Surry Hills by night and Centennial by day

Lördag kväll

När Åsa slutat blogga igår slängde hon sig över kartongen med högtalaren. Väldigt enkelt att installera och den kan vi koppla datorn, iPhone till och den spelar CD-skivor och har även en radio. Allt man behöver alltså. Vi är inte såna finsmakare när det gäller ljud så detta räcker gott åt oss. Oj vad vi har saknat musik. Att få sätta på Spotify igen på Åsas iPhone var magiskt.

Vi har stört oss på en smutsrand strax under balkongräcket. Det gjorde vi något åt igår.

Vår bar är inte så mysig att sitta och äta vid. Vi kan ju inte se varandra ögonen utan vi stirrar båda två rakt in i kylskåpet. Vi hade därför planer på att äta ute och tog en promenad till Surry Hills som man nog närmast kan jämföra med Stockholms Södermalm. Vi ville veta hur lång tid det tar att gå dit och svaret är att det tar 10 minuter. Vi har sagt det förut och vi säger det igen, det känns inte som att vi kan bo i ett bättre område.

Till vår farvoritbar (än så länge och vi har ju inte hunnit besöka så många än) The Clock Hotel tar det ganska precis 15 minuter att traska. Vi gled in där och Åsa insåg snart att när det är lördag har man högklackat på sig. Lill-Åsa kan inte bry sig mindre.

Vi hängde ute på balkongen.

Sen var det dags att hitta ett matställe. Om man vill äta italienskt får man nog boka bord för på alla italienska restarauranger var det knökfullt och väntetid på att få ett bord. Thaiställen kan man dock alltid lita på och vi slog oss ner på Bluewok som såg mysigt ut. Efter en blick I menyn insåg vi att de inte sålde vin och att det var Bring Your Own som gällde. Lill-Åsa sprang därför över vägen och köpte en iskall flaska vitt.

Vi beställde en miniförätt som vi delade på. Rätten heter Money bags och var fyllda med köttförs och grönsaker. Yummi.

Maten smakade äkta thailändskt och vi känner att det inte var sista gången vi besöker det stället. Till och med toaletten kändes äkta. Man fick gå igenom köket och förrådet och genom en dörr ut på baksidan.

På vägen hem passerade vi Coles och då insåg vi att Coles har öppet till midnatt alla dagar I veckan. Smutt.

Vi lovade att ni skulle få se ett foto på hur vårt sovrum nu ser ut. Voila!

Det blev nog lite mycket för Gunilla igår kväll och vi har aldrig sett henne så utslagen.

Söndag

Lill-Åsa snörade på sig sina nyinköpta gympadojor som är gjorda så att man ska bränna mer kalorier. De är runda under och lite halvroliga att gå i. Lill-Åsa vädjar om att om ni märker att hon blir för mager så måste ni säga till :)

Anna och Micke har gett oss en vägbeskrivning på hur vi bäst tar oss till vår favoritpark, Centennial Park. Den stämde på pricken. Vi gick alltså över gångbron till Moore Park och följde stängslet som inhängnar golfbanan.

Utsikten därifrån är ju inte helt fel.

Över vägen, genom allén och sen är man framme i Centennial.

Det är gott om fåglar i parken och här sitter kakaduorna och letar godsaker i gräsmattan.

När vi gick där sa vi flera gånger till oss själva. Vi bor faktiskt här nu. Vi har väntat så länge på det här och vi försöker ständigt påminna oss själva att det inte är en semester. Ibland blir det för en kort stund verkligt och då stiger glädjetårarna i ögonen men för det mesta fattar vi ingenting.

Efter en stunds promenad kände vi igen oss i parken. Vi kom fram till dammen där alla fåglarna finns.

Åsa har nu full koll på det här med vädersträck och hur vi bor och Lill-Åsa följde lydigt efter.

När vi nästan är hemma passerar vi en driving range i tre våningar. Man är glad att man går utanför stängslet.

