April, George och en resebyrå

Onsdag

Idag var det dags för att åka in till stan och träffa April som jobbar på ett rekryteringsbolag. Jag träffade henne klockan 11.00 och vi satt och pratade och fyllde i papper i nästan en timme. April var från Irland och närmare bestämt Cork, som är en underbar stad på södra Irland. På Irland finns det inga jobb så hon är inne på sitt sjätte år i Australien nu.

Allting gick bra, men man vet ju inte riktigt när man kan få något jobb. Det kan vara allt från att jobba för någon som är sjuk i 1 dag eller jobba för någon i ett år. Vi får vänta och se helt enkelt.

När jag var upp och sopade på altanen på eftermiddagen ringde George från biluthyrningsfirman. Det skulle kosta ca 450 dollar att rätta till bulan vilket ju är en del men inte alls så mycket som jag var orolig för att det kunde bli. Nu lägger jag den dumma bucklan bakom mig.

Igår efter att jag bloggat klart fick jag ett mail från Flight centre där de ville ha en intervju med mig på telefonen på måndag. Flight centre är Australiens störta resebyrå och dessutom finns de i alla de engelskspråkiga länder och att jobba på resebyrå var mitt drömjobb när jag var typ 15 år. Jag fick aldrig den chansen då som ung men det är tydligen aldrig försent . Jag kan ju inte mycket om att jobba på resebyråer, men hur svårt kan det vara, som min före detta chef Jörgen sa om det mesta. Ingen dum mening att upprepa så fort man får möjlighet faktiskt.

Jag har sökt alla olika typer av jobb den här gången. Jag börjar känna att jag skulle vilja ha ett enkelt jobb nu då jag under 11 månader har lärt mig två nya jobb. Jag har sökt en massa köksjobb också för jag är verkligen kanoners på att skala potatis, men de tycks tydligen inte vara särskilt intresserade.

Jag har mailat med min fd chef Evelyn idag, ni vet hon från Skottland. Hon är charmig. Hon skrev att de just anställt en ny tjej som låter som mig och att hon kommer någonstans därifrån jordklotet där jag kommer ifrån också. Måste vara en trevlig tjej. Hon skrev också "We just took on a 6th person otherwise id be coming to drag you back !". Vilken tur att de hade anställt hon som låter som mig men det känns ju alltid smickrande att höra.

Berry del 2 och en arbetsintervju bokad.

Fortsättning på lördagen…

Efter en mysig dag i Berry åkte vi till vår lilla mysiga stuga igen. Medans Poppe tog sig en tupplur satte vi oss ute i solen och njöt av omgivningarna, vindruvor och bubbligt. Och varandras sällskap förstås.

När solen försvann bakom kullen blev det lite väl kallt.

Min fru. Hon är fin.

En tystlåten Kockaburra. Också fin.

Vi försökte få liv i brasan men vi gav upp och väntade på att Poppe skulle vakna till liv. Han tycker det är mycket roligare än vad vi gör och dessutom får han det och brinna.

Eddy ville naturligtvis ha kvällsmål. För att kunna hitta den lilla lilla hästen ute i den stora stora hagen i mörkret fick de utrusta sig med ficklampa.

Söndag

Dags att packa ihop och åka hemåt igen.

Pontus är aldrig långt från sin long board.

Vi åkte förbi Berry på vägen hem igen.

Visst låter det gott?

Sedan hoppade vi in i bilen igen och åkte vidare på de mest snirkliga vägar jag någonsin kört på. Barnsligt roligt.

Helt makalöst vackra landskap. Tyvärr hade vi bilar bakom oss så vi kunde inte riktigt stanna och ta kort när det var som vackrast.

Vi åkte en liten omväg förbi Kangaroo Valley. Kul och passa på medans man är i krokarna liksom.

Massa söta småbutiker

Jag vet inte så mycket om Kangaroo Valley. Kanske var det en Känguru som bildade staden i dalen. Så var det nog. 2006 hade de en befolkning på 319 personer så det är ingen stor ort direkt.

Här inne fick det bli lunch.

Eller ute faktiskt. Det var så bullrigt inne.

Vackert men lite blåsigt. Men i solen var det skönt. Sedan åkte vi en helt annan väg hem som vi aldrig åkt förut. kul att se något nytt och det gick galet smidigt att köra hem.

Vi köpte en varsin burk att ha några värktabletter i våran handväska/väska. Kostade nästan gratis och de var så söta.

Jag har inte hört något från George på biluthyrningsfirman idag. Så jag ringde dit och frågade efter honom och det visade sig att han inte är där på tisdagar men kommer imorgon. På den minuten, som det telefonsamtalet tog, och det är den endaste minuten som jag pratat i telefonen idag ringde naturligtvis någon angående ett jobb. Ja ja, jag ringde tillbaka och imorgon klockan 11.00 har jag en intervju. Hon som jag pratade med är rekryterare så det kan vara lite temporära jobb så som receptionist eller sekreterare eller vad det nu kan vara. Det är värt att gå dit och prata lite i alla fall. Kanske man kan få in en fot på något ställe som känns kul om de nu tycker jag känns hel och ren. Annars har det inte hänt sådär tokmycket. Bara plockat lite, rensat en garderob, gått promenad i det fina vädret, sökt jobb och lite allmänt datorpussel.

