Ola Bandola Blanca

Lördag

När vi satt och åt frukost knackade det på dörren.
Vårt sociala liv har aldrig varit så särskilt spontant förut. Det är väl aldrig någon som har knackat på vår dörr förut (förutom försäljare).
Lill-Åsa gick och öppnade dörren iklädd pyjamasbyxor och ett linne som en gång var vitt och utan fläckar. Åsa hade klätt sig slarvigt och hade faktiskt inga underbyxor på sig och var nu extremt nervös att saker och ting skulle synas igenom den ganska tunna klänningen…

De som knackade på var Olaf och hans flickvän. De hade vägarna förbi och ville säga hej.

Vi tyckte att förra helgens tur till Lanta Noi var så mysig så vi bestämde oss för att åka tillbaka.

Över bron…

Medan Lill-Åsa knäpper några foton fixar Åsa till tofsen.

Väldigt lite trafik och fina vägar

Här ser man Saladan på andra sidan vattnet

Sen åkte vi österut för lite lunch.

Vi åt på en restaurang där golvet såg ut så här. Det ni ser mellan springorna är alltså en torr havsbotten ganska långt ner.

Det fanns en enda meny på hela stället och servitrisen missförstod dessutom vår beställning men rackarns gott var det. Och billigt.

Sen åkte vi tillbaka till marknaden där vi var förra helgen och köpte frukt och grönt.
Nu köpte vi 6 mangosar för 15 kronor.

Åsa på grönbete

Tillbaka i Saladan.
Eftersom det var söndag hade vi ju fått dricka öl till lunchen men restaurangen serverade ingen alkohol då det var muslimskt.
Så kan man ju inte ha det.

Det blev därför en varsin drink/öl på Fat Pig.

Det här är dieten vi kör just nu…
Det märks på vågen.

På kvällen ville Irene och Uffe bjuda oss på middag.
Det tackar man ju inte nej till.
Finmat på Fat Monkey och findryck till det.

Finisarna

Sen hände något väldigt konstigt.
Vi bjöd in Irene och Uffe på en sängfösare och katterna gick inte och gömde sig!!!!!
Har de blivit botade från sin totala människoskräck?
Uffe fick till och med ge dem godis. Vi förstår ingenting men vi älskar’t.

Söndag

Vi hade ett möte i Saladan på förmiddagen med Thomas och en lantmätare. De ska mäta ut tomten och stycka av dem.

Efter mötet åkte vi en snabb sväng förbi huset för att se hur det gick för dem.
Vackra gummiträd längs vägen

Vi valde lite småvägar på vägen dit

Sen åkte vi vidare mot Kantiang och på vägen gjorde vi en avstickare.

Vi fick då hälsa på den här geten och hennes kompisar. Så söta

Lunch på Kantiang medan vi uppdaterade våra blivande tyska grannar om hur mötet hade gått.

Vi två mår bra av att alltid ha drömmar och framtidsplaner.
Vår nyaste plan tar oss till Spaniens solkust. Alltså inte att bo där på heltid utan kanske äga ett hus eller lägenhet och tillbringa en del av Thailands blöta säsong där. Kanske till och med sälja ett av husen på Koh Lanta för att finansiera det nya köpet.
I framtiden alltså. Eller så kanske det här aldrig händer men det är ju kul att drömma, fantisera och planera.

Det finns många städer och orter längs spanska kusten som är tämligen ocharmiga med höga hus och hotell överallt.
Där vill vi inte äga något.
Men sen finns det såklart små pärlor en bit från havet som ser helt idylliska ut.
Som det här stället som heter Ojen och ligger 9 km från Marbella rakt in i landet.
Men vi spånar alltså bara än så länge…
Först ska vi ju ha ett jobb :)
Så just nu går vi och nynnar på Viva Espana alternativt Una Paloma Blanca eller som Lill-Åsa alltid har trott att de sjöng; Ola Bandola Blanca…