Sedan gick över gångbron och så var hemma igen.

Vår lägenhet har många stora fönster och Lill-Åsa har varit sugen på att putsa de som inte vetter mot balkongen. På Coles hade de en långskaftad historia som vi köpte igår. Idag skulle Lill-Åsa få använda den. Det slutade med att Åsa fick ta över då Lill-Åsa drabbades av en faslig svindel och var rädd att tappa skrapan. Hon kunde inte ens titta på när Åsa gjorde gjorde jobbet.

Sen tyckte vi att det var dags för lite kvalitetstid och vi drog ut våra säckar på balkongen. Slog oss ner med ett glas kallt vitt och njöt av solen och livet.

Första arbetsveckan down under

Åsa skriver

Min första arbetsvecka

Sammanfattningsvis kan jag ju börja med att säga att veckan har varit fullpackad av intryck. Veckan började med att jag skulle försöka hitta själva kontoret. Det låter ju inte så komplicerat när man har en adress med sig men det visade sig vara svårare än så. När jag kom till byggnaden var det ett hus med tre separata skyskrapor. Vilket skulle jag till? Tiden var knapp och pulsen slog. Jag frågade mig fram och blev hänvisad till fel torn och jag ringde då min chef för att höra mig för. Hus 2 var det. Rusade dit och hittade rätt hiss. Kontoret ligger på våning 22 och rätt hiss går till våning 20-27. Detta innebär att den rusar iväg de första 19 våningarna och japp, lock för öronen blev det.

Min chef, Matthew även kallad Matt, kom och hämtade mig I receptionen och visade mig runt lite på kontoret. Jag är ju född utan lokalsinne och det här kontoret är inte gjort för mig då det är som en labyrint. Han presenterade mig sen för gruppen jag ska jobba med och de fick mig att känna mig välkommen från första sekunden. Jag förstod väldigt snabbt att det här är människor i imin smak. Jag gjorde en liten mental suck av lättnad då jag tycker att det nästan är det viktigaste på en arbetsplats. Ja det är klart att arbetsuppgifter och en bra summa pengar på kontot inte heller sitter i vägen. Jag ägnade sen måndagen åt att plöja igenom en hel mängd med introduktionsmaterial och utbildning på intranätet som alla avslutades med en test. Otroligt överambitiöst och nästan lite löjeväckande. Men alla som börjar på företaget genomgår detta så det var bara att köra på.

På tisdagen ägnades förmiddagen åt möten med högre chefer som också de kändes prestigelösa och avslappnade. Sen efter lunch fick jag äntligen börja sätta mig in i det som jag verkligen ska jobba med. Äntligen. Jag har lite svårt för allt det flummandet då jag snabbt vill komma igång och visa vad jag går för. Prestationsångest? Ja, kanske.
Arbetsveckan rullade sen på och i fredags kände jag att jag börjar få koll på de olika delarna och vad som förväntas av mig och jag har redan börjat med intervjuer och att presentera kandidater för IBM.

Veckan avrundades med en sk Success series där den högsta chefen informerar alla anställda i Sydney-området om det ekonomiska läget, vad som åstadkommits och vad som ligger framöver. Ett sånt där möte fullt av floskler och stora ord, ni vet. Men han verkade vara en riktigt skön snubbe och när jag tidigare blivit presenterad för honom sken han upp med hela ansiktet och sa att han hört mycket om mig och att de i hemlighet kallat mig för “Åsa the awesome”. Ingen press på mig, alltså :)

Efter detta möte var det dags för drinkar, snittar och mingel. Ingen dum avslutning på min första arbetsvecka down under.

Fredag kväll

Innan jag kom hem hade min hemmafru fixat och städat här hemma. Hon tog sig sen en kall på balkongen och väntade på mig.

Vi åt räkor och avokado till förrätt och försökte hinna prata ikapp lite. Det känns inte som att vi har setts på hela veckan och dessutom har det ju hänt så galet mycket den här veckan.

