Ett år i Australien

Man kan inte låta bli att bli lite nostalgisk en dag som denna. Idag är det nämligen ett år sen vi landade på australiensisk mark.
Ni som är trogna läsare vet att vi hade det kämpigt på vägen till Australien. Vi höll på att bli kvar i Thailand då det visade sig att vårt turistvisum inte var klart än.
Väl på planet var vi så här avslappnade.
Om ni vill läsa om dagen när vi kom hit kan ni klicka här

Det kändes fantastiskt att komma igenom hela tullproceduren då vi sett alltför många avsnitt av Border Security.
Det är nästan så att man tror att man har både vapen och knark på sig fast man inte har det.

Första kvällen blev det är kärt återseende hemma hos Holmströmarna. De bodde då på Spring Street.

Vi fick ett stort australiensiskt välkomstpaket med massor av nödvändigheter.

Det har hänt så mycket under det här året.
Vi som har bott i samma lägenhet på Hägerstensåsen i 14 år har nu hunnit med att ha två hem under detta år. Vi har dessutom båda två haft två olika jobb under detta år. Pontus har börjat ny skola men det hade han ju gjort även om han bott kvar i Sverige. Här måste han prata engelska bara. En miljon andra småsaker har vi ju naturligtvis också varit tvungna att ta itu med men i det stora hela har allting fungerat väldigt bra.
Nu har projektet med att fixa våra läckor dragit igång och hantverkare har varit hemma hos oss idag medan vi var på jobbet/skola.
Åsa kom hem före Lill-Åsa och hade då fått i uppgift att kolla om vi hade något vin till vår ettårsfirarkväll. Lill-Åsa fick då ett sms där det stod.
"Vi har både vitt och rött men bara ett halvt tak".
Ja ja huvudsaken var ju att vi hade vin hemma.

Vi är otroligt glada att de äntligen har börjat jobba på att få ordning på våra läckor. Nu vill vi också att de fixar så att vi blir av med våra möglande heltäckningsmattor för det är sannerligen inte fräscht.
Ikväll under vår middag pratade vi naturligtvis om hur vårt liv såg ut för ett år sen och vi kom då ihåg att den stora frågan då var, hur ser livet ut om ett år?. Vi är rätt nöjda nu så här ett år senare…
Det hade ju faktiskt kunna blivit hur tokigt som helst men vi är glada att vi vågade chansa. För i efterhand kan vi ju erkänna att vi några gånger har tänkt, "shit vad har vi gett oss in på?"