Dyra presentkort

Måndag till fredag

Det här utsikten när vi gör våra dagliga övningar under Annas ledning via Youtube. Vi har nu tränat i 8 veckor.
Förutom idag för vi hade gäster igår och de tvingade oss att dricka en massa rödvin :)

Vi åker ju som bekant till Sverige snart. Närmare bestämt om 17 dagar. Vi vill hinna med lite jul här hemma också innan vi åker. Dessutom ville ha lite juligt igår när gästerna kom så nu är huset fullständigt dekorerat.
Ja vi vet, Marie.

Vår krans pryder nu vår turkosa dörr.
Nästa år får den sitta på en annan dörr. Kanske en röd. Eller en blå. Kanske en tätare dörr också.

Lördag

Vi har knappt ätit på någon restaurang längs Bondi Road så igår provade vi att äta på Stuffed Beaver. Mycket gott!

Vid 18-tiden kom Oskar, Danielle och Nicco över. Vi började med drinkar och tilltugg på bakgården.

Sen blev det BBQ medan mörkret la sig.

Vi fick dessa papperspåslyktor av Anna och Micke när vi flyttade in i huset.
De lyste fint för oss hela kvällen och alla kände sig välkomna.

Söndag

Åsa blev tidigare i veckan uppringd av en representant från Wyndham Hotel Group.
Ville vi komma och lyssna på information om deras timeshare och få 100 dollar i presentkort på ett varuhus?

Ja varför inte. Vi kunde offra 90 minuter för 100 dollar.
Det blev lite dyrare än så…

Nu har vi köpt in oss i denna stora grupp av delägare. Vi äger alltså inget speciellt hus utan rättigheten att kostnadsfritt boka boenden över världen. Man får ett antal poäng varje år som fungerar som betalning. Vi är ju lite wild & crazy som ni vet och vi älskar ju att resa och det här känns som en grej för oss.
Vi köpte ju huset på Koh Lanta lika spontant och det gick ju väldigt bra.

Husvisningar och 3 veckor kvar till Sverige

Lill-Åsa bloggar

Lördag

I vanlig ordning blev det frukost i trädgården. Det är så mycket fruktkött i apelsinjuicen så att det nästan är som att äta en fruktsallad.

Efter frukost tog vi bussen mot stan och Darlinghurst. Vi hade en massa husvisningar planerade. De är ju så förbannat roligt att gå på och dessutom är det ju gratis nöje.

Efter den första visningen, som inte gjorde några större intryck på oss, hade vi tid för en kaffe innan vi gick vidare för husvisning nummer två.

Det huset hade inte kunnat haft ett bättre läge. Underbart lugn gata en stenkast från stan.

Vi trodde att den skulle vara skitful för den var ganska billig. Den visade sig vara jättefin. Ett minus var konstverket på väggen, men där skulle man kunna hänga något fint tygstycke över. Åsa tyckte till och med att det var ganska fint. Det man inte ser på bilden är att det är öppet tak där konstverket och det lite fula golvet är.

Utsikten från altanen. Huset hade tre våningar. Högst upp skulle vi ha använt som gästrum, på andra våningen var det ett sovrum och ett stort badrum och en altan och längst ner kök och vardagsrum.

Sedan gick vi i rask takt mot Paddington och husvisning nummer 3.

Huset låg på en tyst gata jättenära Oxford Street.

Det var också jättefint hus. Nedervåningen var perfekt. Tyvärr var sovrummen på övervåningen väderlösa. Små, utan dörr och inte en endast garderob.

Det blev en till visning också, men den imponerande inte på oss. Det bästa med alla visningar var att vi tyckte båda två att de två billigast var de två finaste. Det här kommer bli skitbra efter årsskiftet.

Efter allt spring mellan alla visningar var vi varma, hungriga och törstiga.

Det blev kall öl och mjuka tacos med pulled pork.

Sedan åkte vi hem och klippte gräset och satte upp lite mysig belysning.

Söndag

Anna ordnar varje år en liten glöggtillställning i parken. Himla mysig tradition. Söndagen var väldigt varm och vi kröp längst husen för att söka skugga på vägen till parken.

På glöggtillställningen var det mycket trevliga människor och hel del nya ansikten. På vägen hem hade vi tur och fick skjuts av Lotta, som visade bo granne med oss i stort sett. Det var en himla tur för min telefon hade glidit ur fickan och blev kvar i hennes bil och det blev ingen lång promenad för att få tillbaka den.

