Nytt jobb!

Lill-Åsa skriver

Igår hittade jag ett jobb på SEEK och när jag sökt jobbet tänkte jag att de borde nog ringa snart, då jag nog faktiskt var personen de sökte. Jag fortsatte att måla mina prickar och på eftermiddagen ringde de :). De lät väldigt intresserade, men jag kände att jag var tvungen att vara ärlig med om jag behöver vara ledig de två första veckorna på det nya året då vi ju får besök av min syster och hennes man.  Aj så synd, sa ägaren till företaget, som jag pratade med. Hon skulle själv på semester de två veckorna och den andra tjejen som jobbar där jobbar inte heltid och kan inte ta allt själv. Så nära, tänkte jag och min fru sa att de kanske ringer tillbaka ändå.

Imorse när jag gick iväg på min powerwalk till parken så ringde ägaren igen och frågade om jag hade möjlighet att komma förbi hemma hos henne på en intervju. Jag hade ju en himla massa prickar att måla på "Tavlan Som Aldrig Blir Klar" men kunde tänka mig att klämma in en intervju trots allt ;)

Jobbet är ungefär detsamma som mitt första jobb här i Australien. Jag har ju varit lite rädd för att hamna på något liknande igen och istället sökt lite mer enkla jobb. På mitt förra jobb som coordinator skickade vi ut vårdpersonal till gamla och sjuka som behövde hjälp med allt från att tvätta sig till enklare städning och även respite care. Jag väljer att inte översätta ordet respite care det för jag är inte säker på vad det heter eller om det ens finns i Sverige. Ordet Respite betyder, andrum, frist uppskov, så man kan nog översätta det till avlastning. Systemet i Australien är som så här; Om man får ett barn med ett handikapp ex autism så vill man att de ska kunna bo hemma hos sina familjer ändå, men man förstår också att föräldrarna behöver lite tid för sig själva eller de andra barnen. Då går staten in och betalar en lite summa så att någon trevlig person kan komma hem och ta hand om barnet med handikappet så de andra i familjen kan åka och handla eller även ibland vara borta i några dagar. Det kan också handla om att någon har varit med i en olycka och har blivit en grönsak och måste ha mycket hjälp. Jag ska sitta och coordinera de personer som ta hand om dessa personer. Jag har gjort precis sama sak förut och uttryckte lite försiktigt att jag höll på att bli knasig på det jobbet då det var överextremt stressigt. Cate sa då att hon också hade precis samma bakgrund och erfarenhet som mig och att det här jobbet är så mycket lugnare och att chansen är snarare att jag ska bli uttråkad. Låter bra tycker jag. För de pengarna kan jag gärna bli lite uttråkad.

Jobbet kommer från och med på måndag ligga i Bondi Junction (30 minuter promenad hemifrån), men än så länge har de suttit i ett rum i samma hus som grundaren av företaget bor i, precis i närheten av Bondi Junction.

Här är jag på väg dit…

De här drive thru systembolagen är ju lite smidiga. Om man har bil alltså, annars kan man ju lika gärna handla var som helst.

Företaget heter kaskad på svenska och om ni klickar på ordet kaskad så kommer ni till kontaktsida på företaget jag ska jobba. Hon ni ser där på bilden kommer att jobba tisdagar, onsdagar och torsdagar och hon var väldigt trevlig. Det kändes som att man kände henne redan på något sätt. Om ni går på fliken Our Story så hittar ni grundaren till förataget och hennes son med autism. Även hon var väldigt trevlig. Det är allt. Litet företag kan man väl säga. Vi satt och pratade i 50 minuter och ägaren sa att de hade en intervju till ikväll, men den tjejen kunde inte börja jobba nu på en gång och hon kan inte heller branschen som jag ju faktiskt redan i stort sett kan. Jag avslutade med att säga att jobbet låter väldigt intressant och att jag gärna vill börja om de vill ha mig, men de kan ringa från ett annat jobb på läkarskolan (det är faktiskt liiite sant) någon gång mellan onsdag och fredag.

Jag började traska hemåt och ringde samtidgt min fru för en lite rapport. Under tiden (ca 3 minuter efter att jag gått därifrån) pep det till såna där irriterande smspip i luren tre gånger. Jag la på luren och då ringde det igen. Det var ägaren som sa att de både hade älskat mig (låter lite överdrivet på svenska och jag skulle nog kanske översätta det till verkligen gillat mig ;) och ville de vill att jag börjar på måndag. Lönen är bra och de har lyckats få ihop schemat så jag kan vara ledig de två första veckorna på det nya året. Jag åker också dit på att jobba på julafton, men det kändes inte riktigt som läge att förhandla bort den dagen då jag jobbar själv på måndagar och fredagar. Vi får fira jul lite extra på kvällen helt enkelt.

