Skavsta nästa

Lill-Åsa skriver denna fredag.

Vi går fortfarande kvar på sommarschemat på jobbet. Det är ett schema som passar mig som handen i handsken, eller vad man nu säger. Det är ett treveckorsschema som vecka 1 innebär 7-17 måndag till fredag. Vecka 2, 7-17 måndag till onsdag och vecka 3, 08.30-17.30 måndag till fredag. Inga helger, me like. Som ni kanske förstår älskar jag vecka 2 och det passar dessutom ypperligt för weekendresor. Nu är vi inne i vecka 2 och även nästa resa till Valencia inträffar under vecka 2, vilket innebär att jag inte behöver ta ut någon semester :)

Igår vad jag således också ledig. Jag städade på förmiddagen och sedan gjorde jag inte ett smack på hela dagen. Jag kände mig helt orkeslös och satt därför bara i soffa/låg och lyssnade på musik/tittade på tv. Utan att bli rastlös. Mycket skönt. Idag är orken tillbaka och det är ju en himla tur.

Nu sitter jag och väntar på att lunchhungern ska slå till och att Pontus, som nu är frisk, ska komma hem från skolan. Vid fyratiden tar vi bussen ut mot Skavsta. Om jag fick välja, och om Åsa inte behövde jobba, skulle vi gärna åka tidigare. Det är extremt stressande att sitta på flygbussen en fredagseftermiddag när trafiken står helt still i höjd med Salemsavfarten. Alltid där också. Man måste ju hinna med en öl på Skavsta också. Det är viktiga saker.

Vi lämnar datorn hemma eftersom vi har en så pass kort resa, så bloggandet får vänta tills söndagen eller måndagen. Förhoppningsvis kommer vi hinna blogga på söndagskvällen. Ni som har Facebook får säkert se något från oss där.

Ha en trevlig helg gott folk!

Feeling hot

Pontus är sjuk. Han började morgonen med att kräkas tre gånger och den sista gången skedde på väg till bilen då han blev lovad skjuts till skolan av sin pappa. Pontus hade nämligen bestämt sig för att han skulle till skolan då det bland annat var fotografering idag men det han fick ge upp.

När Åsa pratade med Björn nu på kvällen hade Pontus 39 graders feber och kände sig inte speciellt kaxig. Vi kan inte ens komma ihåg när Pontus hade feber sist men det måste vara flera år sen.

Nu hoppas vi att Pontus snart känner sig bättre och att han är pigg på fredag så att han orkar följa med till Edinburgh. Håll tummarna!

Choose happiness

Vi fick för ett tag sedan höra av en person att livet handlar om att bita ihop. Vi har inte riktigt kunna släppa den, i vårt tycke, mycket sorgliga kommentar. För oss handlar nog livet, mest av allt, om att ha så mycket roligt som möjligt. Att bli så lite bitter som möjligt på ålderns höst. Vi har inte heller någon religion som gör att vi tror på ett liv efter detta så varför skulle då livet handla om att bita ihop? Kommer vi nu på grund av detta trots allt att födas som kackerlackor i stället för människor i vårt nästa liv? Vi tror inte det. Mest av allt tycker vi nog att alla människor har ansvar för sitt eget liv och sin egen lycka. Det finns fler som tycker som vi. I alla fall de som är döende.

http://nanok.com/rod/

Texten är på engelska, men den är verkligen värd att läsa.
Den handlar om en person som under många år har jobbat med människor som är i sista stadiet av livet. Hon har ställt samma fråga till alla dessa personer och fått nästan identiska svar från alla. Frågan var, om de ångrar någonting med sina liv och om det finns någonting som de skulle vilja ha gjort annorlunda. De fem vanligaste svaren var:

1. Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv som jag själv valt, inte ett liv som förväntas av mig.
   Det var det vanligaste svaret.
   
2. Jag önskar att jag inte hade jobbat så mycket.
   Det svaret fick hon av alla män som hon vårdade.
   
3. Jag önskar att jag hade våga uttrycka mina känslor.
   Många ville inte stöta sig med andra vilket resulterade i mediokra liv.
   
4. Jag önskar att jag hade behållit kontakten med mina vänner.
   Att försent upptäcka att de låtit fina människor försvinna ur deras liv.
   
5. Jag önskar att jag hade tillåtit mig själv att vara lyckligare.
   Detta var ett förvånansvärt vanligt svar. Många förstod inte förrän i slutet, att lycka är ett val. De hade stannat kvar i gamla mönster och vanor. Rädsla för förändring hade fått dem att inför andra och sig själva låtsas att de var nöjda.
   De önskade framför allt att de hade skrattat mer.

Så vi tänker fortsätta att leva efter dessa kloka råd och Pingvinfamiljen ser nu fram emot att åka till Edinburgh på fredag och skratta och ha roligt!
Vi brukar vara bra på det.