Åsa skriver.
Igår fick min mormor somna in.
Hon har under en längre tid varit sängliggande och inte så medveten om sin omgivning. Vilket är en väldigt stor kontrast mot den person hon var tidigare. Full av liv och nära till skratt och sång.
Så här såg hon ut när jag var liten. Jag och Anna bodde stora delar av sommaren med henne och morfar och vi brukade säga att man kunde säga ett ord så kunde hon en sång med det ordet i texten.
Så här såg hon ut när Pontus var liten.
Vi har fortsatt att träffade henne och morfar varje sommar uppe på Tarv.
Här får en liten Tilda åka på en liten rackarhuldas rullator.
"Om det här, tycker jag" var bara ett av alla hennes lite roliga uttryck.
Hon var religiös genom hela livet men blev det nog ännu mer på slutet. Då satte hon upp sina knäppta händer i skyn och tackade för det hon fick uppleva. Det kallar vi nu för "att göra en Alice".
De sista åren orkade hon ju inte vara med lika mycket men hon satt och tittade på när vi andra ägnade oss åt femkamp.
När hon fortfarande var pigg var det dock ingen som slog henne i boccia.
Innan vi flyttade till Australien var vi uppe och hälsade på henne på hemmet där hon bodde. Hon kände nog inte igen oss men var på ett strålande humör!
Nu har hon som sagt fått somna in och fått träffa sin dotter igen efter över nio år i från varandra.