En jättelång blogg om resan till Port Douglas

Tisdag

Innan vi bestämde oss för att köpa ett till hus på Koh Lanta hade vi bokat två resor inom Australien.

Den 23 februari åkte vi ut till flygplatsen efter jobbet.
Lill-Åsa fixade toppenplats med utsikt över flygplanen medan Åsa köpte den obligatoriska ölen.



Det var gratis bärka på flyget. Heja Virgin Airlines! Flygresan till Cairns tog ca 3 timmar. Känns som en kort flygning nu när man är lite mer van vid långflygningar.



Vid 21-tiden välkomnade Cairns oss med regn. Men det var varmt. Och fuktigt.



Vi tog en taxi den korta biten till hotellet. Dumpade väskorna för att hitta ett ställe för en sängfösare.
Det finns nog inte i Cairns en tisdagkväll. Stan är tämligen död. I alla fall där vi var.



Vi köpte därför med oss lite dryck och satte oss på vår balkong och filosoferade om livet och kollade på vad det skulle kosta att bo i Cairns. Alltid lika kul att jämföra med hyrespriserna i Sydney.



Onsdag

När vi vaknat var det ju dags att fundera på var vi skulle äta frukost. Åsa kollade Google Maps för att hitta något bra i närheten. Då dök det upp ett ställe som heter Swedish Shop. De hade även ett café med smarriga frukostar. Dit ville vi.

Det regnade lite på oss men vad gör det när det är så varmt och skönt.



Där var det svenskt så det förslår. Vi njöt av en underbar frukost med bland annat knäckebrödsmackor med ägg och kaviar.



När vi hade ätit klart började det spricka upp. Vi gick längs vattnet tillbaka mot hotellet.



Det finns en pool bredvid stranden som är öppen för allmänheten. Otroligt stor och fin. Det behövs nog när man ju inte kan bada i havet under den varmaste årstiden på grund av livsfarliga maneter.



Sen gick vi till Europcar och hämtade vår hyrbil. Det är 6 mil mellan Cairns och Port Douglas i underbar natur.



Vi stannade på en utkiksplats och söp in utsikten





Vi tänkte mycket på TV serien Törnfåglarna under denna resa. Sockerrörsfält så långt ögat nådde. Åsa lyckades hitta signaturmelodin på mobilen som vi spelade medan vi insöp denna exotiska natur.



Vi behövde ju fylla upp kylskåp och skafferi innan vi åkte till resorten så vi åkte först in till Port Douglas för att handla på Coles och äta lunch.
Direkt när vi kom in i stan kände vi hur vi trivdes.



Sen checkade vi in på Ramada Resort. Vi hade bokat en lägenhet med ett sovrum, badrum, toalett, vardagsrum och kök.



Jättefräscht var det men något viktigt saknades. En balkong eller uteplats.



Det som också var annorlunda med denna resort var att man aldrig fick stänga ACn då det kunde skapa mögel på grund av det fuktiga klimatet.
Sovrummet var tre gånger så stort som det vi har hemma. Hade det inte varit en bra idé och tagit några kvadratmeter och byggt en balkong?



Poolområdet var det inget fel på. Det blev ett långt bad första dagen efter att vi hade packat upp.



De hade såna där flytpinnar som man kunde ligga och guppa med. Jösses så skönt och avkopplande.






Första kvällen åt vi middag på resorten. Precis bredvid poolen faktiskt.



Torsdag

Dagen tillbringades mest vid poolen men vi gick också en sväng ner till havet för att kolla läget.



Knappt en själ på Four Mile Beach.



Anledningen till det är ju den här. Box Jellyfish trivs i vattnet när det är så här varmt.
De är så giftiga att man till och med kan dö av dem. I röret under skylten ligger en flaska med vinäger för att användas om man blivit bränd. Efter det väntar veckor med morfin...



Det kändes skönare med ett dopp i poolen.



Vi gick sen upp och duschade och fräshade till oss innan vi tog en shuttle buss in till själva Port Douglas. Vi bodde bara ca 5 minuter bilväg utanför men på grund av värmen vill man verkligen inte promenera in.

Vi var inte inne på Happy Herb Shop men Åsa köpte en klänning i en butik bredvid.



Det blev sen middag på The Court House som vi blivit rekommenderade av en taxichaufför.






Fredag

Den stora utflyktsdagen.
Det finns mycket att se och göra runt Port Douglas. Skönt var det också att vara där under lågsäsong så att det inte blir så hysteriskt mycket folk när man ska uppleva saker.
Vi började med att åka till Mossman Gorge som ligger i Daintree National Park.



När vi kommer till startpunkten får vi veta att man antingen måste betala för att åka buss upp till nationalparken eller också kunde man gå de två kilometerna. Vi valde att gå och se på naturen.



Även om det ser ut som att Lill-Åsa kollar mest i mobilen.



Promenaden var tokmysig. Och varm.



Sen kom vi fram till själva nationalparken. Folk badade i den här bäcken men vi är ju svenskar och vi badar inte när det står en massa varningsskyltar. Det stod till och med att folk har dött när de har badat här. Det ville vi ju inte.



Så vi traskade på.



En bit i regnskogen var Lill-Åsa tvungen att ta av sig ryggsäcken för hon kände sig lite svettig.



