Hösten som tog en paus

Lill-Åsa skriver

Tidigt imorse vaknade jag upp med en skitkonstig och udda fråga som inte ville försvinna. Djur som tävlar, tex travhästar, springer tjejerna lika snabbt som killarna? Det är en stor travdag här på Randwicks travbana imorgon och typ världens snabbaste häst Black Caviar är en tjejhäst. Så då tänker jag att kanske tjejhästar och killhästar tävlar i samma lopp och en tjejhäst är bäst. För jag har inte hört talats om att det är ett lopp för endast kvinnliga hästar…Ja, det är skönt att inte behöva drömma on jobbet i alla fall :)

Sommaren ville inte riktigt ge upp än. Sedan jag blev arbetslös, eller jag tror jag väljer att kalla det ofrivillig hemmafru, i onsdags har solen skinit från en klarblå himmel. Temperaturen som hade blivit underbart sval och skön i sovrummet är som bortblåst och nu får vi köra fläkten igen. Men jag klagar inte! Men blir glad av värme och sol och det kan behövas när man har en enorm dos av pms.

Med ömma boobisar och ett ett sjujävla humör fick det bli en morgonpromenad till Centennial Park.

Efter lite tvätt och jobbsök var det dags att gå och handla.

Här går man igenom första centrumet.

Då kommer man ut här.

Ja sedan går man över vägen och in på Coles.

Nu sitter jag och väntar på att mamma ska vakna så vi kan Skypa. Det är ju så mycket enklare nu när vi har vintertid och ni i Sverige har sommartid. När klockan är 17.15, som klockan är nu här i Sydney är klockan 09.15 i Sverige. Trevlig helg på er!

Utan jobb. Igen!

Lill-Åsa skriver

Onsdag

Idag blev arbetsdagen mycket kort. Endast 20 minuter faktiskt. När jag kom klockan 09.00 ville Rose ha ett lite möte i konferensrummet. Redan då förstod jag var som var på G. Mycket riktigt går företaget minus och de har de gjort under hela min tid där. Jag tyckte ju från början att det var konstigt att anställa mig när siffrorna dalade, men det var ju inte mitt beslut att ta och kanske ingenting som man tar upp under en arbetsintervju. Jag förstår inte riktigt hela branchen heller, men tydligen har företaget jag jobbade för förlorat det största avtalet med organisationen som förser företaget med helgsjobb, vilket är typ den största inkomsten. Cate fick stanna kvar, logiskt nog då hon varit där i 3 år, men bara 1 dag i veckan. Jag tror inte någon direkt kan leva på att jobba 1 dag i veckan, så det blir nog bara chefen kvar. Eller så lägger hon ner helt.

Den här bilden tog jag på väg till jobbet.

Och den här 20 minuter senare, på väg hem från jobbet. Det var ju soligt och fint i alla fall.

Ja, nog börjar jag tröttna på att söka jobb allt, men det är inte mycket man kan göra. Jag började kolla på jobbannonser redan i måndags, men inte därför jag kände på mig att det här skulle hända utan att jag var så jävla trött på att få skit för saker som jag inte har gjort och att chefen ljuger konstant för att hon ska skydda sin rygg. Sådan saker händer flera gånger i veckan, men i måndags var hon helt jävla omöjlig. Ett klassiskt sådant exempel är i måndags och arbetsdagen är slut. Jag kopplar alltid över jobbartelefonen till jobbmobilen och lämnar över den till henne. Om hon är upptagen kan hon be mig koppla över den till hennes mobil så hämtar hon upp mobilen senare. Det förutsätter ju förstås att hon svarar i sin mobil. Jag började ringa henne strax före 17.00 utan att hon svarade. Efter en kvart var jag verkligen sugen på att gå hem så jag smsade henne och sa att jag hade mobilen med mig, då jag inte ville koppla över den till hennes mobil eftersom hon ändå inte svarar i den. 17.20 ringer hon och ber mig gå tillbaka till kontoret med telefon då hon har försökt ringa mig i 20 minuter. Jag har gått med telefonen i handen i 20 minuter och hon har definitivt inte försöka ringa mig. Självklart gick jag inte tillbaka med mobilen utan kärringen fick komma och hämta upp den på vägen.

Idag har jag börjat jobbsökandet igen. Redan efter en timmes jobbsökande ringde en trevlig kvinna och undrade om jag verkligen var intresserad av jobbet då det låg i Narrabeen. Jag visste inte ens var det låg men det visade sig vara 3 mil norrut. Om vi hade haft bil hade det fungerat, men det var inte heltid och det skulle ta mig en evighet och tre bussbyten att ta mig dit. Det var typ samma jobb som jag har nu men det gällde att coordinera sjuksyrror. Tyvärr var det ganska dåligt betalt också. Nästa gång vill jag ha ett normalt jobb med trevliga ärliga människor. Är det verkligen att begära för mycket?

En skön söndag på stan

Förra helgen hade vi familjen Holmström här på lite påskmiddag.
Himla mysigt!
Under den här middagen bestämde vi att vi nog åker iväg på en liten minisemester tillsammans under långhelgen i juni. Vi ska hyra ett stort hus och bara mysa.

Veckan förflöt utan några större händelser. Lite regnigare än vanligt, kanske.

Igår vräkte det ner i stort sett hela dagen och vi gjorde inte många knop. Vi kollade på Skyfall som vi nog ger en trea i betyg. Lördagsmiddagen blev lång och vi satt med Pontus och pratade ända till 21.30. Han är inte ute lika mycket på kvällarna just nu då han insett att gänget han hängde med kanske inte var de bästa killarna i stan. Vi hoppas att han hittar nya killar att hänga med.

Idag, söndag, åkte vi in till stan och började med lite shopping inför höst/vinter. En varsin randig tröja blev det.

Cool bankomatkonst.

Vi tog sen en promenad mot The Rocks.

Där fick det bli lunch på ett ställe som Åsas VD hade rekommenderat. Vi tyckte nog at bartendern var lite arrogant med maten var god och ölen var det inget fel på heller.

På vägen hem hittade vi av en slump det här stället som heter The Argyle. En stockholmstjej i baren blev barnsligt glad över att få prata svenska med oss.

Uteserveringen var supermysig och hit kommer vi att gå fler gånger.

Harbour Bridge sett från The Rocks.

Helt enkelt en underbar söndag på stan.