Oliiiidligt spännande…

Onsdag

Vi vaknade till riktigt busväder imorse. Blåsigt och regnigt och jag fick till och med sätta på mig min sommarjacka. Bussen gick även tid denna morgon. Här står jag i Surry Hills och väntar på M50.

Det blev alltså inget stress alls på hela morgonen och jag kom till och med väldigt tidigt till Balmain. Till och med trädet frös denna morgon.
 

Man hoppar av bussen på storstretan, Victoria Street, där Åsa och jag promenerade runt en dag i början när vi kom hit. Vi var ju på en lägenhetsvisning i Balmain. Tänk vad nära det hade blivit då…Sedan svänger man av på Darling Street och går den gulliga gatan fram som har massor av caféer och affärer.

Sedan svänger man av Beattie Street och följer den en bit.

Där ser man stan på andra sidan vattnet.

 

Sedan är man nästan framme. I den här parken bytte jag från gympadojor till typ tjejskor. Fast bara med en liten klack. Jag tror inte ens Åsa skulle kalla det tjejskor men jag lyckades i alla fall få skavsår på båda lilltossingarna.

 

Konstigt nog var jag inte särskilt nervös. Den andra delägaren hette inte Steven utan Scott. Det började på S i alla fall. Scott och jag satt och samtalade i en kvart sedan sa han att han bara ville träffa mig för Evelyn och de andra tjejerna hade redan bestämt att de ville att jag ska börja jobba hos dem. Det lät ju väldigt bra tyckte jag. Det var bara ett litet problem. Det är en tjej som inte har blivit intervjuad ännu och hon kommer inte förrän på fredag förmiddag. Han ville också stämma av att jag verkligen kunde börja jobba på måndag. När vi var klara gick jag in till Evelyn som också ville prata lite. Hon var verkligen bekymrad för att de hade en intervju kvar för hon vill verkligen att jag ska börja där. Så gulligt. Jag berättade också om att jag har en annan intervju imorgon och hon ville att jag skulle ringa om det var så att jag hellre ville ha det jobbet. Det tvivlar jag dock på. Hon berättade att hon inte är religiös, men hon vill göra det rätta och därför är det bäst om den sista intervjun ändå kommer på fredag. Bättre karma så tyckte hon :). Hon avslutade med att säga att hoppas vi skulle ses på måndag. Jag måste ju säga att det känns förbannat positivt även om jag inte riktigt vågar ta ut det till 100%. Om nu jobbet blir mitt så kommer jag jobba i en vecka innan jag tar två veckors semester. En vecka räcker väl innan man tar semester va? Man vill ju inte springa rakt in i väggen så här efter ca tre månaders ledighet. Den enda som är lite negativt är att Åsa och jag hade velat vara ledig första veckan Poppe kommer. Men de vill att jag börjar på en gång och då får faktiskt Åsa och Poppe klara sig själva på dagtid den veckan. Mina arbetstider skulle i sådana fall bli 08.00-16.30 måndag till fredag. Perfekt! På fredag eftermiddag hör de av sig igen. Smånervigt tycker jag.

Sedan hoppade jag på bussen och åkte hem igen.
 

Jag har en liten svaghet när det kommer till Cookies & Creamglass. Det är nog det godaste som finns. Jag har inte provat alla märken i Sydney ännu, men om jag skulle få jobbet på fredag måste jag ju vara förberedd. Får jag inte jobbet så kommer jag VERKLIGEN behöva den. Det har man ju sett i amerikanska filmer om folk som tröstäter glass direkt ur paketet. Det ska tydligen hjälpa.
 

Imorgon klockan 10.00 ska jag på intervju till ett företag som pysslar med carshare. Jag vet inte hur jag ska översätta det, men som jag har fått för mig så är det flera, i t.ex. ett hyreshus som går ihop och delar på en bil. Inte köper utan bara lånar. Där skulle jag jobba som claims co-ordinator. Jag skulle bland annat utreda skador, se till att de får en snabb service på de bilar som är skadade, hålla ordning i databasen och en hel del saker till. Det låter ju också ganska kul. Det känns konstigt att ladda upp för någonting dock när man så gärna vill ha ett annat jobb.

Nu är det Lill-lördag och nu är det att börja tillreda fläskfilé med senap och dragonsås. Till det blir det klyftpotatis och en sallad. Stackars Åsa som kanske snart blir av med sin hemmafru.

Jag vill jag vill jag vill…

Tisdag

Jag planerade att vara i Balmain i god tid innan jobbintervjun i förmiddags. Jag planerade då att jag skulle ta två bussar tidigare än vad jag behövde så jag kunde gå runt i ca 30 minuter och förbereda mig mentalt. Ibland blir det liksom inte som man planerar. Den bussen jag skulle ta såg jag drog förbi mig mig 5 minuter för tidigt. Inga problem då jag fortfarande hade gott om tid om jag tog nästa buss. Den bussen kom aldrig. Det är i alla fall väldigt smidigt att ta sig till Balmain, om bussarna går, och jag behöver inte ens byta buss utan jag åker
M50 ända fram. Jag får gå till Surry Hills och ta bussen därifrån. Från bushållsplatsen i Balmain skulle det ta ca 15 minuter att gå till kontoret och jag hade bara 8 minuter på mig när jag hoppade av bussen. Det blev till att springa. Om man springer klädd i skjorta, kofta och finbyxor i 8 minuter blir man jättesvettig och 10.59 sprang jag in i entrén. Dock inte bokstavligen. Det var nog någon mening med bussjäveln som inte kom ändå för jag hann aldrig bli särskilt nervös. Jag var så fokuserad på att komma fram i tid.