Vi njöt sen av en fortsatt mysig fredagkväll som vi dock avrundade ganska tidigt då vi båda var ganska möra i både kropp och själ.

Lördag

Vi hade bestämt oss för en powerwalk i Centennial park men så bidde det inte. Nej då. Jag hade tidigare i veckan varit och fixat en iPhone 4 med abonnemang. Väldigt trevligt. Den trevliga säljaren sa att jag måste vänta i max 24 timmar innan mitt nummer skulle flyttas över. När jag vaknade I morse morrade jag lite över att den fortfarande inte funkade. Jag behövde därför ta mig tillbaka till butiken inne i city. Promenaden fick alltså bli in till stan istället. Härligt att bo så nära stan att man kan gå. På med träningskläder och skor och sen iväg.

På vägen dit tvärnitade min spindelrädda fru då det satt en rackare precis där vi gick.

Det finns gott om townhouses i varierande skick längs vägen. En del står obebodda och fallfärdiga och man blir nästan lite sugen på att rusta upp ett sånt. Men nä.

Vid Central fanns lite fina väggmålningar.

Framme i stan.

Den trevliga säljaren jobbade visst även idag och han fick Igång luren efter lite pillande i hans datorsystem. Tralalalala jag har nu en iPhone 4 med ett läckert matt rött skal. Fint som snus.

Sen en rask promenad hem igen och schas in i duschen.Efter en snabb lunch var det dags att ta med sig den stora plånboken och gå till SupaCenta.

Först var vi tvungna att ladda med att dela på ett banana bread. Lunchen var liten och promenaden lång.

Där handlades vinglas, tallrikar, bestick, soptunna till köket, tavla och sänglampor och en högtalare att använda med datorn och iPhones. Snacka om att vi fick bära på vägen hem. Tavlan var en hyfsad vindfångare och påsarna skar in i våra stackars små händer.

Medan jag nu bloggar springer frun omkring och packar upp det fina vi handlat. Tavlan sitter på plats ovanför vår säng och fotot på det får ni nog se här imorgon.

Högtalaren faller in under tekniskt ansvar förstås så den står kvar i kartongen och ropar på mig.

Ha en skön lördag, hörni!

Sängmontering

Torsdag

Jag hade husarrest hela torsdagsförmiddagen då leveransen från IKEA skulle komma någon gång mellan 9 och 12. Nästan lite frusterande faktiskt. Jag fixade lite hemma och Anna kom förbi med en kylbag som vi fick av dem. En sådan där hård och bra. Den kommer vi ha mycket stor användning av vid picnicar. Jättetack Holmisarna.

Strax efter klockan 12 kom då äntligen leveransen. Eller snarare ringde Åsa och sa att jag skulle gå ner och möta dem. Vi har ju bara haft ett australiensiskt telefonnummer vilket har varit hur dumt som helst. Jag åkte ner och mötte killarna som stod och kliade sig i huvudet. De fick bara göra förflyttningar på 15 meter och det fanns ingen parkering typ i hissen. Hur skulle de göra nu? Jag lyckades i alla fall lura dem betydligt längre än 15 meter. Faktiskt ända in i hissen. När jag skulle ut ur hissen visade sig det att det finns surgubbar även här i Australien. Idioten stack ut huvudet ur trappuppgången när jag stod med sex kartonger och en enorm madrass över mig och sa att det fanns andra som också ville använda hissen. Varför i helvetet tappar man talförmågan då. Dessutom jobbade jag så snabbt som jag bara kunde så hissen hade inte ens varit upptagen länge. Ja ja, surgubben bor kvar och han ska få tillbaka. Det ser vi fram emot.