Det som jag kanske inte är så van vid är att jag kommer nog få ha "jour" en helg varje månad. För det får jag naturligtvis betalt, men oftast ringer det inte över huvud taget och om det ringer så tar det inte många minuter att lösa problemet. Man får ta med sig laptopen och telefonen hem, så hur svårt kan det vara liksom. Min första helg blir dessvärre nyår, men de har aldrig haft några samtal på nyårshelgen förut så vi hoppar att det håller i sig. Jag tänker dricka skumpa ändå.

Och dricka skumpa ska vi även göra nu. För att fira! Skål!

En hemmafrus projekt

Lill-Åsa blev igår uppringd av killen som höll i intervjun tidigare i veckan. Han sa att intervjun hade gått jättebra men att de hade valt någon med erfarenhet av kundservice. Lill-Åsa tror på ödet så det var nog bara meningen. Betalade dåligt, gjorde de också…

Vi brukar vara rätt duktiga på att ta kol på blommor som behöver mycket uppmärksamhet men Lill-Åsa är ju hemmafru nu så den här har faktiskt fått lite kärlek varje dag. Se så fin den fortfarande är efter en vecka hemma hos oss.

Blomprojekt 2 är ett vårt lilla bambuskott :) Lill-Åsa köpte en bambupinne på IKEA för längesen och redan på vägen hem gick toppen av och den har sen dess stått i vatten. Igår hamnade den i blomjorden på altanen. Hoppas att den tar sig då jorden inte är så full av energi däruppe.

Ett annat projekt för hemmafrun är "Tavlan Som Aldrig Blir Klar". Det tar en sjujävlatid att måla prickar och hon förstår nu varför dessa tavlar är så förbaskat dyra att köpa på gallerier.
Det ska bli blå prickar ända upp och röda prickar på den nedre delen. Om ni undrar vad den föreställer så har Lill-Åsa ingen aning men det är nog någonting djupt.

När "Tavlan Som Aldrig Blir Klar" väl är klar ska den hänga på väggen rakt fram under fönstret.
Ni vet, "Fönstret Som Inte Går Att Tvätta För Att Det Är Så Högt Upp".

En positiv sak som hände i fredags är att vi fick väggen i trappen målad. Bara så där. Det hade vi inte en aning om men det behövdes verkligen och vi hade aldrig orka bråka om det.

Nu så är allting klart i vår fd knarkarkvart. Nymålat, nya mattor, nytt golv på balkongen och förhoppningsvis inga läckor. Från och med förra veckan betalar vi full hyra och vi hade ju gärna fortsatt att betala den gamla låga hyran men det känns mest skönt att detta lilla h-vete äntligen är över. Tänk att vi hittade den första läckan för ganska precis ett år sen!

För att uppmärksamma vår stackars agent, Pilar som har hamnat mittemellan oss, ägaren och de extremt odugliga och opålitliga hantverkare, gick Åsa över till hennes kontor som bara ligger ett stenkast från Åsas jobb för att räcka över en blomkvast. Tyvärr var inte hon där just då men hennes chef ringde upp henne och räckte över luren till Åsa. Hon blev så otroligt glad och det lät nästan som att hon skulle börja gråta. Senare på kvällen kom det här mailet.

Hi Asa,

Thank you so much for the beautiful flowers, you didn’t have to, I’m just doing my job.

However, is so nice to be appreciated, love you both. Thank you

De blommorna var hon väl värd då hon har haft en ängels tålamod. Tänk om vi hade haft kvar den där struliga ryssen som vi hade de första månaderna, då hade vi nog suttit på mentalsjukhus vid det här laget.

På Åsas jobb är allting bra men lite oroligt för tillfället. VDn med begynnande alkoholproblem tycker att träning, pubbesök och matcher i alla former av sporter, är mycket roligare än att vara på kontoret. Detta leder till att vår vice VD, Alex (han som låg på biljardbordet på Melbourne Cup Day, om ni såg det fotot :) får ta hela bördan och börjar tycka att det är lite svårt att ta sig ur sängen på morgnarna.
Åsas mest seniora kollega håller därför nu på att se sig om efter ett nytt jobb vilket skulle vara en väldig förlust både för Åsa och för företaget. Bortsett från detta har Åsa så galet roligt på jobbet då hon den senaste tiden har fått det ena roliga projektet efter det andra. Det är så att hon på söndag eftermiddag nästan kan se fram emot att komma tillbaka och bita tag i utmaningarna. En lyx som inte är alla förunnnat.

