Julafton 2009

Familjen Holmström var gulliga och skickade Christmas crackers som har blivit lite grann av en tradition att ha på julen. Här sitter Lill-Åsa och äter sin julaftonsfrukost med bland annat julgröt. Naturligtvis har hon också kronan på sig som ingår i en cracker. Vanligtvis brukar vi köra dessa crackers till middagen då även alkoholhaltiga drycker intas. Vi har aldrig förut noterat att de kliar så förbannat :) Tack Holmisarna för att ni tänkte på oss.

Efter frukosten åkte Lill-Åsa till jobbet för att göra sin sista arbetsdag för den svenska staten på mycket länge. Närmare bestämt 97 dagar.

Lill-Åsa blev upphämtad utanför jobbet av Karin som kom i sin lilla röda. Nästa stopp var Åsen där Åsa, mat och dryck skulle hämtas.

Vi åkte sedan förbi Allégården och hälsade på Lill-Åsas mormor och gav henne en julkram innan vi åkte vidare till Södertälje precis när färdtjänsten kom och hämtade mormor för julfirande hos moster Ulla.

Vi klev innanför dörren ungefär när Askungen visades på TV.
Let the Christmas begin…

Lite glöggande innan maten. Karin, Maria (Magnus syster), Åsa och Oskar.

Magnus köksade lite grann och hade bland annat gjort en egen senapssill som var himmelsk. To die for.

Spana in julmaten. Det här är det kalla bordet. Det varma stod på spisen och som vanligt åt man för mycket av det kalla. Men det var det värt.  

Kusinerna Amanda och Johanna. Närmast kameran har vi Oskar.
Lill-Oskar.

Denna kväll fanns det två Oskar och två Åsor. Namnskyltarna var därför tydliga. Bordet var jättefint dukat och riktigt juligt.

Bordet från ena hållet.

Och från det andra.

    
Här demonstrerar Marie hur det går att hälla snaps från en isig flaska. Det låter blupp, blupp, blupp.

Magnus, Malin och Åsa tindrar ikapp i jultider.

Två tredjedelar av syskonen Kilström. Lukas blev uttagen till juniorlandslaget i hockey och är därför i Canada över jul. På annandagen ska vi kolla in matchen på TV.

Fina värdinnan.

Vi lyckades även få se en glimt av tomten därute i mörkret.
Den riktiga.  

Innan vi åkte hemåt såg vi förstås Karl Bertil Jonssons julafton.
Det är ju tradition.

  
Lill-Åsa tog på sig att köra då Karin alltid annars åker på det. När vi kom hem hälldes det därför upp ett stort glad rött och vi bänkade oss framför Svensson Svenssons jul.
En väldigt mysig julafton som dessutom var vit. Och så fick vi ju se jultomten. Den riktiga.