Värmerekord och en massa filmer

Fredag

Vi har varit med om en del väderrekord sen vi flyttade hit. Oftast har det då handlat om blötast, kallast osv. I fredags var det dags för ett värmerekord. Den varmaste dagen uppmätt i Sydney. Och jävlars vad varmt det var. Precis som i en bastu med den där känslan av att det är varmt i näsan när man andas in.
Värmen sjönk dock ganska snabbt på kvällen som tur var så det inte mer än knappa 30 när vi åt middag.

Åsa har lyssnat på Melissa Horn i hörlurar på jobbet under en tid. När Marie och Magnus kom hit hade de ett par låtar av henne på en spellista som vi lyssnade en del på. I och med det fick Lill-Åsa också upp öronen för henne. Så underbar röst och fantastiska texter. Nu är det henne vi lyssnar på under våra mysmiddagar.

Lördag

Ja lördagens väder ser ni ju ovan. Vi var på riktigt hemmahumör och gjorde inte många knop. Vi bara njöt av att inte göra så mycket.

Vi kollade först på Taken 2. Klart underhållande och väldigt lik föregångaren Taken. Vi ger den 3 poäng.

Sen kollade vi på en charmig familjefilm som heter The Odd Life of Timothy Green. Den får också en trea i betyg.

Söndag

Vädret var perfekt för en långpromenad in till stan genom Centennial Park. Vi har ju faktiskt inte speciellt långt till stan. Det visar sig vara 4 km in till Paddington som nog faktiskt får räknas som city.

Men först gick vi alltså igenom parken där det just nu pågår en ljusfestival. I det här trädet har folk skrivit lappar med önskningar. Hundratals lappar fladdrade i vinden. Önskningar om alltifrån leksaker till hälsa och en önskade sig en hyresfri lägenhet.

Vi hade faktiskt tänkt att gå dit för att titta på alla upplysta träd på kvällstid men man är ju så lat när man kommer hem från jobbet.

Den här palmen blommade maffigt. Ser ut som en jätte-liljekonvalj.

Här på Paddo Inn fick det bli lunch. Vi delade som vanligt på en huvudrätt. Det fick bli en beef burger med lite inslag av lamm.

Paddington är ett mysigt område. Här skulle vi kunna tänka oss bo. Fast vi är ju förstås så kära i Randwick.

Sedan var det meningen att vi skulle ta en öl på ett homoställe på Oxford Street där vi varit några gånger förut. När vi kom dit spelade de så hög musik så tanterna gick aldrig in.

Vi gick därför vidare till Surry Hills.

Det fick bli en bärka (ett ord vi tagit efter av Marie och Magnus och som smakar så gott i munnen när man säger det) på Dolphin Hotel.
Anna, kan du visa fotot för Tilda så att hon ser att jag använder skalet jag fick av henne i julklapp.

När vi kom hem blev det ytterligare en film. Vi såg den kritikerrosade och prisbelönta Argo som är baserad på en sann historia.
Vi tittade på den i vårt sovrum vilket gjorde att Åsa visst råkade somna en bit in i filmen. Lill-Åsa ger den i alla fall 3+ och Åsa håller med.

Måndag

Poppe började jobba efter en lång ledighet. Han kände sig välkommen tillbaka då visst många hade saknat honom. Skön känsla.
Så nu är vi verkligen tillbaka i ekorrhjulet men det känns faktiskt helt okej.