Mexikansk middag och Valentine's

Veckan som gått

Karin bor hos oss nu i februari när Helen och Edwin bor i hennes studio. Vi ser dock henne inte så mycket då hon ju självklart väljer att umgås med sina vänner. Annars skulle det ju ha varit lite konstigt.

Vi är så glada att katterna har valt att inte vara rädda för henne längre.



Maverick, kungen av Paddington. Eller i alla fall Sutherland Street. Eller i alla fall 191 Sutherland Street. I veckan läxande han upp grannkatten, Jack som ville komma och hälsa på. 

Vi skäms lite. Jack verkar ju så snäll.



Vädret har varit helt ok den här veckan. Lill-Åsa har haft ett kommittémöte i veckan som hon gruvade lite för men nu är skiten gjord.



Lördag

Karin, Helen och Edwin bjöd oss och familjen Holmström på drinkar på Karins baksida igår eftermiddag. Det är varmt där men vi klagar inte. Den rätta sommarvärmen har hittills inte riktigt velat infinna sig i år. Det kändes lite grann som att vi var i Italien där vi satt bland tvätten som torkade i vinden. 

Den nyopererade Sven (nu utan kulor) var självklart också med.



Tjejparty.

Killarna hade en egen konversation. Skönt för Edwin att äntligen få en paus från hönsgården.



Sen gick vi hem till oss och åt beef chili.



Sven hälsade en kort stund på Morris bakom soptunnorna. Morris var inte alls så speciellt vänligt inställd till sin kusin. Han reste ragg och la öronen bakåt. Stackars Sven förstod ingenting. Han ville ju jättegärna leka.



Vi hade många mysiga samtal och fick tända både ljus och utelampan.



Idag har vi varit och delat på en pulled pork burger på The Nash. Kanske inte den mest typiska maten för Valentine men den är ju så god och vi är kära varje dag på hela året. Dessutom räknas inte kalorierna på Alla Hjärtans Dag. Visst är det bra!

Avslutningsvis vill vi skicka ett stort grattis till Lukas och Isabell som nu har blivit föräldrar till en bedårande liten dotter. Grattis också till Marie som nu äntligen är farmor.

En weekend i Hunter Valley

Torsdag

Klockan 16.30 lämnade vi Kings Cross och biluthyrningsfirman. Det var ganska mycket trafik och vår GPS ledde oss av motorvägen ut på mindre vägar för att undvika trafikstockning.

Vi kom fram till Hunter Valley och Mount View klockan 19.28 precis som GPSen hade förutspått redan när vi startade från Sydney.

Huset vi hyrde för helgen heter Orangevale at Mount View.



Ett perfekt hus för 5 personer med tre sovrum och det mest välutrustade kök vi varit med om när vi hyrt hus. De hade till och med en osthyvel. Inte för att vi åt någon ost. Men ändå!



Härlig snickarglädje i hallen. Hela huset var smyckat med levande blommor från trädgården.



Vi har varit borta i tre nätter och då passade det ju bra att fördela matlagning och handling på tre gäng. Eftersom vi Åsor jobbade på torsdag så hade de andra handlat och planerat för första middagen. Vin hade de också med sig. Se vad glada vi är för det.



Första kvällen hade vi turen att få se kängurus hoppa förbi på ängen nedanför.



De blev ju inte så bra på foto men ändå. Det var ju himla kul för våra svenska gäster att få se känguras.



Ja karlarna ska ju stå vid grillen. Det vet ju alla.



Vädret har inte varit så jättebra under vår resa så vi fick äta middag inomhus två kvällar av tre.



Fredag

Vi blev väckta vid 9-tiden av att Karin ropade att frukosten var klar. Finns det något bättre!
Bara att sätta sig vid dukat bord och med en underbar utsikt.



Vi Åsor åkte först till Cessnock för att handla maten till middagen vi skulle laga.
Cessnock var sig likt.
Sen åkte vi alla fem på en liten tur runt området.



I ärlighetens namn åkte vi vilse i jakt efter en vingård som husägarna hade rekommenderat. Det skulle vara 4 minuters bilväg men efter 40 minuter började vi tänka att vi nog kört lite fel...



Det fick bli lunch i stället. Det fick bli på puben i Bellbird några kilometer från huset och i utkanten av Cessnock.



Öl och fish and chips till majoriteten.Viktväktarna tog en paus över helgen...



Sen var det dags för första vinprovningen. En liten vingård som heter Millbrooke Estate. Mannen som serverade var själva vintillverkaren och han beskrev sig själv som en lat sådan. Han hade gått i pension och drev det numera mer som en hobby. Vilken hobby!



