Namnsdag och tanttrosor

Åsa skriver

Idag är det Gunillas namnsdag! Hon gillar ju att stå i centrum och att få mycket uppmärksamhet i vanliga fall och en sån här dag är hon självklart lite extra mån om att få synas. Hon får därför två foton på bloggen idag.

Här i blomsterprakt!

Lill-Åsa fick ett paket på posten i dag av sin syster Gun som innehöll ett fint hjärta som man ska värma i micron och ha för att värma händer eller för avstressning.

Det tog inte lång tid förrän Gunilla norpade åt sig det.

På vägen hem från jobbet (jag åkte hem efter en morgonintervju för att ta hand om min sjuka fru) hade Lill-Åsa bett mig köpa med mig några tant-trosor. Hennes vanliga fungerar inte så bra nu när operationsärret hamnar precis i resårkanten.
Vad tycker ni om dessa? Raffiga, tycker jag är ett passande ord.

Ikväll kommer Pontus efter att ha varit i två veckor hos pappa, Mia och Emma. Det ser vi fram emot! Helgen blir extremt lugn och kravlös.

Nu är hon hemma igen!

Åsa skriver

Idag fick Lill-Åsa komma hem efter två nätter på SÖS. Jag vet inte vem som var gladare för det, hon eller jag. Hon kommer nog varken sakna att bli väckt av personalen, den hypersnarkande grannen eller sjukhusdoften. Själv är jag bara så glad att ha min snutta hemma igen. Livet är ju liksom inte lika roligt när hon inte är hos mig.

Så här kommer hon nog att ligga ett bra tag framöver. Hon är sjukskriven i fyra veckor och under hela den tiden ska hon rulla ur och i sängen/soffan för att inte anstränga magmusklerna.

Ibland måste hon ändå ta sig upp för att röra lite och då går hon med försöktiga och lite hasande steg över golvet.

Tack och lov kunde jag jobba hemma idag så att jag kan både kan vara rekryteringskonsult och Florence samtidigt.

Puh, nu är det äntligen över

Åsa skriver

Imorse åkte så Lill-Åsa iväg tidigt till SÖS. Lite skakig i benen, tror jag, men ändå cool som vanligt. Själv åkte jag till jobbet på minst lika skakiga ben. Inte lika cool. Jag jobbade en stund och hade en intervju och allt. Gick ganska bra. Sen ringde jag avdelningen på SÖS som Lill-Åsa skulle ligga på efter operationen. Det skulle jag nog inte ha gjort få då fick jag veta att hon fortfarande var kvar i operation. Då brast det liksom för mig och jag insåg att jag inte skulle få något mer vettigt gjort denna dag. Delphine, raringen, ringde och avbokade min 11.30-intervju och jag åkte mot SÖS.

Jag gick direkt till Karin som jobbar en våning ovanför Lill-Åsas avdelning. Karin ringde avdelningen på nytt men vi fick inte så mycket mer information så vi passade på att gå och äta lunch. Vi åt gott och pratade om annat en stund för att skingra tankarna. När vi sen kom tillbaka fick vi efter ett tag veta att Lill-Åsa nu var vaken och snart skulle komma till den rätta avdelningen.

Vid 14-tiden fick jag äntligen se henne. Vi öppnade hennes rumsdörr och där låg hon och log med hela ansiktet. Allt hade gått bra och hon var så oändligt tacksam över att det hela var över. Operationen hade tagit 2,5 timmar! De hade klarat av att få ut eländet via ett bikinisnitt vilket hon också självklart var tacksam över.

Lite senare på eftermiddagen fick hon en kortare svacka och blev hastigt illamående men hon repade sig snabbt. Hon är tuff min fru!

Lill-Åsa kommer självklart att med egna ord och sina charmiga teckningar berätta mer när hon kommer hem.
Ville med dessa rader bara att ni skulle få veta att allt har gått bra.