I bil runt engelska landsbygden

Åsa skriver

I måndags var det dags för vår resa till England i ett försök att bli lite klokare.

Vi tog flygbussen till Skavsta och flög Ryanair till Stansted fulla av förväntan. Vi som åkte var Torkel (min chef och vän) och Marcus som är en av grundarna av bolaget. Och undertecknad förstås.

Vi kom fram till Stansted lite tilltufsade av de ruggigt obekväma sätena på flyget. Det går verkligen inte att sitta bekvämt då de ju i stort sett lutar åt fel håll och man sitter framåtlutad.

Vi gick och hämtade ut vår hyrbil, en Passat, och kopplade in vår Garmin. Tänk om vi inte hade haft den i vår snirkliga tur runt mellersta England.

Totalt har vi åkt bil i ca 9 timmar men väldigt uppdelat och aldrig mer än dryga 2 timmar åt gången så det har gått jättebra. Jag skriver ingenting om alla de möten och besök vi har gjort då det är än så länge ska vara hemligt och inte ska ligga på internet.

Visa karta

  

 
Torkel har kört alla milen och gjort det helt galant. Han drog inte på vindrutetorkarna istället för blinkers en enda gång.
 

Första kvällen åkte vi till en liten liten by som heter Sawtry där en gammal kompis till Torkel bor. De träffades i Hong Kong och har hållit kontakten sen dess. Idag bor han med sin fru och sina två små barn i en omgjord lada. Han bytte helt bana från att vara en framgångsrik marknadskille till att nu tillverka leksakslådor. Härligt med folk som vågar ta klivet till ett bättre liv.

Här åker vi på uppfarten till deras hus.
 

Kolla in den stora AGA spisen! Ett väldigt lantligt kök som passar perfekt i den miljön.

Torkel och hans kompis Jeremy

På kvällen blev vi bjudna på en smaskig krabbpasta vid deras stora rustika bord. En del vin slank visst också ned. 

Trött och nöjd kröp jag ner i hotellsängen och slocknade bums.
 

På morgonen var vi tillbaka hos Jeremy och hans fru på en riktig engelsk frukost. Snacka om gästfria och trevliga människor! Allt fanns på det här bordet. Vi började med flingor och mjölk, sen ägg bacon och korv och så avrundades det med toast och marmelad. Behöver jag säga att jag fick lägga Scarsdale-dieten på hyllan under den här resan…
 

Efter en stunds körning kom vi fram till Henley-on-Thames som visade sig vara en urgullig liten stad. Det kurrade i magarna så vi klämde in en lunch innan vårt möte. Stället heter The Angel och är visst Englands mest fotade pub då den ligger precis vid floden och en söt bro.

Som sagt, ingen Scarsdale här inte.  

Jag har haft otroligt trevligt med dessa båda killar under resan.

Efter ett 4 timmar långt möte åkte vi till en liten by utanför Coventry där det var dags för nästa möte. Detta skulle bli ett middagsmöte och killen som vi skulle träffa hade bokat bord på The Boot.

Fattar ni vad mysigt? Vi var först på plats i restaurangen men snart var det fullt med folk. 

Jag ser ju lagom uttråkad ut men det var en jättetrevlig kväll och killen vi träffade var lika trevlig som alla andra engelsmän.
 

När vi tyckte att vi var klara med mötet sa vi hejdå till vår gäst som gick hem till sig medan vi satt kvar och drack lite mer vin. Torkel ser rätt nöjd ut.

Vi tog oss sen den korta biten till ett litet hotell som vår servitör bokat in oss på. Efter sömn och en hotellfrukost åkte vi i rask takt hela vägen till Reading där vi hade ett avslutande möte innan vi åkte tillbaka till Stansted.
Vi hade inte mer tid än vad som preciiis behövdes och fick nästan slänga i oss en lunch innan vi sprang på planet.
 

Vi sov som små bebisar alla tre hela vägen, trötta av en ganska intensiv men rolig resa.

Vi lyxade till det och tog en taxi från Skavsta och jag blev avsläppt på vägen och kunde strosa hem för att möta familjen.
Vi hade en mysmiddag med mat från Korfu. Skönt att vara hemma.