Evelyn är en kvinna från Skottland i typ 50-årsåldern. Jag är pinsamt dålig på att gissa åldrar men hon hade en son som var 23 år och då skulle hon kunna vara typ 50. Kanske. Underbart trevlig och lugn. Hon är i botten sjuksköterska och startade 2004 upp det här företaget, som jag skulle beskriva är en privat hemtjänst och färdtjänst. Mitt jobb skulle då vara att skicka rätt folk på rätt uppdrag och om de rymmer så är ju inte det hela världen…Kontoret låg i ett jättefint villaområde. Jag tror det i alla fall. Jag tror att det var det som swichade förbi mig när jag sprang som en gasell för att hinna i tid. Fyra tjejer/kvinnor i åldrarna 30-40 år sitter redan där och planerar men det saknas alltså en liten person. Jag har svårt att förklara hur bra det var där. Det bara kändes rätt helt enkelt. På slutet tog vi en fika med tjejen som jobbat där längst (4 år) och hon var också jättetrevlig. Det var mycket humor under den timmen och då kan det ju inte kännas fel. Evelyn skulle höra av sig i slutet av veckan och av 70-80 sökande så var vi 4 som kommit till intervju. Gulp. Jag måste nog ha inställningen att jag inte fått det eftersom annars blir man så himla besviken. Dessutom är lönen förbaskat bra.

På vägen hem passerade jag faktiskt min fina frus jobb och det var ju faktiskt lunchtid så lunch fick det bli. Skönt att babbla av sig efter en jobbintervju. Åsa hade nog varit lika nervös som jag så det var mysigt att träffas. Eftersom jag inte har haft min vanliga sinnesnärvaro idag glömde jag bort att fota, men jag kom på det efter lunchen när jag gick mot bussen.

Det här är fortfarande ett roligt namn på en gata.

 

Några gator från Åsas jobb i riktning mot buss 301, 302 0ch 303. Eller M20. De bussarna går hela vägen hem till oss.

När jag kom hem var jag fortfarande ganska upp i varv så jag belönade mig själv med att dra en filt över mig och bläddra i en tidning. Då kom dessutom ett litet regnväder som på beställning. Oj så mysigt det var.

Jag är lite fascinerad över hur ofta jag ser något om Sverige i tidningarna eller någon svensk författare som det står något om. Lilla Sverige liksom. Månadens bok är den boken jag läser nu och den utspelar sig i Tumba där jag växte upp. Tänk att australiensarna läser om omklädningsrummen där jag bytte om när jag spelade fotboll som ung. Coolt.

När jag precis skulle sätta mig ner och blogga så ringde telefonen. Saliven försvann fort från munnen när jag såg att det inte var Åsa. Det var Evelyn som ringde och frågade om jag hade möjlighet att komma förbi imorgon igen och träffa den andra chefen!!! Det måste ju vara lite positivt kan man tycka, eller? I morgon bitti klockan 09.00 (klockan 01.00 i Sverige) är det dags att hålla tummarna igen. Då ska jag träffa Steven. Jag tror att han hette så i alla fall. Jag tackar alla som höll tummarna idag. Kanske att det funkade.

Efter det ringde min ömma moder på skypen för att höra hur det hade gått på intervjun. Skönt att babbla av sig igen.

När jag la på luren med henne ringde min telefon igen!!! Jag har snart inga nerver kvar. Denna gång var det en kille som hette någonting som jag varken kan stava till eller uttala. Han frågade lite frågor och avslutade sen med att fråga om jag ville komma på intervju på torsdag klockan 10.00. Eftersom jag sökt så himla mycket jobb har jag ingen aning om vart han ringde ifrån. Han sa det i början men det gick så snabbt. Han skulle dock maila mig uppgifterna så vi får hoppas att han gör det annars vet jag inte vad det är för jobbintervju som jag ska gå på. Då är det svårt att förbereda sig minsann.

Askmolnshelvete

Måndag

Nu börjar jag tröttna på Island och dess vulkaner. Jag har ju en del flygande fram över som jag inte vill att det där hemska molnet ska sätta stopp för. Om två veckor är det ju faktiskt meningen att jag ska vara i Sverige. Nä nu får någon ta och lägga ett lock över Island. Eller sätta en propp i den där svåruttalade vulkanen.

Jag hittade perfekta tassar att sätta på frambenen på vitrinskåpet så nu står det upp så fint och rakt. Mycket uppskattat skåp.

Idag har jag sökt 11 nya jobb. Jag har nu sökt ca ett 80-tal jobb med fruktansvärt lite resultat. Skitirriterande. Eftersom jag fastnade framför datorn och sökte en massa jobb kom jag därför inte ut på någon förmiddagspromenad idag utan det fick bli en eftermiddagspromenad istället. Trodde jag. Jag hann inte längre än till Coles då telefonen ringde och det var varken Åsa eller Anna. Det är bara de två som ringt till min Australientelefon innan. Det var en kvinna som undrade om jag var Asa och det var det ju. Hon undrade om jag var intresserad av att komma på en intervju imorgon! Jobbet låter nästan lite för bra för att vara sant. Just nu känner jag att skit samma om jag inte får jobbet, men det vore ju förstås förbannat trevligt, men det händer i alla fall något. Mina ansökningar kommer fram. Titeln på svenska borde bli service samordnare eller som det heter på engelska Service Co-ordinator. Imorgon ska jag till Balmain klockan 11.00, så för er som vaknar till vid 03.00 svensk tid inatt kan väl hålla alla tummar ni har. Skulle vara jättegulligt. Jag behöver det.