Min storasyster Marie bloggade förra veckan om att hon går dryga milen varje dag. I typ ur och skur och mörker. Powerwalks är nog den enda typ av motionsform som jag någonsin accepterat och faktiskt tycker om. Speciellt när det är till och från jobb så man inte måste ta sig tid att gå någonstans. Jag läste Maries blogg förra fredagen och tänkte att jag kan väl lika gärna börja på en gång.
Promenaden är 4.2 km åt ena hållet och i fredags eftermiddag gick jag i ganska lugnt tempo. Då tar det 1 timme.

Man behöver bara gå Oxford Street en kort bit innan man svänger av på Burton Street. Det är mycket skönare att kunna gå på lugna och tysta gator. Här är ett café precis när man svängt av från Oxford Street.

När man har kommit till 5 Ways har man bara dryga 10 minuter kvar hem.

Det börjar bli höstigt. Dock tycks inte värmen och fuktigheten riktigt vilja försvinna. Vi har haft mellan 25-30 grader hela veckan, så man blir skitsvettig.

När Åsa kom hem från jobbet i fredags gick vi till Lord Dudleys för en öl innan vi gick hem och lagade mat.

Lördag
Efter en sväng till parken gick vi tog vi bussen mot Bondi för att handla mat och en stegräknare till mig. Vi skulle köpa köttet hos slaktaren efter att vi handlat på Coles, och självklart glömde vi bort det. Det fick bli en sväng till den lokala slaktaren i Woollahra. Där fanns det en väldigt fin slaktare. Man skulle kunna tro att man hade köpt en dyr skjorta om man tittar på påsen. Och priset…

Så här glad blir man av finkött och potatisgratäng. Vi hade Oskar och Danielle över på lite mysig födelsedagsmiddag. Åsa fick en flaska finvin i present och den ska vi nog dricka upp nästa vecka när vi har bröllopsdag.

Vi avrundade kvällen på puben.

På söndagen var vi lite sega…
Vi hann med att kolla på tre filmer.
Först ut var den brittiska filmen Pride. En riktigt bra feel good film som är byggd på en verklig historia. Vi ger den 4+

Sen såg jag på American Sniper medan Åsa sov. Den är också byggd på en verklig historia. Det var ett massa skjutandes och pangades, men den var ganska bra. Kanske lite väl pro-Americans men jag ger den 3+(för jag tänker fortfarande på den, konstigt nog).

Sista filmen blev St Vincents. En charmig film som får 3+.

Måndag
På med stegräknaren (den sitter på hela tiden för den kollar till och med hur man sover) och iväg till jobbet.

Så här ser appen Fitbit ut i telefonen ut. Man blir ju lite lätt fixerad av att ha en sån liten app som talar om hur duktig man är hela tiden så nu har jag ont i båda rumpa och ben.

Morgonduschen känns ju lite onödig innan man ger sig iväg då man blir förbannat svettig av 45 minuters powerwalk i fuktig värme. Dock är jag så van med morgonduschen att jag inte riktigt vaknar annars.
Sedan får man sitta i sin svett resten av dagen, men det är så man gör här. Jag har många arbetskompisar som går ut och springer eller spelar fotboll på lunchen, sedan eftersvettar de en stund innan de går på toaletten och byter om. Hua, men de är vana från skoltiden då man inte har som rutin att duscha efter gympan. Jag är ju född till en lortgroda så jag lider inte speciellt. Man tar ju seden dit man kommer liksom.
Här har jag precis stigit ut från huset och vikt runt hörnet. Man blir lycklig i hela kroppen och det är lite småtrevligt att se målet längst borta vid skyskraporna.

Efter Paddington passerar man Darlinghurst.

Åt andra andra hållet går man ju liksom samma väg. Jag lämnar jobbet 16.00 och kommer hem 16.45. Om jag åker kommunalt brukar jag vara hemma mellan 16.30-16.40 så jag förlorar just ingen tid alls. Här kommer man precis hem. Vårt hus är det med ett litet fönster på taket. Där på kistan i fönstret brukar våra katter ligga och sova när man kommer hem.

En vacker Maverick

Och en vacker Morris.

Igår, tisdag kom Åsa hem med en liten överraskning. En jättefin ryggsäck som gör det enklare att gå i snabbt tempo till jobbet och att slippa få ont i en snedbelastad rygg.
