En toalettblogg

Solen lyser in på toaletten i vårt ena badrum vilket har färgat toalettsitsen gul. Det syns inte så mycket på den här bilden men den har sett uringul ut. Mindre fräscht.

Vi åkte till TOA för att köpa en ny häromdagen och igår morse åkte den på plats. Den här sitsen är dock lite för vit jämfört med själva toaletten men det ordnar nog till sig snart.

Vi har ju tyvärr inte fått något jobb än men vi har i alla fall sett till att vi är redo när vi väl får det.
Vi beställde en skärm online och den kom igår med bud. När vi väl packade upp den insåg vi att den är stoooor. Den får nog extraknäcka som TV i sovrummet.

Missan är väl inte så där jätteförtjust i oss nu i dagarna. Vi tvingar i henne äcklig antibiotika och stoppar in topz i öronen på henne.

Hon verkar sakna Oskar och Danielle då hon nu gillar att ligga på deras säng och sova på dagarna. Igår kväll somnade även Maverick där men då var förstås inte Missan där…

Vi har sett några såna där enklare restauranger som vi gillar, på stranden på Long Beach.

Igår ville vi utforska en lite närmare.

Ett helt perfekt ställe med bra och billig mat och iskall öl. Vad mer kan man begära av en restaurang? Jo kattungar förstås men några såna hade de inte.

En varsin fried rice med cashewnötter och kyckling.

Efter lite pyssel vid datorn åkte vi till skolan för vår andra lektion.
Det här är vår duktiga lärare Boe.

Så här pedagoska lektioner har vi. Charader och färglada bilder.

Sen åkte vi hem för att titta på ett avsnitt av Shameless. Vår favoritserie just nu. Det blev dock inte så mysigt som vi hade tänkt.
Morris började springa till kattlådan typ varannan minut och såg sådär olycklig ut som bara Morris kan. Det kom bara en droppe kiss varje gång. Sen började han slicka sig i rumpan och då ringde vi till Lanta Animal Welfare. Det var dock ingen som svarade då de ju hade stängt för längesen eftersom klockan var 22.30. Vi ringde då till Time for Lime som ju är restaurangen som ägs av samma ägare. Där svarade de och efter en stund blev vi uppringda av en veterinär. Hon sa dock att eftersom det ändå kommer lite kiss är det inte akut. Precis motsatt mot vara våra veterinärer i Sydney har sagt. Vi känner ju igen tecknen vid det här laget, om man säger så. Men här har de ju självklart begränsade resurser så det spelar ju så klart in.
Vi gjorde då en fuling… Lill-Åsa sa, ska vi inte ge Morris en dos av Missans antibiotika? Det kan ju inte bli sämre och veterinärer i Sydney säger ju att det är förenat med livsfara att inte behandla det.
Sagt och gjort. Han fick en dos gult äckel och redan 10 minuter senare verkade han lugnare och slutade springa till lådan stup i kvarten.
Han sov sen i vår säng och var bara på toan en gång på hela natten.
Så skööööönt. Imorse fick han en dos till och kissade så nu avvaktar vi och ser.

När vi satt och åt frukost såg Lill-Åsa helt plötsligt två tassar som speglade sig i ugnsluckan. Maverick kom utsmygandes från förrådet där han tydligen spenderat natten. Det är framsteg tycker vi, då han tidigare alltid dragit ut i djungeln om han haft möjlighet.
Vi har inte haft Missan inomhus de senaste dygnet då vi känner att både Morris och Maverick blir väldigt oroliga av hennes närvaro. Vi får helt enkelt ta det lite piano. Men vi saknar henne så mycket när hon inte är här.

När vi satt där och åt frukost visade Maverick tydligt att han ville gå ut så vi öppnade dörren på baksidan. På en gång blir han lugn och harmonisk.

Som kattägare gör man ibland de konstigaste saker.
Som att närstudera kiss för att se att det inte finns något blod i det. Igår kväll kom det nämligen blod men idag har vi inte hittat något.

Vi åkte till Lanta Animal Welfare idag igen för att höra om vi kunde få köpa mer antibiotika.
Vi fick vänta ett tag då veterinärerna sannerligen var upptagna. Då kan man ju passa på att få sig en gosstund med Bagheera. Så bedårande katt.

Till slut fick vi prata med samma kille som skrev ut medicinen åt Missan. Han ville dock inte skriva ut antibiotika till en katt han inte träffat och vi vill inte skrämma upp Morris ännu mer just nu med att ta honom i en tuk tuk hela vägen till Lanta Animal Welfare.
Vi håller tummarna och hoppas att det fortsätter fungera så här bra utan.

