Hemma på ön igen

Onsdag kväll

Det visade sig att vår chaufför Lee var en ärlig person. Han hade lämnat in shoppingpåsen med Åsas handväska i hotellreceptionen. Vi fick dåligt samvete för att vi tänkt lite elaka tankar…

Det fick bli fresh spring rolls en sista gång. Middag på Pub Street. Det blev en tidig kväll då vi skulle upp och flyga hem dagen därpå.

Torsdag

Resan hem gick smärtfritt och inga problem med Immigration. Ljudet av stämplar i passet är något vi lärt oss att uppskatta.

När vi kom hem till Lanta åkte vi direkt till Dr Salarin för att visa upp Åsas infekterade sår som bara blivit sämre trots antibiotikakuren.

Den här är Salarins hund. Har ni sett så söt.

På kvällen var det dags att säga hejdå till de sista som nu lämnar ön.
Åsa, Carina (som bodde hos oss och tog hand om katterna när vi var i Siem Reap) och kära Gro.

Kristin och Raymond (som kommer tillbaka till ön efter ett par månader i Sverige) och Helena och Christoffer.

Lördag och Lill-Åsas födelsedag

Åsa kan inte träna just nu på grund av skadorna men hon var med och hejade på.

Linda och Lill-Åsa spänner sina muskler. Eller i alla fall Linda :) Lill-Åsa gör så gott hon kan i ett av de nya träningslinnena som hon fick i födelsedagspresent av familjen Holmström.

Efter en snabb dusch träffades vi upp igen och åkte på lunch i Saladan.
Lill-Åsa ville ha en öllunch eftersom hon samlade mod.

Mod att göra en tatuering. Därför var det också viktigt att Linda var med så att Lill-Åsa kunde försöka vara lite kaxig. Det funkade bra och hon svimmade inte en enda gång.

Inplastad och klar åkte vi hem för en siesta.

Senare kom Linda över för middagsmys. Gulliga Linda hade med sig presenter! Ett linne med hennes logga, en painball att lägga sig på för att trycka på onda punkter, t ex på rygg och axlar, en foamroller som man också ska ligga och rulla på för att mjuka upp kroppen.

Vi har ju varit lite oroliga för vår träningsmotivation när Linda åker till Sverige. Det har hon nu löst genom att ge oss ett presentkort på hennes onlineträning så att hon kan ha koll på oss när hon är borta.
Det behövs nog…

En fantastiskt mysig dag, helt i Lill-Åsas smak!

Söndag

Missan hade varit ute hela natten så hon var extra trött i morse.

Idag åkte plasten av och det här är det färdiga resultatet.
Lill-Åsa är supernöjd med sin tatuering av tvillingarnas stjärntecken.

De dubbla antibiotikakurerna som Dr Salarin har nu gett resultat och snart kan Åsa vara tillbaka i gymmet igen.

En annorlunda shoppingdag

Tisdag kväll

Lill-Åsa hade tidigare sett en restaurang som såg mysig ut och som låg nära hotellet. Det kändes lagom på vår slappardag.

Vi åt bara typisk kambodjansk mat (pommesarna lämnade vi dock) och vi provade även kambodjanskt risvin.

Onsdag

Vi hade bestämt tid med vår chaufför Lee klockan 10.00. Målet var att göra lite shopping men vi är inte alls så förtjusta i vår chaufför längre då han redan har bestämt vad vi skulle se och inte lyssnade på vad vi ville göra. Lill-Åsa fick i alla fall inköpt ett träningslinne.

Sen tog han helt över och körde oss bara till saker vi inte ville se. Här är vi i en silkesaffär.

Sen var vi på några dyra smyckesaffärer och skulpturaffärer som vi inte ville se.

Sen ville vi åka till en marknad men han tyckte att vi skulle åka till en silk farm så så blev det. Det blev dock ganska bra. Vägen dit var vacker och det svalkade skönt.

Det var dessutom gratis och man fick en egen guide.

Här växer olika sorters träd som silklarverna gillar.

Så här ser de ju ganska äckliga ut men de var faktiskt jättesöta på nära håll och vi fick hålla i varsin. Små söta ansikten och ögon.

Sen bygger de sin kokok som tar 5-7 dagar

Sen dödar de malen och kokar själva kokongen och rullar upp tråden.

De färgar sen tråden med saker från naturen.

Spinnrockan

Och sen väver de i otroligt avancerade mönster.

Lee körde oss sen till en restaurang för lunch.

När vi skulle säga hejdå till Lee glömde vi helt bort att ta ut vår påse med en handväska som Åsa hade köpt ur förvaringslådan under vår sits. Så den ligger nu i Lees tuk tuk och ärlighetens namn är vi inte säkra på att han kommer att lämna tillbaka den. Vi hoppas att vi har fel.

Imorgon bitti åker vi hem så nästa blogg blir som vanligt på söndag.

Slappardag

Måndag kväll

Vi åt middag på Pub Street igen. Men den här gången på ett mysigare ställe med bra mat och bra musik. Det fick bli lite olika smårätter.

Och billig öl förstås

En tuk tuk hem och sen en sängfösare på myggballisen.

Tisdag

Efter de första dagarnas intensiva sightseeingande fick det bli en lugn dag vid poolen. Lill-Åsa låg i poolen tills hon såg ut som ett litet russin. Åsa nöjde sig med duschen då hon inte ville bada med såren.

Vi gjorde det enkelt för oss och åt lunch i poolbaren.
Just de här fresh spring rollsen var bland det godaste Lill-Åsa har ätit. Massor med koriander och andra godsaker i.

Eftermiddagen tillbringade vi på hotellrummet med Åsas fot i högläge tittandes på filmen All Inclusive. Riktigt underhållande.

Då vi inte har så många foton från idag tänkte vi blogga lite om våra iakttagelser här i Siem Reap.

Trafiken är inte lik trafiken vi sett någonstans i världen. Det bygger ögonkontakt, låg hastighet och att använda tutan. Otroligt få rödlysen men det verkar fungera ändå. Vi skulle dock aldrig våga hyra moppar här och är glada att vi har vår chaufför.

När kommer till såna här platser inser vi vilken skyddad verkstad Koh Lanta är. Inget tiggeri, inget barnarbete, inga trasiga människor eller djur. Vi blir lite beklämda och jobbigaste är det att se de små tjejerna som tigger i trasiga och smutsiga kläder.
Vi såg dock en skylt där man köpte biljetterna till Angkor Wat att man inte ska ge dem pengar då det bara uppmanar dem att fortsätta tigga och att inte gå till skolan.

Språket som heter khmer låter på avstånd väldigt likt thailändska. Melodin är väldigt lik men orden helt annorlunda. Vi får tänka oss för så att vi inte hälsar och tackar på thailändska.

Människorna är glada och lite busiga. Mer sociala än thailändarna men det är nog för att khmerernas engelska är bättre. Dock är det lite mer vanligt med inkastare både till restauranger och affärer. De ber gärna om extra dricks på ett sätt som vi inte har sett i Thailand.

Vi satt på balkongen igår och pratade om att vi båda två längtar hem. Vi är lite ovana vid det när vi är ute på resande fot. Men vi ser det som något positivt och att vi har hamnat rätt och att vi trivs med vårt liv och vardag. Något att vara väldigt tacksam för!