Lördag

Vi har i stort sett inte haft en total hemmadag sen vi flyttade in, då det är så mycket skoj man vill hinna med på helgerna. Idag bestämde vi oss för att bara njuta av vår färdiga lägenhet. Den enda gången vi tagit oss utanför dörren var för att gå till Coles för att handla mat. Vårt Coles har förresten också totalrenoverats och blivit väldigt snyggt och fräscht. Vi tror att det är för att de vet att Marie och Magnus snart kommer. Väldigt vilket fjäskande det blev för deras skull då :)

Sedan gick vi hem och tränade, vinkade ajökens till Pontus som tog sin bräda och drog. Efter lite hemmapyssel satte vi oss på altanen och fullkomligt njöt av en sillunch medan vi lyssnade på Evert Taube.
Lite vuxenpoäng på det.

Sedan gick vi över till den andra altanen och satte oss men där blev vi inte långvariga då det faktiskt var för varmt. Det går nog inte att använda den så altanen mycket under dagtid på sommaren.
Vi gick därför ner och satte oss på vår skuggiga balkong istället.
Lite solmätta och mätta av sill och öl, tyckte vi att vi var värda en liten siesta. Oj vad vi somnade och sov i nästan 1.5 timme. Lyx, lyx, lyx.

Ikväll blir det grillning och köttet har legat i marinad sen i förmiddags. Mums.

Jobbsök och 38 dagar kvar

Jag måste ha sagt någonting rätt på telefonintervjun i alla fall för precis när jag hade bloggat klart i fredags ringde de från jobbet där de säljer lampor från nätet. Det här stället ligger inte alls långt ifrån det förra jobbet jag hade i Alexandria. Inte speciellt långt ifrån Poppes jobb heller. I tisdags var jag där och pratade med grundaren av stället. Det är ett litet ställe med typ fyra anställda. Det var inte särskilt bra betalt men jobbet lät inte särskilt svårt heller. Jag hade ju önskat att jag kunnat få något jobb tidigare för på slutet av intervjun när jag ville vara lite ärlig och sa att jag redan hade koll på hur jag ville ha semester nästa år, då jag är så väldigt organiserad av mig blev det kanske lite tokigt. Han räknade då lite snabbt i huvudet och sa att då vill du alltså ha semester om sex veckor? Så kan det gå, men jag vill verkligen inte jobba när när M&M kommer.

Wow, fatta att Marie och Magnus är här redan om 38 dagar. Fram tills dess är det ju nästan bara en massa julmys. Pontus räknar också dagarna tills att Ricardo kommer och idag är det precis en månad kvar.

Jag har också sökt ett jobb som jag tyckte var perfekt för. Sitta och skicka ut elektriker och rörmokare på olika uppdrag. Den här annonsen har gått via ett rekryteringsbolag och rekryteraren måste vara den mest struliga kvinnan någonsin. Hon har endast mailat mig på helger och sena kvällar och hon har ingen koll på någonting. Jag ringde henne idag då jag fick ett mail att jag inte uppfyllde alla kraven och då uppmanade min fromma fru mig att ringa och fråga vad det är som inte stämmer. Jag har helt enkelt ingen kunskap om rörmokeri eller elgrejer. Debbie sa dock att det var mycket annat som stämde med min CV och att hon skulle ringa dem igen, men jag tvivlar lite på Debbie. Jag önskade att jag istället kunde få prata med någon på det aktuella jobbet.

När jag hade pratat klart med Debbie var jag plötsligt i parken. Där var det lika fint som vanligt men jäklars så torrt det börjar bli på vissa ställen.

Men lite närmare dammen blir det grönare igen…

Att gräset börjar bli gult hindrar inte alla växter från att växa som sjutton. Men det har man ju sett i Grekland att även om det inte regnat på månader så blommar såna här blommor i alla fall.

Idag har vi börjat betalt full hyra igen. Målaren är här och målar det sista på altanen och imorgon kommer de och sänker ner ACn på ballisen. Vi trodde aldrig denna dag skulle komma, halleluja!

Klockan är nu 18.00 på kvällen och familjemedlemmarna i Pingvinfamiljen är nu alla hemma för en lite grillafton på altanen. Kyckling, klyftpotatis, tzatziki och greksallad. Pingvinfamiljens favorit.