Det hade hunnit bli eftermiddag och vi var skithungriga och svaga när vi bredsladdade in på Fisherman någonting. Väldigt god mat och mysig personal som vi prova våra kunskaper i thailändska på.

Vi delade sen på oss under en timme.
Lill-Åsa åkte för att få en nack-, huvud- och skuldermassage. När hon frågade efter det på stället bredvid Easy Bar och de bestämde vem som skulle massera Lill-Åsa, sa hennes kollega "She’s going to kill you, very strong”. Det känns ju alltid betryggande innan man lägger sig på en massagebänk :)
Massagen var dock precis vad Lill-Åsa behövde och massören avslutade med att vrida nacken så där som en kiropraktor gör. Det knakade så det hördes ända till Saladan.
Under tiden gick Åsa till en nagelsalong nära Fat Monkey och fick fina naglar av en jätteduktig tjej från Bangkok.

Nu ska vi njuta av fredagsmys på Djungelstigen. Det blir nog hämtpizza och Fröken Frimans Krig.

Nyår, skabb och farväl

Nyårsafton

Vid midnatt natten mot nyårsafton började Lill-Åsa må lite illa.
Sen gick det fort. I tre timmar kom det sen båda vägarna. Känslan när illamåendet la sig under natten var obetalbar.

På morgonen ville Missan gärna utforska spyhinken. Som tack och lov var rengjord.

Vi var inte säkra på att Lill-Åsa skulle palla att fira nyår men tack och lov gick det vägen. Det gick väldigt bra faktiskt!

Vi började kvällen på Red Snapper och lyckades få ihop hela gänget.

Vi gick sen ner till stranden och Funky Fish och senare tillbringade resten av kvällen på stranden på Thai Cat.

Servicen där är helt fenomenal och här kommer drycken för själva tolvslaget.

Mycket folk på stranden denna kväll och många som skickade upp lucky balloons.

Skiftbyte i partyfabriken. Vid 01.30 gick Karin och Lennart hemåt och Mark och Chris kom dit.

Det blev en väldigt sen kväll och vi kom inte i säng förrän 04.00!
Otroligt längesen vi stannade uppe så länge. Men kul hade vi.

Nyårsdagen

När vi vaknade upp nästa dag insåg vi att träffen vi bestämt med Mark och Chris klockan 13.00 kändes extremt motig. Vi skickade ett meddelande och avbokade.
Klockan 13.00 knackade det på dörren. Där stod de och hade inte haft wifi och alltså inte sett vårt meddelande. Och tur var väl det då vi hade hur trevligt som helst.

På eftermiddagen skulle de till Lanta Animal Welfare för att bestämma om de ska adoptera en hund som ska få leva med dem i London så vi sa hejdå och på återseende.

Vi träffades igen vid solnedgången på The Indian och de hade då i stort sett bestämt sig för att de ska adoptera en sötnos som heter Sidney. Nu ska de fixa pappersarbetet och förhoppningsvis kommer Sidney till dem i februari.

De blivande hundägarna ser väldigt nöjda ut. De kunde inte riktigt sluta prata om honom.

De föreslog sen att vi skulle äta middag tillsammans på Mr Green.
En sån där enkel och genuin restaurant med fantastisk mat.
Mat som även katter gillar.

Mark som pratar flytande thai beställde in all mat som vi sen delade.
Så otroligt gott och spännande med en massa maträtter som vi aldrig smakat. Vi fick inte ens betala för oss när vi ätit upp!

När vi kom hem fick både Oskar och Danielle gosa med Morris!
Det tar sig.

Måndag

Vi bestämde lunchträff med Karin på Same Same But Different.
Det ösregnade på vägen dit och vi var tämligen blöta när vi kom fram men vad gör det när det är varmt och det torkar snabbt.

Det är vackert där nere på södra delen av ön.

Same Same But Different

Vi åkte sen till huset igen för att kolla läget och visa Karin lite noggrannare.

De hade kommit längre på vår pool.
Är inte utsikten från poolen fantastisk?

När vi kom hem blev det drinkar och ett pooldopp för Oskar.

Då det var Oskars och Danielles sista kväll ville de bjuda ut oss på middag som tack för att de fått bo hos oss. Gullrumpor.

De bjöd oss på en fantastisk smakmeny på Time For Lime.

Första rätten var klart cool.
Man fyllde ett blad med innehållet från alla skålarna; torkade räkor, torkad kokos, jordnötter, lime, vitlök, chili och honung. Fräscht!

