Utan jobb. Igen!

Lill-Åsa skriver

Onsdag

Idag blev arbetsdagen mycket kort. Endast 20 minuter faktiskt. När jag kom klockan 09.00 ville Rose ha ett lite möte i konferensrummet. Redan då förstod jag var som var på G. Mycket riktigt går företaget minus och de har de gjort under hela min tid där. Jag tyckte ju från början att det var konstigt att anställa mig när siffrorna dalade, men det var ju inte mitt beslut att ta och kanske ingenting som man tar upp under en arbetsintervju. Jag förstår inte riktigt hela branchen heller, men tydligen har företaget jag jobbade för förlorat det största avtalet med organisationen som förser företaget med helgsjobb, vilket är typ den största inkomsten. Cate fick stanna kvar, logiskt nog då hon varit där i 3 år, men bara 1 dag i veckan. Jag tror inte någon direkt kan leva på att jobba 1 dag i veckan, så det blir nog bara chefen kvar. Eller så lägger hon ner helt.

Den här bilden tog jag på väg till jobbet.

Och den här 20 minuter senare, på väg hem från jobbet. Det var ju soligt och fint i alla fall.

Ja, nog börjar jag tröttna på att söka jobb allt, men det är inte mycket man kan göra. Jag började kolla på jobbannonser redan i måndags, men inte därför jag kände på mig att det här skulle hända utan att jag var så jävla trött på att få skit för saker som jag inte har gjort och att chefen ljuger konstant för att hon ska skydda sin rygg. Sådan saker händer flera gånger i veckan, men i måndags var hon helt jävla omöjlig. Ett klassiskt sådant exempel är i måndags och arbetsdagen är slut. Jag kopplar alltid över jobbartelefonen till jobbmobilen och lämnar över den till henne. Om hon är upptagen kan hon be mig koppla över den till hennes mobil så hämtar hon upp mobilen senare. Det förutsätter ju förstås att hon svarar i sin mobil. Jag började ringa henne strax före 17.00 utan att hon svarade. Efter en kvart var jag verkligen sugen på att gå hem så jag smsade henne och sa att jag hade mobilen med mig, då jag inte ville koppla över den till hennes mobil eftersom hon ändå inte svarar i den. 17.20 ringer hon och ber mig gå tillbaka till kontoret med telefon då hon har försökt ringa mig i 20 minuter. Jag har gått med telefonen i handen i 20 minuter och hon har definitivt inte försöka ringa mig. Självklart gick jag inte tillbaka med mobilen utan kärringen fick komma och hämta upp den på vägen.

Idag har jag börjat jobbsökandet igen. Redan efter en timmes jobbsökande ringde en trevlig kvinna och undrade om jag verkligen var intresserad av jobbet då det låg i Narrabeen. Jag visste inte ens var det låg men det visade sig vara 3 mil norrut. Om vi hade haft bil hade det fungerat, men det var inte heltid och det skulle ta mig en evighet och tre bussbyten att ta mig dit. Det var typ samma jobb som jag har nu men det gällde att coordinera sjuksyrror. Tyvärr var det ganska dåligt betalt också. Nästa gång vill jag ha ett normalt jobb med trevliga ärliga människor. Är det verkligen att begära för mycket?

En skön söndag på stan

Förra helgen hade vi familjen Holmström här på lite påskmiddag.
Himla mysigt!
Under den här middagen bestämde vi att vi nog åker iväg på en liten minisemester tillsammans under långhelgen i juni. Vi ska hyra ett stort hus och bara mysa.

Veckan förflöt utan några större händelser. Lite regnigare än vanligt, kanske.

Igår vräkte det ner i stort sett hela dagen och vi gjorde inte många knop. Vi kollade på Skyfall som vi nog ger en trea i betyg. Lördagsmiddagen blev lång och vi satt med Pontus och pratade ända till 21.30. Han är inte ute lika mycket på kvällarna just nu då han insett att gänget han hängde med kanske inte var de bästa killarna i stan. Vi hoppas att han hittar nya killar att hänga med.

Idag, söndag, åkte vi in till stan och började med lite shopping inför höst/vinter. En varsin randig tröja blev det.

Cool bankomatkonst.

Vi tog sen en promenad mot The Rocks.

Där fick det bli lunch på ett ställe som Åsas VD hade rekommenderat. Vi tyckte nog at bartendern var lite arrogant med maten var god och ölen var det inget fel på heller.

På vägen hem hittade vi av en slump det här stället som heter The Argyle. En stockholmstjej i baren blev barnsligt glad över att få prata svenska med oss.

Uteserveringen var supermysig och hit kommer vi att gå fler gånger.