Vingård nummer två var den vingården vi letade efter när vi körde vilse.
Tellavera Grove hette den och de hade en tillhörande bistro som ska vara känt som Hunter Valleys bästa.



Så himla mysigt ställe.

En stark varning utfärdades.



Här blev vi bjudna på så många vinsmakningar att Lill-Åsa som chaufför nästan hann bli uttråkad innan det var klart. Säkert 15 sorter fick vi de övriga prova på och var hur nöjda som helst.

Utsikten från gården var magnifik.



Det fanns ett pingisbord i ett hus bredvid huset.
Edwin och Åsa fick damma av sina pingpongkunskaper. De började lite trevande men utvecklingskurvan gick brant uppför.



Grillmiddag intogs även på fredagskvällen och till det dracks naturligtvis fina viner från dagens vingårdar.



Lördag

Vi brukar alltid ta våra gäster till Hunter Valley Zoo. Vårt favoritzoo. Så litet men så charmigt och det rymmer även så många olika djur. Sen vi var där med Marie och Magnus 2013 har de dessutom fått en hel massa nya djur, såsom lejon och surikater.

Man kan även köpa pellets att mata djuren med. Karin och den här dromedaren fann varandra.



Kängurusarna fick också sin beskärda del



Karin matar alla djur och Lill-Åsa ser lite avvaktande ut.



Vår favoritdel är nog ändå när man går igenom pagegojburen. De är väldigt sugna och kommer därför och sitter på en för att nå.



Ibland tre stycken.



Dags för lunch igen. Många vingårdar erbjuder självklart även lunch men de är ofta både för dyra och för avancerade. Så där så att man inte ens förstår menyn. Åsa googlade på billiga lunchalternativ i Hunter Valley och vips så dyker att bryggeri upp som förslag. Jösses så trevligt.



Det här var första gången Lill-Åsa tyckte att det var lite tråkigt att hon var chaufför.

De hade dock ett lågalkoholalternativ.



Första vingården för dagen blev Pokolbin Estate. Karin hade blivit rekommenderad detta ställe.



Även här var det själva vintillverkaren själv som tog hand om oss. Han skällde lite på Åsa som alltid dricker Shiraz. Han hävdar bestämt att man ska dricka alla olika druvor men till olika typer av mat. Han har nog rätt.
Åsa har under denna helg uppskattat både ett Riesling och Temperanillo. Dags att vidga sina vyer alltså.



Helgens sista vingård var Lill-Åsas förslag då vi har druckit ett Shiraz härifrån och älskar det.

När vi kom dit insåg vi att vi varit där för flera år sen.

Otroligt fin vingård, Nästan som en blomsterträdgård. Det blev ett par flaskor härifrån också.

Hem för lite bubbel och pingis.



Tänk att utsikten blir så mycket bättre när det är lite blått på himlen.



Huset hade en rosrabatt med rosor som luktade helt otroligt gott. Vi var där och sniffade flera gånger under helgen.



Det fanns kossor som vi gick och pratade lite med.



Denna kväll stod vi för middagen. Det blev nachos på altanen denna gången. Det var väl för mysigt så vi glömde att fotografera.

Söndag

Utcheckningen är så tidigt i det här landet så vi steg upp, åt frukost och packade ihop. Vi var faktiskt klara en halvtimme tidigare än vi behövde,

Vi styrde då kosan mot Sydney och var framme efter 2 timmar och 10 minuter. Dumpade hyrbilen och tog tåget en station till Edgecliff för att handla lite för veckan. 

Vi släpade mat och resväskor hem och sa hejdå till vårt supertrevliga resesällskap. 

Vilken helg vi har haft! Tack till Karin, Helén och Edwin!

Weekendresa till Koh Lanta - Del 3

Måndag

Frukost skulle ju intas även denna dag. Samma frukost och samma underbara utsikt.



Vi sa hejdå till katterna.



Först hade vi tänkte att vi skulle ta en sista powerwalk på stranden i väntan på att bli upphämtade kl 12.00 av transferbilen. Sen kom vi på att vi ju egentligen inte är några urtypiska strandmänniskor så det fick bli en sista moppetur runt ön i stället.



Det här var ett nytt ställe vi utforskade. Bakom hotellet gick det en grusväg som vi ville kolla vad den ledde. Det visade sig finnas en massa stora lyxiga hus där. Det måste vara Long Beach gräddhylla.



Vi var ju förstås även tvungna att åka förbi Lanta Animal Welfare även fast de egentligen inte hade öppnat än. Katterna är dock alltid utanför huset så att man kan hälsa på dem.

Och det var ju katterna vi var där för. 

Den här fångade vårt hjärta lite extra. På sina tre ben skuttade hen fram så fint så.



