Det går bra nu

Just nu trivs vi alla tre oförskämt bra på våra jobb.

Åsa har en massa spännande projekt att jobba på. Utöver det jobbar hon en hel del för hennes gamla svenska arbetsgivare på kvällar och helger. Dock inte störande mycket. Bara så där lagom mycket så att Lill-Åsa hinner tvätta och diska under tiden :)

Lill-Åsa mår bra för att det här är det enda stället hon har trivts riktigt bra på sen hon kom till Australien. Att hon dessutom trivs som resekoordinator och har kontakt med trevliga läkare hela dagarna, skadar ju inte.

Pontus träffade sin chef (som vanligtvis är bosatt i Singapore) över en fika innan jobbet i veckan. Han fick då veta att han är en av deras bästa anställda och att han var den som sålde bäst under maj månad. Han blev dessutom tillfrågad om att vara delaktig i deras kommande webshopssatsning. Förbannat kul!

Idag, onsdag, hade vi oberoende av varandra tänkt på precis samma sak när vi satt på jobbet. Vi ville båda två träffas på The Arthouse Hotel efter jobbet. Vi är som gjorda för varandra.
Pontus skulle ändå inte äta middag hemma ikväll så vi hade ju ingen brådska hem.

Lill-Åsa tog några foton på väg mellan jobbet och puben.

Här går hon över Martin Place.

En glas öl/vin övergick till en middag då ingen av oss kände för att ställa sig i köket när vi kom hem.

Efter en delad pizza gick vi mot bussen men vi råkade slinka in på puben Criterion (ja, Marie och Magnus, ni har varit där) då Lill-Åsa blev kissnödig.
Där träffade vi Ingemar Stenmarks väldigt avlägsna släkting. Han satt vid ett bord och vi stod i baren. När två stolar blev ledigt vid hans bord skyndade han sig fram till oss och sa att vi kunde sitta där samtidigt som han sköt in stolarna för att markera att de var bokade. Mannen var nog i 70-årsåldern och ska nu i oktober åka till Stockholm och Sverige för första gången i sitt liv. En man full av livsglädje som tidigt fick lära sig av sin pappa att man ska behandla kvinnor med värme och respekt. Så söt. I oktober kommer han i alla fall besöka Millesgården för det har han blivit tipsad om. Så mycket vet vi.

Under sommaren ser vi sällan alla underbara possums som finns i Hyde Park då vi ju inte är några nattsuddare och de kommer ju bara fram när det är mörkt. Nu på vintern är det ju mörkt redan kl 18.00 och då ser man dem springande över gräsmattan. Idag när vi väntade på bussen kom en oblyg liten rackare och hoppade upp på muren för att kolla om vi hade något käk. Lill-Åsa sträckte fram handen så att den fick nosa men tyvärr hade vi inget gott med oss. Nästa onsdag…