Australien-Singapore-Thailand

Här kommer nu Åsas blogg om hennes dagar i Singapore och Krabi.
Lill-Åsa kommer blogga om sin resa till Sverige i en separat blogg som antingen ligger ovanför eller nedanför denna blogg.
Den bloggen heter Australien-Sverige-Thailand. Håll tillgodo.

För några månader sen fick jag ett mail från AirAsia som erbjöd att jag kunde betala 60 dollar för att, i mån om plats, få ett eget tresäte. Om de inte kunde erbjuda detta skulle jag få tillbaka pengarna. Himla bra tjänst och dagen innan avresa fick jag ett mail som sa att jag hade haft turen att få ett eget tresäte och dessutom i den tysta (läs barnfria) delen av planet.

Allting på AirAsia kostar extra så jag fick hyra en filt att sova under.

Framme i Kuala Lumpur var jag rejält hungrig eftersom jag inte åt något på första flighten. Kändes liksom inte så roligt att äta själv utan min fru.

Det var fortfarande väldigt tidigt på morgonen så de hade inte börjat frukostserveringen än men scones och kaffe kunde de fixa.

Efter en kort flygresa var jag så framme i Singapore. Jag räknade efter och kom fram till att det var min fjärde gång i Singapore.
Alla resor har dock varit väldigt olika.
Första gången var 1991 när jag var där med mamma, Lasse och syrran.
Andra gången var 2000 när vi hälsade på Anna, Micke och Eric som då bodde där.
Tredje gången var 2007 när Åsa, Pontus och jag stannade där ett par dagar på väg hem från Australien.

När jag kom fram till hotellet skulle jag få vänta i flera timmar innan jag fick checka in. När den otroligt trevliga receptionisten tittade lite nogrannare i systemet hittade hon dock ett litet rum utan fönster som skulle vara tillgängligt redan en dryg timme senare. Taget!

Under tiden jag väntade satte jag mig på deras uteservering och åt frukost.

Jag hade med mig en Marie Claire-tidning som jag hade köpt på flygplatsen i Sydney och den fick hålla mig sällskap när jag åt.

Sen fick jag komma upp till rummet. Det lilla charmiga.
Sängen var så skön, så skön. Ni vet så där så att man inte kan vara tyst när man lägger sig efter en lång resa.
Jag duschade och sov middag för att ladda för eftermiddagens jobbintervju.

Killen på hotellet hjälpte mig att vinka in en taxi som sen tog mig till Suntec-området där jag skulle gå på intervju senare på eftermiddagen.
Jag hade läst mig till på kartan att det skulle finnas ett stort shoppingcentrum där så jag skulle nog kunna roa mig, tänkte jag.

Många skyskrapor i denna stad.

Och i en av dem skulle min intervju äga rum.
När jag lokaliserat huset ville jag äta lunch.

Uppe som på en balkong fanns det en del matställen.
En kall öl i den fuktiga värmen smakade så gott.

Jag hittade wifi och min fru var vaken så vi chattade igenom hela min lunch. Trevligt med sällskap.

Min lunch kostade 13 SGD vilket är nästan indentiskt lika mycket i australiensiska dollar. Alltså typ 80 kronor.
Helt ok för två rätter. Till det drack jag två öl.
När jag gick fram för att betala visade notan 56 SGD. Jag sa att något måste ha blivit fel men fick då veta att ölen kostade 16 SGD styck plus moms på det. 16 dollar (100 spänn) för en öl! Helt galet dyrt men jag fick lära mig att Singapore är väldigt dyrt.

Efter några timmars strosande i detta stora shoppingcentrum stötte jag av en slump på min gamla arbetskamrat Karl! Han och jag jobbade ihop på Oakton och han flyttade till Singapore för ca ett halvår sen. Han jobbar nu på Qlik där och det var där jag senare skulle ha min intervju.
Roligt återseende!

Karls chef, David hade föreslagit att vi skulle ha en informell intervju på en bar utanför skyskrapan där kontoret ligger. Otroligt trevlig man från England som har bott i Singapore i 10 år. Han och jag håller nu kontakten då han tror att han kan ha jobb åt mig på ett projekt i Bangkok under nästa år.

2005-2006 jobbade jag ihop med en otroligt trevlig tjej som heter Helena. Vi satt båda två med i ledningsgruppen och hade kul ihop.
Hon jobbar sen länge på ett mediaföretag och har jobbat för företaget både i Sydney och Barcelona.

