Onsdag och fortsättningen på Åsas födelsedag
Efter bloggningen var det dags att fokusera på födelsedagsbarnet igen. Eller barn och barn. Hon blev ju trots allt 42.
Hon fick en klänning, Elisabeth Arden 8 hour cream och ett fint armband. Lyllo henne!
När man fyller år får man ju bestämma över dagen. Åsa bestämde att middagen skulle intas på Castaway. Närmare bestämt en varsin nachostallrik.
På vägen nerför gången kryllade det av små gulliga geckosar.
Mor och son gick nerför gången i armkrok. Hon får passa på att njuta av de få sekunder hon får av kroppskontakt…:)
Nachostallrikarna var lika goda som vanligt och vi fick bästa bordet.
När Pontus gick på toaletten råkade han plocka en blomma från ett träd till mor på födelsedagen. Uppskattat!
Ett annat måste på sin födelsedag är ett besök på Country Bar och titta på fireshow. En mai thai till 42-åringen fick det bli.
På vägen hem svängde vi förbi Pontus gamla plugg och man kunde riktigt se på honom hur minnena kom tillbaka när han gick runt där.
Torsdag
Idag var det så dags för besöket på Dreamy Spa.
Oljiga och lyckliga gick vi därifrån 1,5 timme senare.
Vi åkte hem och hämtade Pontus och åkte rakt över vägen för att äta lunch.
Ja, vi hade faktiskt kunnat gå men vi visste inte riktigt var vi skulle gå när vi drog iväg.
Stället som vi valde är ett riktigt äkta thaiställe som Pontus provat tidigare med en tjejkompis. De flesta som äter där är thai och allt känns väldigt äkta.
Den här söta annonsen satt på anslagstavlan bakom Åsas rygg.
Plaststolar och bord med hål i. Ingen får en likadan tallrik som den andra och allt är väldigt mysigt. Maten var dessutom väldigt god och billig.
En Singha smakar bra även här. Som sagt det här är ingen hälsoresa och då får man dricka öl till lunch även om det inte är helg. Så det så.
Lill-Åsa valde ju Indian scalp på Dreamy spa. Det innebär massor med olja i håret och så här sexig blir man då.
Idag var tavlorna klara och vi åkte dit under eftermiddagen för att hämta dem. De blev jättefina!
Nu skulle de bara fraktas hem till huset först. Vi fick hjälp med att hitta en tuk-tuk och sen bar det av. Åsa åkte med tavlorna medan de andra två tog varsin moppe hem.
Om vi säger så här; tavlorna fungerade som segeldukar och att hålla emot var en pärs.
Nu står tavlorna lutade mot väggen i vardagsrummet i väntan på att vi får hjälp av någon som är utrustad med en borr och ett par plugg.