Måndag kväll
Vi pratade med Brian, kofösarn, om hur vi enklast skulle ta oss till Dublin för att kunna vara på flygplatsen på onsdag morgon. Hans tips var att ta en buss som skulle gå från Limerick 00.30. Nej tack, kände vi. Kära nån, vi är väl inga ungdomar heller som vill sitta en hel natt på en buss och sen komma alldeles för tidigt till flygplatsen och vänta där i ett antal timmar. Nä du, den tiden är över. Vi bokade raskt in oss i en lägenhet i huset där vi två bodde förra gången vi var i Dublin, juni 2009. För 260 SEK per skalle är det ju småpengar när man tänker på hur bekvämt det blev och att vi dessutom fick en bonuskväll i Dublin att tillbringa i bar- och restaurangområdet Temple Bar. Åker man buss på dagen får man ju dessutom se så mycket mer.
Tisdag
Vår cowboy Brian erbjöd sig att skjutsa oss till busstationen i Limerick vid lunchtid så det fanns även tid över att faktiskt se den bondgård som vår stuga låg på. Vi hade ju känt doften innan, men inte så farligt.
När vi såg stället undrade vi varför det inte luktat mer. Iuuuhh, så skitigt det var. Kiss och bajs överallt som korna dessutom låg och rullade runt i. Vi tror att vi rynkade näsan som värsta stadsbrudarna.
Fy skäms på oss!
Men de var jättesöta ändå. Och inte alls särskilt muuiga.
Åsas stövlar var ju skitiga på den här resan och de blev ju inte bättre av lervällingen bland kossorna, direkt.
Solen sken och det var ca 12 grader. Underbart!
Karin tar ett sista farväl av gården innan vi gick in i stugan och åt upp den sista uppvärmda kalkonlunchen.
Brian och hans fru Ruth var som sagt snälla och skjutsade oss till bussen.
3,5 timmar senare var vi framme i Dublin där vi hoppade in i en taxi till Saint Augustine Apartments. Vi hade bestämt en enrumslägenhet med en bäddsoffa i vardagsrummet men vi fick två stora härliga sovrum. Utan extra kostnad.
Köket var sig likt även om vi dagen efter upptäckte att någon lagt rabarber på brödrosten och kaffekopparna.
Vi delade på en överbliven Kilkenny som vi hade med oss från Adare, innan vi gick ut på stan.
Det som är bra med att bo på samma ställe som man tidigare bott på när man inte har så lång tid på sig, är att man hittar hyfsat bra.
På vägen till smeten passerar man en stor fin kyrka.
Den här puben passade vi bara förra gången vi var här men nu fick det bli middag här. Tur var det för det var jättemysigt.
Färden gick vidare mot Temple Bar som vi självklart ville visa Karin.
I Temple Bar finns en pub. Som heter The Temple Bar. Logiskt.
Riktigt mysig och fullt med hypersociala människor. Först pratade vi med en kille född i Dublin, boende i Boston men arbetandes flera veckor om året på Pfizer i Strängnäs. När han dragit vidare på en fest slog sig nästa kille ner. Han var född på en bondgård på Irland och bodde nu i Dublin men han hade bott i flera år i Australien, några år i Tyskland och tyckte att Irland var korrupt och letade nu jobb utomlands igen. Hans fru var från Italien och han själv var lite annorlunda. Kul ändå att träffa folk som gillar att resa lika mycket som vi.
Irlands äldsta pub från 1198 hamnade vi på av en slump förra gången och den ville Karin gärna besöka då hon fått tips om den när vi var i Lismore förra gången. Att den dessutom låg ett stenkast från där vi bodde gjorde ju inte saken sämre.
Väldigt mysigt och betydligt lugnare än pubarna i Temple Bar.
Onsdag
Efter frukost åkte vi till flyget. I väntan på att få gå ombord hittade Karin och Åsa den perfekta sysselsättningen. Stövlarna fick sig lite kärlek för 7 EUR. Money well spent.
Titta vad de glänser!
Där har ni vår julresa till Irland. Den blev inte precis som vi planerat utan så mycket bättre! Vi tre fungerar alldeles fantastiskt bra att resa tillsammans. Tack Karin!