På jobbet går det fortfarande bra. Ingen har fått sparken på ett par månader och det känns ju skönt. Årets sista examination som jag var med att koordinera i Melbourne är också avklarad. Nästa år har vi 21 examinationer och årets först inträffar under en långhelg i januari i Melbourne. Den åkte jag också på. Kändes ju lite tråkigt att jobba på en lördag när man annars skulle vara ledig lördag, söndag och måndag. Det löste sig dock hur bra som helst. Jag tar med mig frun och gör en långhelg av det. Om man bor i Bondi är det jättelätt att få kattvakt. 24 åriga Amanda på min avdelning började nästan gråta av lycka när jag frågade henne om hon kunde tänka sig bo här då. Vår favoritkattvakt Alice kunde tyvärr inte då hon är den största sportfantast som finns så hon kommer också vara i Melbourne då. Melbourne Cup är tydligen året händelse enligt henne.

För Åsa går det jättebra på nya jobbet. Hon hade något möte ikväll så hon blir lite sen. Men snart ska hon blogga om det nya braiga jobbet. Nu ringde hon just och sa att hon skulle gå förbi och köpa sushi. Verkligen skönt för jag är så trött på att laga mat. Jag har ingen fantasi heller så det blir kyckling, ris och grönsaker eller spagetti och köttfärssås, måndag till fredag. Det blir ju väldigt bra matlådor men väldigt enformigt. Tips på vardagsmat emottages gladeligen.

Om exakt tre veckor vid den här tiden sitter vi på flygplatsen och ska gå ombord på planet om en timme. Vårt Sverigeschema är nu maxat och vi har luncher och middagar planerat i stort sett varje dag.

November– Den vackrast månaden. I Sydney.

Nu blommar det verkligen överallt. Man blir helt överväldigad av alla färger. Tänk så precis tvärtom allt är på andra sidan jorden. Däremot är ju inte maj månad den mest spännande månaden här nere.

I söndags tog vi tåget till Central och gick mot China Town för att för första gången prova på dumplings. Här sitter Åsa förväntansfull och väntar.

Vi beställde in två stycken halvportioner för vi visste ju inte om vi skulle tycka om det. Det var mycket gott och det kommer vi prova snart igen. Man doppade dem i vinäger, soja och chili. Mums. De ångkokta dumplingarna var dock väldigt hala och flög liksom över hela bordet innan man lyckades få in den i munnen. De stekta var lite lättare att äta och dessutom godare. Bilden kanske inte ser så fin ut, men så blir det när man får jaga de hala små jävlarna runt bordet…

Det finns en liten lucka i China Town som säljer Cream Puffs (en typ av pannkaksboll med varm vaniljkräm i. Det har alltid varit så lång kö dit så vi har inte orkat. Men i söndags trotsade Åsa kön. Det var det värt. Så väldigt goda var de, även om jag brände mig på den varma vaniljkrämen fortsatte jag tills jag brände mig igen. Det gick liksom inte att vänta på att den skulle svalna.

Efter en massa shopping på Paddy's Market tyckte vi vi var värda en kall dryck i den varma solen.

Nu ligger Morris alltid hos mig på kvällarna. Morris ligger gärna hos Åsa, men då får hon först gå och hämta honom i köket.

Nu är det bara 28 dagar kvar till Sverige. Snälla vädergudarna, ge oss 6 minus grader och en massa snö. Hur coolt skulle inte det vara…

Idag fyller Axel 20 år. Hipp Hipp Hurra! Det bästa med att ha en blogg är att man kan gå tillbaka och se vad man gjorde förr i tiden. För 5 år sedan var vi Södertälje och firade Axels 15-årsdag.

Och för 6 år sedan var vi också i Södertälje och firade Axel. Då på hans 14-årsdag.

För 7 år sedan. Axel fyllde 13 år. Jäklars så länge vi har bloggat nu…

Melbourne och tillökning i familjen

Lill-Åsa bloggar

Förra veckan…

Katternas nya favoritställe har blivit precis när man har kommit upp för trappan. Efter att vi kom hem från Thailand så ligger de aldrig i vår säng. Konstigt. När man tror att man börja känna dem så byter de rutiner.

Maverick älskar att gosa på kvällen med oss båda. Morris får man gå och hämta i köket om man vill ha någon kärlek av.

Maverick sitter även gärna i knäet när vi äter.