Musöron

Imorse när vi vaknade sken solen och termometern visade på hela 11 grader. Vi laddade tre maskiner i tvättstugan, åt frukost, hängde tvätten och gick sen ut för en powerwalk i solskenet.

Nu har snödrivan utanför vårt port blivit betydligt mindre. Det är ungefär lika mycket sand som det är snö.

Har ni sett på fan! Våren kom i år igen. 
 

Svandammsparken har även fått grönare gräs.
 

En örn på himlen. Lite exotiskt i alla fall.

Varje vår har vi ett foto på den här raksträckan. Det är lite grann av en tradition i vår familj.
 

Små, små musöron.

Och en hel matta med vitsippor.

Man vill ju liksom vara ute när det är fint väder. Men hittar man på?
Jo, man tar med sig en varsin lunchlåda och sätter sig på berget vid vårt hus. 

Poppe valde att inta sin lunch inomhus men vi hade ganska mysigt där uppe på klippan.
 

Fantastiska E4-an som utsikt. Snart slår träden ut så man slipper se skiten. 

Poppe gick över till Asplundarna och hämtade månadspengen och tog sen bussen till Liljeholmstorget för att spendera lite.

Imorgon åker Åsa till England (om askmolnen inte sveper in över Skavsta igen) och besöker en del företag som kan ge tips om hur vi ska lansera vår nästa satsning. Top secret! Hon kommer hem på onsdag kväll om askmolnen sköter sig. Lill-Åsa och Pontus får alltså springa omkring i ekorrhjulet alldeles själva i början av veckan.

Ingen brasa i år

Måndag

Åsa var och åt middag med sina före detta goa arbetskamrater. Middagen intogs på ett ställe på Kungsgatan som faktiskt är helt ok och prisvärt. En väldigt trevlig kväll! På tunnelbanan hem träffade hon på sin fru som slumpmässigt också då precis var på väg hem från sin kväll på stan.

Lill-Åsa hade ätit middag med sin mamma Karim och Uffe-Puffe på Black & Brown på Söder.
Eftersom hon var tidig på sin väg dit gick hon Hornsgatan upp. Här passerar hon Mariatorget.

Uffe var i stan för att hjälpa Karin med lite elgrejer. Uffe är ju duktig på det mesta och elektriker i botten. Uffe var sig lik och insisterade på att få betala för kalaset. Lill-Åsa valde att inte bråka om saken :)

Onsdag

Lill-Åsa fick en löneförhöjning med 1 100 kronor per månad. Smutt.

Fredag

Igår kom Pontus hem efter två veckor hos Asplundarna.
Vi har en tradition sen några år att vi firar Valborg med Anderssons i dörren bredvid, och så även i år. Skillnaden i år var att vi inte gick till brasan utan lät tonåringarna springa i väg själva. Mycket skönt att stanna inne och dricka vin istället. Vi hade så trevligt så att vi helt och hållet glömde att ta fram kameran på hela kvällen. Shame on us!
Ungdomarna kom hem senare på kvällen hela, rena, nyktra och fina.

Under veckan som har gått har vi kollat på några filmer.
Chloe har nog inte kommit till Sverige än. Vi tyckte att den var riktigt bra och det är en blandning mellan filmen där hon kokar kaninen och Unfaithful med Richard Gere.

Så var det det här med Pontus och hans lätt förutfattade meningar. Det finns ju en massa filmer som har några år på nacken som man ju tycker är extra bra och som man verkligen vill att Pontus ska se. Den gröna milen är ju en av dem. Han var skeptisk men bestämde sig för att ge den 30 minuter men han stannade kvar hela 3 timmar och 15 som filmen är och tyckte att den var jättebra. Vi visste ju det!
På tur för Pontus "vill inte se men kommer älska" står bland annat Stekta gröna tomater, Australia och Nyckeln till frihet. Har ni fler tips?

 

En av våra favoritserier just nu är Modern family. Den går lite knasiga tider, typ fredagskvällar men den är värd att se. Smågalen men med en massa värme.

Det blev ingen demonstration idag utan det blev en powerwalk runt Hägersten i vanlig ordning. Vi är inte så mycket för det där med att demonstrera.