Harbour Bridge sett från The Rocks.

Helt enkelt en underbar söndag på stan.

Koh Lanta för Lill-Åsas del

Lill-Åsa skriver om Koh Lanta-resan

Jag har ju inte haft med mig någon dator och nu i efterhand är det lite svårt att komma ihåg allt, men jag gör så gott jag kan.

Förra veckan på onsdagen landade jag i Phuket vid niotiden på kvällen. Eftersom jag reste endast med handbagage var satt jag i en taxi 15 minuter senare. Då hade jag ockå hunnit med att boka båtbiljettten till Koh Lanta dagen därpå, med transfer från hotellet till båten.

På det här hotellet mitt i Phuket stad vaknade jag alltså upp på torsdagsmorgonen väldigt tidigt thailändsk tid och ganska normaltid i australiensisk tid.

En halvtimme försenat gav vi oss sedan i speedbåt iväg mot Koh Lanta.

Här sväger Tuktuken upp mot huset.

Där i huset satt mamma, pappa, Ewy och Bosse och väntade.

Poolen har använts flitigt. Vi i pingvinfamiljen är sannerligen inga badankor, men det är kul att se hur mycket folk uppskattar poolen. Det har varit extremt varmt under veckan som gått så även jag har legat i blöt mycket mer än vanligt.

Vi har mest kört omkring på mopparna och stannat till på olika ställen för vätske eller matpåfyllning. Här sitter vi på "Same Same But Different".

På den här stranden blev det både vätskepåfyllning, vätsketömning och bad.

Vi var också inne på järnaffären och handlade färg, fog och lite annat smått och gått. Eller jag fick inte handla det då sällskapetinsisterade på att betala hela kalaset. Jag fick inte heller vara med på matkassan utan har i stort sett blivit galet bortskämmd och inte betalat någonting. Så himla gulligt och generöst.

Pappa och Bosse har nu målat om dörren så den ser nästan ut som ny. De har också snickrat ihop en tröskel efter att jag hade åkt fick jag höra. Tusen tack för allt arbete på huset. Det kan vara bra att ha lite händiga karlar på besök…

Som sagt på dagtid blev det mycket moppeåkning.

Och mysiga och goda luncher

Med fina utsikter.

Även på kvällstid behöver man ju äta. Här på Rann på Long Beach med hela fina sällskapet.

Vi hade en hel liten grodfamilj på vår uteplats. Den här grodmamman var ute efter Ewys bikini.

Ovanligt mycket apor såg vi också. Den här apan satt i trädet precis vid vår moppeparkering.

Vi åkte också ner till Contry Bar för att ta en drink och kolla på solnedgången.

Här väntar vi på drinkarna

Och tittade på den vackra solnedgången

I onsdags åkte vi iväg på båtutflykt. Bilen kom och hämtade upp oss 08.20 och tog oss mot båten. En amerikan som var med på utflykten var säker på att Pappa och Bosse var bröder då de var så lika varandra :)

Men de är ju inte bröder utan Pappa är ju brorsa till Ewy närmast kameran och förredetta man till mamma längst bort i bilden. Amerikanen fick ihop hela familjeträdet tillslut.

Fiskarna var lika fina som förut på Koh Rok.

Den här båten åkte vi med. Den i mitten.

Veckan var helt fantastisk mysig och rolig. Jag har lärt känna min faster med man mycket bättre än någonsin då man hinner prata mycket mer på en vecka än vad man gör under en fika vart fjärde år ;). Det visade sig att jag har många konstiga likheter med Ewy så det känns ju skönt att det är genetiskt…Mamma och Pappa kände jag ju redan ganska bra ;) men det har vart äldigt mysigt att få umgås i Thailand som blir på neutral mark på något konstigt sätt. Det är inte ens lika jobbigt att säga hejdå där. Det har blivit mycket skratt, bad och mysiga studer på uteplatsen och det här var ju en utav anledningarna till att vi skaffade huset. Mycket nöjda är vi med det beslutet.

I torsdags valde jag att inte ta speedbåten till Phuket utan den vanliga färjan och sedan minivan med en massa andra och jäklars vilken rejäl slant jag sparade. Ditresan till Koh Lanta med egen taxi från flygplatsen och sppedbåt till Koh Lanta kostade 2.800 THB medans jag betalade 750 THB för samma resa åt andra hållet. Så nu blir det nog ingen speedbåt något mer. Allt jag vann på det var 30 minuter. Här sa jag ajöken till Djungelstigen för denna gång.

Och hejda till Saladan.

Tusen tack mamma, pappa, Ewy och bosse för en kanonsemester!