Efter att alla kartonger äntligen var på plats kunde jag ju faktiskt ta mig utanför lägenheten. Det fick bli en sväng till Supacentra för att köpa en bäddmadrass och en skruvmejsel. Det gick inte särskilt bra. Fast det finns jättemånga affärer som säljer sängar fanns det endast en affär som sålde 1 bäddmadrass. Den skulle kosta mer än vår riktiga madrass och den skulle beställas men kan komma redan om två veckor. Den blev det inte. Anna och jag åker nog en sväng till IKEA nästa vecka och då får vi se om de har några på lager. En skruvmejsel går det faktiskt inte heller att få tag på någonstans i Waterloo enligt flera olika gubbar jag frågade. Kanske jag skulle öppna en skruvmejselaffär här i knutarna...

Det fick bli buss M20 åt andra hållet istället. Meningen var att jag skulle till en affär som heter Bunnings (om ska vara typ som Jula har jag fått för mig.) Då skulle man åka M20 och sedan gå 850 meter, men på vägen dit passerade vi en affär som hette Sydney Tools, och de borde ju rimligtvis ha en skruvmejsel, så jag hoppade av.

Skruvmejsel är ett utav de få verktyg som jag kan på engelska så det var inga större problem att få hjälp med att hitta. Sedan behövde jag även en skiftnyckel och vad heter det på engelska. Jag satte igång med lite charader och gjorde lite läten. Ahh- you mean a shifter do you? Det lät ju till och med likt det svenska ordet, men nu nr jag tittar på kvittot så står det att jag köpt en adjustable wrench. Shifter kanske är slang eller så hör jag bara väldigt dåligt.

Sedan tog jag bussen tillbaka till Broome Street igen med min shifter och mina skruvmejslar.

Jag får be om ursäkt för att jag inte bloggade igår men jag började skruva med de fina skruvmejslarna. Jag började strax efter 16.00 och 19.40 när Åsa kom hem var jag klar. Jag är världens bästa hemmafru. Jag kan till och med få ihop en hel säng och två sängbord helt utan hjälp. Jag ger mig själv 92% godkännt. Anledningen till att det inte blir 100% är att jag fick lite delar över. Det ger minuspoäng.

I natt har vi sovit i denna, aningen hårda, men underabara säng. Den blir ju mjukare nästa vecka när jag får köpa en bäddmadrass.

Anledningen till att Åsa var sen hem igår var att hon stannade till på en telefonaffär(faktiskt två för den ena affären tyckte inte att hon hade tillräckligt med identifiering på sig), så nu har även jag fått ett australiensiskt nummer. Jag fick helt enkelt ta över Åsa gamla telefon och så har jag ett kontantkort. Åsa har fått en Iphone 4, eller vad det nu heter och hon är överlycklig för det. Det är med abonnemang så nu kan hon surfa på sin telefon igen. Jag har fortfarande mitt svenska nummer kvar om det är någon i Sverige som måste nå mig.

Fredag

Mina blåsor på tårna har tyvärr lagt sig . Imorse hade jag alltså ingenting att skylla på när det gällde motionsbiten. Den här veckan kör jag ju faktiskt bara 15 minuter på den där trappmaskinen så det är ju inte särskilt synd om mig. På vägen hem stannade jag och pratade med papegojorna.

Efter ett par maskiner tvätt packade jag ihop alla kartonger som har fyllt hela Pontus rum och åkte ner till garaget, där man slänger de lite större soporna. Efter det fick det bli en sväng till Coles. Det här blocket som jag skrivit min inköpslista på fick vi av våra kompisar innan vi flyttade hit. Det är bra så man inte glömmer bort vart man kommer ifrån ;)

Innan Coles fick det bli en sväng in på apoteket. Det här kan man köpa utan recept här.

Dyrt men naggande god. En hemmafru kan ju faktiskt inte gå med svamp under naglarna. Nu ska jag ta en rejäl omgång med min äckliga lilla svamp på tummen och pekfingret. Jag har bestämt mig för att vinna.

Efter bloggningen ska det städas. Det går så mycket fortare när man inte har några möbler faktiskt. Så det kan jag rekommendera för er som tycker att städning är tråkigt. Gör er av med möblerna. Ha en trevlig helg på er!