Efter morgonpromenaden gick vi ut på balkongen för att eftersvettas. När vi satt där hade vi turen att få se bland det sötaste vi har sett, nämligen Bambi och hans mamma. Och inga morötter hade vi att bjuda på.
Idag har Pontus åkt iväg på flygläger på Gotland. Han har längtat jättemycket och var ivrig att få komma iväg. Vi hoppas att han träffar en massa roliga människor och hittar nya vänner. Han brukar ju inte ha så svårt att ta kontakt med folk så det blir nog inga problem. När han förra helgen kom hem från sin tågresa från Malmö berättade han att han börjat prata med en tjej från Thailand. De hade pratat på något slags thaiengelska men verkar ha förstått varandra bra. När de kom fram till Centralen visste hon inte hur hon skulle gå för att komma till tunnelbanan så då hade Poppe följt med och visat vilket tåg hon skulle ta för att komma till Hässelby.
Det här är första gången han åker iväg utan föräldrar och utan att känna någon men han reder sig nog vår pojke.
Vi ska på bröllop igen på fredag och det kändes som ett giltigt skäl att köpa lite nya kläder. Stan var full av både svenska och utländska turister så vi smälte in bra när vi fotade Sergels torg.
Så här blev det. Klänningen till höger är Åsas och nu kommer det viktiga. Plagget till vänster är INGEN klänning utan bara ett långt linne som ska bäras ovanpå jeans av Lill-Åsa.
Ikväll ska vi äta ceasarsallad på balkongen och senare på det Glee-maraton. Den serien är sannerligen ett lyckopiller!
Vi kommer snart emigrera. Fy satan så häftigt!!!
I år kör vi übersvenskt i allt vi gör. Naturligtvis har vi mött olika reaktioner på våra framtidsplaner. De flesta är positiva och några är halvnegativa. Men vi tänker så här, ska man leva ett liv för att uppfylla andra människors drömmar eller ska man uppfylla sina egna drömmar? Det här är ingen svår fråga för oss. Naturligtvis sårar vi människor runt omkring oss men vad ska man göra? Den som kommer på ett svar får väldigt gärna maila oss :)
Förklaringen till våra framtidsplaner ligger så långt bak i tiden så för oss är det här en helt naturlig väg framåt.
Lill-Åsa har sedan 9-års ålder drömt om att flytta utomlands. När Lill-Åsa gick i trean i en liten ort i Dalarna började en kille som hette Paul i hennes klass. Han kom från Liverpool. Han var cool. Liverpool var världen. Nu bor vi inte i Liverpool och Lill-Åsa är inte gift med Paul och det är vi väldigt glada för. Under resten av hennes år i högstadiet ägnade hon all sin lediga tid åt att titta i kartböcker och åt att skapa pärmar med information om olika länder genom att kontakta ambassader och turistbyråer. Många nördiga timmar inne på flickrummet… Men väldigt lyckliga timmar. Favoritländerna var: Cypern, Grekland, Australien och USA.
Det var dock Lill-Åsas mamma som fick henne att ta steget ut i världen genom en rejäl spark i rumpan. Det kan vissa behöva.
Åsa var inte lika tidig i sina utomlandsdrömmar. Hon ärvde dem dock av sin mamma. När Åsa var liten lyssnade hon på sin mamma när hon berättade om sina utomlandsdrömmar och om deppigheten inför varje svensk höst och vinter. Åsas mamma sa alltid att hon på en minuts varsel skulle packa väskan och åka var som helst i världen. På den tiden förstod inte riktigt vad hennes mamma menade men nu vid samma ålder har polletten ramlat ned.
Nu över till veckan som gått.
I tisdags kände vi för en picnic. Vi har bestämt oss för att göra livet lite roligare och packade därför sallader och vin och gick ner till parken. Om vädret säger ja, vore det korkat att säga nej.
Vi har fallit för en ny hårvårdsserie som heter Aussie. De gör bra produkter och har så charmiga texter på flaskorna.
Idag har vi njutit av det fina vädret och började dagen med en powerwalk. Efter det låg vi på en varsin handduk och lyssnade på sommarpratare medan solen lyste på oss.
Vi hade lite sill kvar sen midsommar som vi klämde i oss till lunch tillsammans men en folkis och en snaps.
Lite senare njöt vi av räkor i 27-gradig värme på balkongen. Mumma.