Fredag

Vi har för fullt förberett för en läkareximination nere i Melbourne och vid lunchtid i fredags flög jag och två stycken kollegor ner för att förbereda och genomföra examinationen. Det var över 30 grader när vi landande. Vi hoppade direkt in i taxin och åkte förbi hotellet, Melbourne kontoret, och sedan vidare till The Alfred Hospital, där examinationen skulle vara.

Hotellet var på gångavstånd från sjukhuset, The Alfred Hospital som är Melbournes äldsta sjukhus. Det märktes speciellt när man gick på toaletten som påminde mig om Jobsbo-skolans toalett på 70-talet. De här toaletterna hade inte blivit restaurerande under min livstid i alla fall…

Det är spårvagnar överallt så man får se upp.

På kvällen försökte mina kollegor (eller de är faktiskt mina chefer) få med mig ut på lite middag. Jag blev gråtfärdig av tanken då jag hade sett fram emot room service iklädd i hotellets badrock. Det är ju det bästa med att åka på jobbresor. Jag stod på mig och det är jag väldigt nöjd med för de hade sprungit ihop med en av läkarna nere i restaurangen och han var tydligen väldigt pratsugen.

Själv njöt jag av pizza och rödvin på mitt fina hotellrum. Nu kanske ni tror att jag hade sällskap på rummet eftersom det är två vinglas på bilden, men så är inte fallet. Jag beställde en liten flaska vin och de var slut så istället fick jag två glas vin. Jag lovar…

Ute var det fortfarande över 30 grader så tyvärr fick jag panik i den varma badrocken och fick nöja mig med mina pyjamasshorts. Det funkade också bra faktiskt.

Jag bodde på The Blackman och det var ett himla schyst hotell. Mycket konst överallt. Bakom filuren som hoppar rep var badrummet.

Alla rum hade egen ballis också.

Lördag

Det blev en tidig kväll då klockan ringde redan 05.30 på lördagsmorgonen. Även denna dag bjöd på fint väder. Inte för att man kunde njuta av vädret då det knappt fanns fönster där vi var och genomförde examinationen. Vid lunchtid hittade jag dock ett fönster.

Dagen gick jättefort och allt flöt på väldigt bra. Man springer och står hela dagen och inga raster finns det tid för så när klockan var strax efter 18.00 var det äntligen dags att åka ut mot flygplatsen.

Väl på flygplatsen hade jag en timme på mig innan flyget gick. Det fick bli en välförtjänt öl. Oj jävlar så god den var…

Söndag

Jag vaknade upp brakförkyld. Jävla Melbourne…Närå, det är nog inte Melbournes fel utan snarare min fru som var förkyld förra veckan. Vi gick i långsam fart mot Bondi Junction för lite lunch och veckohandling. På Grill'd har de fantastiska hamburgare.

Måndag-Onsdag

Vi har ju förstått att vi inte bor alldeles själva i huset. När man sitter i TV-rummet på övervåningen rafsas det från vinden. Förra veckan när vi tittade ut genom fönstret stirrade jag en possum-mamma och hennes lilla unge i ögonen. Hur söta som helst.

Igår när vi satt och kollade på TV så kom Gertrud och hennes lilla Gunnar klättrandes på fönstergallret. En riktigt stor och fin possum. Så nu är vi sex i familjen. Gudrun och Gunnar kommer dock aldrig ut förrän det blir mörkt. Gärna ska katterna ha gått in också.

Idag tog jag ut lite komp och slutade redan klockan tre. Då hinner man gulla lite med katterna innan det är dags för att blogga.

Morris älskar att bajsa i rabatten. Skönt för oss som slipper plocka upp det ur lådan. Det borde ju vara bra för blommorna också tycker man…

Så här såg min fru ut i morse när vi gick till jobbet. Nu när hon har börjat på nya jobbet kliver vi av tåget på samma station och det är jättemysigt för då får jag få sitta närmast fönstret  

Åsa har ju bara jobbat tre dagar på nya jobbet, och det känns jättebra tycker hon. Hon berättar nog mer på helgbloggen.

Vår trädgård doftar ljuvligt för tillfället. Grannen har en jasminbuske som börjar klättra över till oss.

Så nu när vi öppnar bakdörren på morgonen för man en doft av jasmin mot sig. Vi klagar inte.

Idag är det bara 35 dagar kvar tills vi åker till Sverige.
Helt galet overkligt!
Man skulle ju tro att det inte ska kännas så overkligt att åka just till Sverige där man spenderat största delen av sitt liv. Eller det kanske är just därför det känns overkligt.