Det blev liksom som en liten glasstrut

Vi fick in den ena rätten efter den andra.

Fisk med sötpotatis samt vårrullar.

Gott om katter var det då restaurangen är den som till större delen sponsrar Lanta Animal Welfares verksamhet.
Grundaren av restaurangen är norskan som även grundade Lanta Animal Welfare.
De har även bungalows man kan hyra och kan då få ta hand om en katt under tiden och alla katter är självklart redo för adoption.

När vi skulle åka hem regnade det.
Oskar och Danielle drog på sig varsin jättekondom.

Tisdag

Det var så dags för Oskar och Danielle att åka vidare. Tillbaka till Phuket för en natt på ett fint hotell. Vi sa hejdå och det kändes på en gång tomt då vi fått ha dem hos oss i hela två veckor. Väldigt lätta människor att umgås med och så väldigt hjälpsamma och trevliga.

Det har varit svårt att koordinera tre olika sällskap då alla har olika behov och rutiner. Vi har helt enkelt delat på oss en hel del vilket alla har verkat tycka fungera bra. Lill-Åsa har ju en karriär som koordinator men nu har hon ju sagt upp sig och vill också ha lite semester :)

När vi vinkat av Oskar och Danielle åt vi lunch med Karin och Lennart på Phet. Vi åt en hot pan som Oskar rekommenderat. Räkor med kokosmjölk och andra godsaker. Mums.

Utsikten från vårt bord

Lill-Missan har kliat sig något galet mycket i öronen och vi har nu insett att det troligen är skabb. Hon är svart i öronen där man som katt ska vara vit. Hela öronen är täckt av svart geggamoja och det lossnar svarta kulor när hon kliar sig.
Det var därför dags att åka till Lanta Animal Welfare och kolla läget.
Hon var ju lite lättare att få in i en kattbur än Morris och Maverick om man säger så…

Hon blev dock lite orolig när vi kom ner till vägen vilket ju faktiskt bara känns sunt.

Vi hoppade in i en tuk tuk.

Och begav oss mot Long Beach

Där fanns det en duktig kille som tog fram en topz och gjorde en första rengöring. Det behövdes då den blev helt svart.
Vi berättade också om hennes diarreer och han gav oss antibiotika.

Medan vi väntade på antibiotikan kom det fram en haltande stackars liten hund som faktiskt gick sina första steg. Ingen visste vad som hänt hen men hen kom in helt trasig och nu hade klippt av all päls och börjat behandlat alla sår. Mycket kärlek får hen.

Nu ger vi Missan antibiotika och tvättar hennes öron två gånger per dag.

Det här att gå till en veterinär kan ju vara en dyr historia.
Naturligtvis kan de inte ta mycket betalt här då thailändare inte har mycket pengar. Alltihop gick på 40 bath vilket är 10 kronor. Vi betalade dock 200 bath så de kanske kan behandla några andra djur också.

Klockan 18.30 var det skolstart.
Vår första lektion i thailändska.
Här sitter vi och väntar på att dörrarna ska öppnas.

En mycket positiv upplevelse. Deras sätt att lära ut känns så rätt.
Som charader ungefär. Läraren förklarade att det är som barn lär sig ett språk. Mycket upprepning och att lyssna och upprepa.
Naturligtvis fattade vi inte alls vad hon sa i början men det är ju hela poängen. Det gör ju inte småbarn heller.

När skolan slutade klockan 21.00 åkte vi till Karin och Lennart för lite 70-årsfirande och hejdå-drink på deras uteplats.

När vi kom hem fick vi in båda killarna och fick en hel massa kärlek.

Onsdag

Idag var det dags för storstädning. Halleluja för vår dammsugare. Vi älskar henne av hela vårt hjärta.
Efter det åkte vi till skolan för att signera papper, till plastmarknaden för block, rejäl tejp och makrill. Sen vidare till nästa marknad där vi köpte sängkläder (vi längtar tills vi kan köpa en tvättmaskin så att inte allt försvinner eller blir missfärgat), matlådor och ett smyckesskrin. Sen vidare till till TOA för att köpa en nya toasits. Efter det åkte vi vidare till Lanta Mart för matshopping nu när vi ska laga mer mat hemma. Sen till Tesco för mer matshopping och sen avslutade vi hos grönsakshandlaren. Klockan var typ 18 innan vi var klara.

Nu har vi avnjutit en lill-lördagsmiddag med en utav våra favoritrecept. Länken finns här