Nu bor hon och hennes man, Emil och söta son John i Singapore. Hon jobbar nu som VD för ett företag som ska införa Blocket-hemsidor i Thailand, Singpore och Malaysia. Hon är cool tjej med skinn på näsan vill jag lova.

De bor i närheten av bron till Sentosa i en lägenhet i ett område som övervakas av vakter. Något som är väldigt vanligt i Singapore.
Något som också är vanligt här är att ha en nanny boende hos sig. Från början var de väldigt mycket emot det men har vant sig vid tanken och gillar nu verkligen upplägget. Deras Maria bor hos dem och tar hand om all handling, matlagning, städ, tvätt och tar självklart även hand om sonen på dagarna.

Fina Helena. Vi sågs alltså igen efter 8 år och det kändes som att vi träffades i förra veckan. Ni vet den där känslan…

Så gullig familj som fick mig att känna mig så välkommen.

Så här ser deras gård ut.

Jag och Helena gick ner mot marinan medan Emil och John stannade hemma.

Vi gick och satte oss och åt mat tillsammans i restaurangen som syns på andra sidan. Vi försökte prata ikapp allt som hänt sen sist.

Dagen efter när vi hördes för att planera dagen berättade Helena att John hade haft magsjuka hela natten. Jag kände mig inte så sugen på att bli sjuk lagom det var dags att åka till Thailand så jag valde att tillbringa dagen på egen hand.
Jag åkte till Sentosa.

Jag gick en promenad som är så vackert smyckad.

Jag kände mig helt klart lite upp-och-ner utan min fru.

The Merlion. Lejonhuvud och fiskkropp och symbolen för Singapore.

På längre avstånd. Så pampig och 37 meter hög.

Sentosa är fullt av affärer och restauranger.

En godisaffär.

Här ser det ut som att det är natt men denna gågata med matställen är faktiskt inomhus.

Stället heter Malaysian Food Street och kändes perfekt för lunch.

Jag gick sen vidare och fick nästan gå omvägar för att inte störa folk som använde sina selfie-sticks och poserade för en miljon foton i olika vinklar.

När fötterna blev trötta åkte jag hem och sov en eftermiddagslur.
Planerna för kvällen var att Helena och Emil skulle lämna John hemma med Maria och komma och äta middag med mig.

Vi träffades på ett tapasställe och hade en väldigt trevlig kväll.

Vi gick sen vidare och drack en varsin margarita.

Jag tog sen en taxi hem men kände för att gå runt kvarteret innan jag gick och la mig.
På gatan bakom hotellet hade de kinesisk teater.

Det här är hotellet jag bodde på, Hotel Nostalgia. Litet, charmigt och väldigt personligt.

Dagen efter var det dags att åka vidare till Krabi, Thailand. Så smidigt med en kort flygning på bara en dryg timme.

Framme på hotellet.

Rolig handdukskrok i badrummet

Hotellet erbjöd gratis shuttle bus till Krabi Stad. Tjejen som körde var hyfsat bra på engelska så vi pratade lite.

Tanken var att jag skulle köpa en mixer här i Krabi. Våra gäster som flyttar in den 11 oktober hade nämligen undrat om det fanns då det tycker om att göra egna fruktjuicer. Vi bestämde oss därför för att köpa en. Jag gick dock bet på det då såna affärer hade stängt så dags på en söndag.

Det var marknad och fullt ös bland stånden.

Det är vackert i Krabi faktiskt.

Jag var livrädd att gå vilse så jag hade hela tiden total koll på dessa apor som håller i trafikljusen i den korsningen där shuttlebussen skulle hämta mig senare på kvällen.

Jag åt middag på ett mysigt ställe med wifi och hade turen att frun också hade wifi så att vi kunde chatta medan jag åt.

Efter en god natts sömn var det dags för frukost.

Jag är lite svag för omelette stations. Vad det nu kan heta på svenska…

Jag frågade om jag fick fotografera henne när hon lagade min mat och hon blev jätteblyg och tyckte inte att hon var tillräckligt fint klädd.
I mina ögon var hon söt som en docka.