Berry del 1 och attackerande stolpar

Vi tog så mycket foton att jag får dela upp Berryresan.

Idag när jag skulle lämna tillbaka bilen så backade jag ut som vanligt i garaget när en stolpe sprang rakt ut och klappa till bilen. Mycket frustrerande. Det är första gången som jag bucklar en bil och man får väl vara nöjd med att det bara blev en lite bula och inte en rejäl krock. Vi hade försäkrat den men ni vet hur det är med allt det finstilta. En George skulle höra av sig när han vet hur mycket det skulle kosta. Mycket tråkiga pengar…

Fredag

När vi hyr bil så är det väldigt smidigt att packa i green bags. Då har man liksom allt uppsorterat och klart och det är bara att bära ner i bilen.

Åsa jobbade hemma tills Pontus var färdig i skolan.

När vi öppnade dörren för att packa in all i bilen smet det in två hundar. Vi har ingen aning om vart de kom ifrån, men lite konstigt då man tydligen inte får ha husdjur i det här huset. De kände sig hemma här och hann se sig runt överallt. Sedan tackade de för sig och slank ut igen.

Vi trodde inte trafiken skulle ha hunnit korva till sig redan vid 15-tiden, men vi hade fel. Här har vi kommit en lite bit på väg i alla fall.

Vi fick åka igenom en skogsbrand också. Ganska maffigt men det luktade ganska äckligt.

Det tog 3 timmar i stället för två att köra dit, men ett välfyllt kylskåp väntade oss när vi kom dit.

Det var ju fredagskväll även i Berry och då äter man ju nachos.

Sedan eldade Pontus i brasan, vi spelade kort och hade det allmänt mysigt.

Man är ju grymt nyfiken på hur omgivningarna ser ut men man kan ju inte se ett smack när det är kolsvart ute. Stugan var dock grymt fin men vår säng var nästan lite för stor. Första natten tappade vi till och med bort varandra.

Lördag

Solen sken inte på lördagsmorgonen men vi visste att den skulle dyka upp under dagen så vi hade ingen panik. Jag hade inte ens bråttom ur pyjamasen. I bland måste man bara få vara lite slö.

På gården fanns det en liten söt häst som heter Edwina, men hon kallas för Eddy. Hon tyckte om bröd och äpplen. Hon tyckte nog om det mesta faktiskt, men det var bröd och äpplen som hon fick av oss. När hon åt sitt gröna äpple dreglade hon jättemycket.

Det var galet vackert i området där vi bodde. Tyvärr gör det sig inte riktigt på bilderna, då måste man nog ha en bättre kamera.

Otroligt fågelliv. Vi såg svarta och gula Kockaburror också. De har vi inte sett förut då de i stan är vita. Stora som stridsplan var de också. Här på bilden är dock två helt oskyldiga papegojor.

Vi bodde ca 4 km utanför Berry då vi ville ha det riktigt lantligt. Vid 11-tiden hoppade vi in i bilen och körde mot Berry.

Berry var jättegulligt och vi strosade omkring i timmar och myste.

Jag trodde den här affären kanske sålde fäljar eller någonting till bilen, men det var en alkoholaffär.

Här åt vi lunch. Fast inte klockan 11 utan lite senare på dagen när solen sken, men det har vi inga bilder på.

Vi tog en promenad till en godisfabrik.

Berry påminde nästan om någon sådan där amerikansk tv-series-höststad. Det finns ju såna där serier som jämt har höst typ, Ed, Providence, Gilmore Girls och Judging Amy.

Pontus sprang tillbaka till bilen och hämtade sin long board när han såg hur fina vägarna var.

Vi köpte några godisar som smakade som kungen av Danmark och lite choklad.

När vi kom ut ur godisfabriken började solen lysa.

Då blir ju allt höstigt bara ännu finare.

En liten park i Berry.

Mr Berry him self. Alexander Berry. Han levde för länge sen så han är död nu. Han var en kirurg, affärsman och upptäcktsresande. Han var den första europé som kom till området 1822. Jag har ingen aning om varför han ser så sur ut. Kanske hade han backat på en stolpe eller nåt.

Medan Poppe åkte long board så tittade jag och Åsa in här. Riktigt gulligt museum, och gratis var det också.

Sedan strosade vi vidare.

Efter en lunch på stället med båtarna på taket blev det en sväng till den lokala matvarubutiken. I Berry fanns det en IGA som tydligen var nyinflyttad i nya lokaler. På den här tavlan kan man skriva upp vad folk saknar som fanns i den gamla affären men som blivit bortglömt i flytten.

Här väljer jag att avsluta dagens blogg så fortsätter jag imorgon igen.