När vi kom fram till det här underbara stället var vi båda plaskblöta av svett.
Vi hade dock glömt att ta med badkläderna men vi mötte en kvinna från trakten som tipsade om att gå i med kläderna på. Det brukade hon göra och hon sa att kläderna ändå hann torka innan när man kom tillbaka till bilen. Det var väl inte riktigt sant men det var det helt klart värt.
Detta kristallkara och iskalla vatten men trots kylan var det Lill-Åsa skönaste bad någonsin. Hon tyckte inte att det var så speciellt kallt medan Åsa fick koncentrera sig på att andas in och ut medan killen som erbjöd sig att fotografera oss tog en massa foton i alla möjliga vinklar.



Sen traskade vi med betydligt lättare steg mot bilen.



Så vacker överallt och bilderna gör det inte riktigt rättvisa.



Man känner sig liten i den stora skogen.



Jäklars så gott med lunch efter en sån strapats.



Klockan 16.00 hade vi bokat in en båttur för att förhoppningsvis få se krokodiler i det vilda. Bruce ska tydligen vara den bästa guiden och han har tillsammans med sin fru drivit sitt företag i 29 år.



De hade gjort det så mysigt.
Egentligen har de stängt under hela februari men då Åsa ringde dagen innan för att boka bestämde de sig för att köra en tur. Helt otroligt bra för oss.



Det ingick en gratis öl/vin/läsk och chips/jordnötter som man fick ta med sig ner till båten.
Hunden Duke skulle naturligtvis också med på båtturen. Han är alltid med. För två år sen var det blött på däck och Duke gled av misstag ner i vattnet. Precis bredvid en krokodil! Han simmade mot land där krokodilen låg och var väldigt nära att bli krokodilmat. Allting slutade tack och lov lyckligt och Duke såg inte ens krokodilen. Sen den händelsen finns det en lina spänd över öppningen för att undvika att det händer igen.



Väldigt vackert med alla mangroveträd längs kanterna. På vänster sida här låg den första krokodilen vi såg. En hona som låg på ägg en bit upp från flodkanten. Bruce har döpt alla 70 krokodiler som finns i området och just denna har han döpt till Elizabeth.



Vi njöt av utsikten och Bruces guidning.



När Bruce nästan började ge upp om att vi skulle få se en krokodil på nära håll dök han upp. Scarface låg där i all sin prakt och solade. 4.5 meter lång och med ett ärr över ansiktet. Så mäktig upplevelse. Vi blev nästan lite småhöga av upplevelsen och log från öra till öra. Roligt att få se dem i sitt rätta element.



Vi var helt slut när vi kom hem och Lill-Åsas spagetti carbonara satt som en smäck.



Lördag

Det blev en slö dag vid poolen. Åsa läste en tjejtidning medan Lill-Åsa låg och dagdrömde. Hon behöver inga tidningar för att hålla sig sysselsatt hon inte.

På eftermiddagen njöt vi av att beställa dryck från baren.



Sista kvällen ville vi ju in till Port Douglas igen.
Den här gången åkte vi till marinan. Dock med kort gångavstånd till resten av stan. Port Douglas är verkligen inte stort och här bor bara ca 3.200 personer. Ändå fanns ca 20 restauranger/pubar/barer här. Vi hann ju inte ens utforska alla.

I hamnen var det vackert minsann.



Vi är inte roligare än så här och valde Hogs Breath. Det är Lill-Åsas fel som älskar stället. Vi har ätit på denna restaurangkedja både i Nelson Bay, Canberra (med Marie och Magnus) och i Cronulla.



Maten påminner typ om TGIF. Den här Hogs Breath var dock lite annorlunda mot de andra vi ätit på. Lite gammal stil och väldigt mysigt.



Vi som normalt aldrig beställer in efterrätt fick ett ryck och beställde in en mud cake. En av Lill-Åsas godaste efterrätter någonsin. Kladdig mustig chokladkaka med glass.



Solen gick ner över hamnen och det var så vackert att vi rös.



Tusentals flyging foxes flög över natthimlen men de är så svåra att fånga på bild.



Söndag

Jaha, så var det dags att åka hemåt igen. Från hotellet till flygplatsen tog det 58 minuter med hyrbilen.
Snabb incheckning på denna moderna och fina flygplats. Sen blev det en kall på en uteservering innan vi boardade planet.



Så här glad är man över att kunna sitta utomhus på en flygplats.



När vi kom hem hade Karin fixat middag hemma hos oss. Det var Helén och Edwins sista kväll i Sydney innan de skulle resa till Hong Kong och sen hem till Svedala.



Onsdag

Lill-lördag på Sutherland Street och TV efter middagen. Det ser ut som att Karin har slocknat men hon gosar med Morris.



Det här är Jack. Han bor i grannhuset tillsammans med hans kattkompis Smith och deras pappa Andrew. Jack kan jama jättehögt. Det kan inte våra killar. De vill nog alla gärna bli kompisar men de är alla lite för rädda. Så de sitter mest och tittar på varandra på avstånd, Och jamar lite.



Åsa fyllde ju år i onsdags också. Oscar som är en av hennes arbetskamrater ställde denna påse med en supergod muffins på hennes skrivbord. Kalorierna räknas ju inte när man fyller år