När jag satt där och åt min frukost kom tjejen fram som hade kört shuttlebussen dagen innan. Det visade sig att hon även jobbar som frukostkock och stiger upp klockan 4 på morgonen för att börja jobba 4.30. Sista shuttlebussen gick för övrigt 20.00 från Krabi Stad. Långa arbetsdagar…

Jag vaknade redan runt 5.00 nästa morgon helt pirrig för att min fru skulle landa i Thailand.
Jag tog en taxi till flygplatsen och drack en iskaffe i väntan på att hon skulle komma ut från säkerhetskontrollen.
Så kom hon äntligen!

Jag hade fina dagar i Singapore och Krabi men saknaden efter frun var stor och att resa utan henne är inte lika roligt. Så är det bara.

Hemresa och Nisse-Pisse

Vår sista kväll på Lanta för den här gången tillbringades hemma hos Stefan, Pond och Oliver på Djungelstigen B2.

De bor i sitt hus på heltid och hyr alltså inte ut det och det märks att det är ett riktigt hem man stiger in i när man kommer hem till dem.

Mycket smakfullt!

Först fick vi en drink på deras uteplats.

Pond hade lagat en väldigt god green curry och chicken cashew nut. Våra två favoriter.
När magen stod i fyra hörn plockade de fram sticky rice med mango till efterrätt.

Vi har mycket att prata om med dessa två.

Sista frukosten för den här gången. Det blev inomhus då allt var blött utomhus.

Efter packning blev det en tidig lunch på Easy Bar.

Vägen upp från Easy Bar med “våra” berg i bakgrunden.

Vi lämnade mopparna utanför Apple Travel och gick upp mot huset.

Huset närmast till vänster är Apple och Stuarts nybyggda hus.
Kvinnan på vägen heter Åsa.

Den 11 oktober flyttar våra gäster in som ska bo i vårt hus ända fram till i mitten av mars. Vi hoppas att de ska trivas.

Klockan 13.00 lämnade vi Lanta och åkte mot Krabi för vidare färd mot Kuala Lumpur.

Vi hade några timmar att slå ihjäl där innan vårt nästa flyg så vi satt och hade trevligt på denna bar.

Där hade de öl och vin.

Flygresan till Sydney var faktiskt inte så behaglig som man kan önska. Dålig service, trånga säten och toaletterna alldeles bakom oss som vrålade varje gång någon spolade.
AirAsia har billiga biljetter men vi börjar funderar på om det inte är värt att lägga till lite för att få skärmar, bra service och mer benutrymme. I alla fall när det gäller långflygningarna. De funkar alldeles utmärkt inom Asien.

När vi kom hem var vi så där lite snurriga som man är när man rest länge utan att ha sovit så bra.
Vi packade upp och efter det hade Åsa en telefonintervju med Singapore. Sen ropade sängen på oss. Vi sov som klubbade och vaknade av alarmet utan att veta vart vi var.
Då är det jobbigt att ta sig ur sängen men vi lyckades.

Vi fixade mat i pyjamas.

Vi åt i pyjamas och några minuter senare sov vi i pyjamas.

Först gosade vi förstås lite med katterna.

På tal om katterna så stank hela huset av kattpiss när vi kom hem.

Vi sprang till lådorna men de var så rena så.
Ett dygn senare har vi nu förklaringen. Förklaringen heter Morris aka Nisse-Pisse.
Han började tydligen det hela innan vi kom hem med att småkissa lite på golvet, väggen och över hela Alice nya dyra ryggsäck

Igår kväll när vi satt och tittade på TV lyfte han på svansen och sprejade ner hela schäslongen.
Vi har nu googlat och det är ganska uppenbart att han har samma nervösa beteende som brorsan. Han blir livrädd av grannkatten Jack. Maverick sitter numera och skäller ut Jack från insidan medan Morris reser ragg och går och gömmer sig.
Morris reaktion blir då att han vill markera sitt revir här hemma med att kissa där han inte ska.

Vi tycker inte alls att det är roligt.

Idag skulle vi ta honom till veterinären för att få råd vad vi ska göra och höra om även Morris ska äta samma ångestdämpade medicin som Maverick gör. Den ska nämligen vara bra för just det här beteendet.

Åsa gick tidigare från jobbet och tillsammans skulle vi få in Morris i vår transportbur. Helt jävla stört omöjligt. Han är stark som en tiger. Han till och med fräste åt oss. Stackars lilla livrädda katt. Åsa ringde veterinären och berättade som det var och han ska nu istället komma på hembesök imorgon kväll till pissestugan. Så skönt!

