under soffan i stort sett hela dagen.
Morris (den ljusa) är den tuffare av dem och också den som har bäst koll på att man ska gå på kattlådan…

Han vågade till och med lämna det trygga under soffan efter ett par timmar. Är han inte helt bedårande?

Maverick fräste och klöstes och ville inte alls komma ut från tryggheten. Tills slut var vi tre stycken (Pontus var nog lite nyfiken och kom över en sväng) som stod runt soffan och till slut lyckades få tag på det lilla livet.

Vi satte då in dem i TV-rummet där de inte finns något att gömma sig under där vi inte kunde få ut dem utan att behöva möblera om hela rummet. Tydligen var dock heltäckningsmattan perfekt att diarrébajsa på.

Pontus har följt ett vloggande par som har katter som rekommenderar att man börjar med att ha katterna på toaletten så att de successivt får vänja sig vid oss och att allt stort och främmande får vänta lite.
Vi byggde därför två små hem av papperspåsar där de trycks trivas väldigt bra.

Det låter ju ganska logiskt om man har bott i en kattbur hela livet.

Så nu har vi tillbringat kvällen på toalettgolvet och gosat med de båda. De spinner konstant bara man pratar med dem.

Vi trodde att de skulle jama mer men de verkar så trygga med varandra så de kommer nog ha det nog bra på toaletten i natt.
Morris kanske kan lära Maverick att gå på lådan också…