Vi gosade också med en katt med bara ett öga. Och den här svarta skönheten. Det kommer nog sluta med att vi kommer att adoptera alla halta och lytta katter när vi väl bor på ön.



Sen svängde vi ner mot Coconut Bay igen för att titta lite mer på Thomas nuvarande projekt.



Vi var inne i en utav de här lägenheterna dagen innan. De ser inte stora ut från utsidan men de visade sig vara 120 snygga kvadratmeter. Det fanns tre lägenheter till salu fast vi vill hellre bo i ett hus i djungeln.



Seeeen åkte vi vidare mot Old Town.



Det var sig likt.



En kort paus på ett relativt nytt 7-Eleven för att köpa kokosvatten.



Det här var resan då Lill-Åsa fick smak för kokosvatten. Men bara thailändsk förstås :)

Billigt är det också. En tredjedel av priset jämfört med hemma.



Så här såg våra moppar ut den här gången. Gissa vem som fick ta den rosa...



En moppeselfie.



Ja vi var ju tvungna att åka förbi tomten en tredje gång. Om man tar vägen till vänster kommer man till vårt hus (det som ska bli vårt hus) och tar man vägen till höger kommer man efter ca 10 minuters körning till ViewPoint.



Det var så kul att köra på många nya vägar den här gången. Många grusvägar som erbjuder gupp och hinder.



Sen blev det lite stressigt! 

Kl 11 slirade vi in på det gamla fredagsstället för att äta en väldigt tidig lunch. När vi fick wifi i telefonerna fick vi ett mail från Thomas där han undrade om vi kunde träffas innan vi åkte hem. En timme kvar till transfern... Vi hade varken beställt in lunch, duschat eller packat det sista.



Det löste sig bra. Thomas kom till oss och vi skakade hand på en överenskommelse som passar båda parter.



Vi körde nog aningen för fort hem till hotellet. På 8 minuter hade vi sen duschat och packat.
Transfern kom nästan i tid.



High five för husköpet i bilen på väg till färjan.

Väl i bilen kom Lill-Åsa på att hon fortfarande hade moppenyckel i fickan. Hoppla.

Chauffören fick dryga 100 THB för att köra tillbaka och lämna den till personalen på hotellet. 

När vi kom hem mailade vi och frågade hotellet, jorå visst hade de fått tillbaka nyckeln. 

Älskade thailändare!

Den första sträckan till Phi Phi Island åkte vi med den här båten. 

Sekunderna innan Åsa somnade på första båten.



Båten mellan Phi Phi Islands och Phuket är lite större och där visade de även film. 

Det hindrade dock inte Åsa från att sova även på den båten.



Framme på Phukets flygplats konstaterade vi igen att flyplatsen är på tok för liten för antalet resenärer. Det var en lång kö för att bara komma in i själva byggnaden. Men det blir väl såna köer när de ska gå igenom alla väskor FYRA gånger innan man går på flyget. De söker igenom väskan två gånger men det är helt onödigt då de bara lyfter på det översta och sen stänger väskan igen.

Dessutom finns det inga restauranger på den flygplatsen utan bara kiosker där man kan köpa en kall pizzabit som man sen får äta på en papptallrik i knäet med en burköl till. 

Krabi är väl inte så mycket roligare men betydligt mindre folk.

Väl på flyget fick vi veta att det var något fel på nödradion och att det måste fixas innan vi kunde lyfta. Hela flyget var fullt med trötta ungar och föräldrar. Tre timmar senare fick vi äntligen lyfta. Suck. 

Ja, det var den resan det. Mycket nöjda är vi både med resan och vårt beslut att köpa ännu ett hus på Lanta. Förra gången vi köpte hus var det så mycket annat runt omkring oss som också krävde vår tid och ork. Vi skulle sälja lägenheten på Hägerstensåsen, fixa visum till Australien, fixa jobb till Åsa och allt annat fix som det innebär att flytta till andra sidan jordklotet.

Den här gången har vi lyxen att kunna fokusera på det här projektet och bara det. Vi ser så mycket fram emot att Thomas ska skicka det riktiga avtalet med ordentliga ritningar. Hittills har vi bara sett digitalt ritade bilder och en ritning utan mått. Vill ni kolla så är länken till hemsida här

Häromdagen var det exakt 5 år sen vårt hus vart klart och våra första gäster flyttade in. Vi hade då fortfarande inte sett huset själva än. Men det såg ju bra ut på bilderna.


På torsdag åker vi, Karin, Helen och Edwin till Hunter Valley för en långhelg. 

Mer om det kommer på sociala medier och kanske att vi även hinner blogga på söndag när vi kommer hem.