Idag har Lill-Åsa skickat in sin formella uppsägning om att hennes sista arbetsdag är den 7 december. Milstolpe.

Åsa hade igår en intervju hos en rekryterare som kanske har ett företag på lut som kan vara intresserade.
Nu finns det faktiskt flera intressanta jobb på gång så det känns otroligt bra. USA, UK, Singapore och Australien.

Åsa har funderat mycket fram och tillbaka om när det är rätt tid att berätta om framtidsplanerna för sin chef.
Kanske ska man vänta tills det är en månad (uppsägningstiden) kvar men då känns det som hon ljuger varje dag fram tills dess.
Hon har därför bestämt sig för att berätta för chefen imorgon. Detta är utan tvekan den gång då det har känt jobbigast för Åsa att säga upp sig. Hon trivs på jobbet och älskar sin chef som hon dessutom gillar som person. Det blir nog en jobbig dag imorgon men det går snart över och då kan hon gå på sjukskrivningen och veta att det är gjort.

18-årsfirande

Vi började vårt 18-årsfirande med en drink på Easy Bar.

Det är så mysigt där på kvällen med alla kulörta lyktor.

Det blev en varsin Gin & Tonic.

Helt plötsligt började det spraka och flyga eldgnistor över Åsa.
Vi fick slänga oss ur stolarna för att komma undan eldregnet.
Det visade sig att det var en lampa i ljusslingan ovanför Åsa som exploderade lite lätt. Ägaren rusade fram och bad hundra gånger om ursäkt.

Efter det lilla fyrverkeriet åkte vi till Red Snapper på Long Beach som är kända för att ha lite extra fin mat.

De har precis bytt lokal och det var väldigt fräscht och fint.
Garanterat Koh Lantas finaste toalett hade de också. För er som har det intresset.

Det är lite grann som en tapasrestaurang. Vi åt vitlöksräkor med aoili, gott bröd, potatis, sallad och laxsmörgås med avokado.

Efter det blev det en drink på The Irish Embassy. Också den på Long Beach.

Där var det mycket folk och även Clay var där.

Idag blev det bara en kort promenad på stranden då vi inte kunde hitta den. Den låg mest under vatten idag och då blir det väldigt svårt att ta sig fram.

Vi åkte hem och tog ett dopp i poolen innan vi åkte mot huset för att se hur det ser ut så här dagen innan vi ska åka hem.

Här ska vi bo i december

Här är grannens hus. Kanske vi kan få bo där.

Vi behöver nog be lite till Buddha…

Men sen vi var där sist har de lagt cement över typ halva huset.

Så här ser huset ut från sidan när man kommer uppför vägen.

Det här är växthuset som ligger bredvid vårt hus. Där kan man palla sallad.

Sen åkte vi Klong Nin, drack en mangoshake och läste ett kapitel. Båda två gillar vi verkligen våra böcker! Mycket bra.

Och myste med en trebent katt.

Kissen slickade på Lill-Åsas tår. Det kittlas lite.

Lill-Åsa har i alla år skrutit över sin plåtmage. Det var dumt.
Den här resan har hon haft allt annat än just det. Här kallas det visst Bangkok Belly.

Vi ville därför äta lite snäll mat till lunch idag. Det fick bli Mr Wee.

Bra ursäkt när man vill ha tonfiskpizza…

Vi ska bort på middag hos grannarna idag så vi ville köpa med oss något. Stefan har visat oss var man kan köpa blommor men det var stängt.

Vi åkte därför till Lanta Mart och köpte en flaska Merlot från Australien istället. Det blir nog bra.
Åsa fick då också en chans att säga hejdå till den fula men charmiga hunden. Han har dessutom jättetaskig andedräkt. Något som Åsa blev varse när han blev så glad över att se henne att han slickade henne över hela ansiktet.

Dagens Thailands-fakta handlar om religion.

Ett tillägg till detta är att det är helt annorlunda i södra Thailand. På Koh Lanta är det hela 80% muslimer.

Imorgon kommer transferbilen och hämtar oss klockan 13.00.
Det blir därför ingen blogg imorgon. Vi ska försöka hinna avsluta Thailandsbloggandet på måndag när vi kommer hem till Sydney.
Anna har lovat oss sommarväder så det ser vi fram emot.