Australia Day och Oswald

Förra veckans vardagar förflöt utan några större händelser. När fredagen kom känns det extra lyxigt då vi hade en långhelg framför oss.
På lördagen var det nämligen Australia Day som firas stort här då det ju är nationaldagen.

Det finns en trevlig regel här som säger att om en helgdag infaller på en lördag eller söndag blir en dag i anslutning till helgen en ledig dag istället så att den lediga dagen inte går förlorad. Alltså hade vi även måndagen ledig denna helg.

Lördag och Australia Day

Poppe var som vanligt med kompisarna och vi två åkte in till stan för att fira nationaldagen. Vi hade till och med låtsastatueringar på armarna föreställande flaggan.

Vi steg av bussen vid Central Station och gick den korta vägen till Darling Harbour.

Då går man igenom de yttre delarna av Chinatown.

Paddy’s Market där det finns mycket saker som inte behöver. Poppe har tillbringat mycket tid här inne med sina kompisar.

Man kan dock tydligen verkligen fynda grönsaker och frukt här.

Nästan framme i Darling Harbour ligger Chinese Garden.

Varmt var det.

Vi passade på att fotografera de här brudarna som poserar tillsammans med de ovanligt långa kinesiska kvinnorna :)

Mycket folk och god stämning.

Vi var sen både hungriga och sugna på skugga. Vi kom nog i precis rätt tid till Helm Bar för efter en stund var det här stället helt fullt.
Vi började vid det här bordet men bytte snabbt till bordet bakom tjejen och killen i vänster i bild. Perfekt utsikt över vattnet och strandpromenaden och det fläktade så där perfekt. Där satt vi länge och njöt av öl, mat och av att titta på folk både på baren och utanför.

Sen åkte vi hem och sov lite middag innan vi gick till The Spot och åt thaimat. Perfekt dag.
För Pontus var dagen inte lika perfekt. Han kom hem och vi kunde höra på hans röst direkt när han kom hem att något hade hänt. Hans älskade iPhone hade av misstag puttats ner i hans kompis pool. Dead as a doorknob som man säger i det här landet. Eller död som ett dörrhandtag om man ska översätta det. Konstig uttryck men det är ju å andra sidan inte så värst mycket liv i ett dörrhandtag.

Efter många turer bestämde han sig för att betala en summa för att kunna uppgradera till en iPhone 5. Så nu är han lite fattigare men väldigt lycklig med sin nya lur.

Söndag och måndag

De dagarna var så regniga så det gick in i varandra. Herrejävlars vad det regnade. Vi fick 93 mm på 24 timmar. Det kändes kravlöst och skönt att bara vara hemma, skrota och titta på film.

Vi har sett att Red 2 nu går på bio och vi insåg då att vi inte sett den första filmen. Den kom det året vi flyttade hit och köpte hus i Thailand så vi var väl kanske lite upptagna då.
Den var i alla fall både fylld av action och humor. Stark trea och mycket bra skådespelare.

En annan film vi såg var Trouble with the curve med Clintan. Det hände inte så jättemycket i filmen och det var ganska mycket baseball men den var ändå jättebra. Svag fyra.

Det här panoramafotot tog Pontus på vårt vardagsrum/kök tog Poppe med sin nya telefon.

Orkanen Oswald har varit det som allting handlat om den här veckan. Mest synd är det om innevånarna i Bundaberg som upplevt den värsta översämningen i mannaminne. Vi har faktiskt varit där och firat nyår 2008/2009 då vi bilade dit tillsammans med Holmströmarna. Det starkaste minnet därifrån var att vi hade 39 grader varmt sent på nyårsaftons kväll och att vi satt ute på altanen och tittade på film.

Nu har de stackarna det så mycket blötare där och det kommer ta lång tid att ordna till allt som stormen och regnet har förstört.
Det är ju självklart inte bara Bundaberg som farit illa utan många andra orter i Queensland och norra New South Wales.

Under hela måndagen gick nyheterna ut på att vi i Sydney skulle förbereda oss på att stormen var på väg mot oss. På nyheterna uppmanades alla att ta in alla lösa föremål så vi bar in alla våra blöta utemöbler så det luktade blöt hund i hela lägenheten.

Tack och lov kom aldrig ovädret hit på allvar. Vår altan blev ren och vi har nu kunnat ställa ut våra utemöbler igen.
Vi kunde gå till jobbet igår och så var allt som vanligt igen.

Idag har vi städat på en onsdag! Wild and crazy. Anledningen till det är att vi imorgon ska till en pub i Bondi Junction och träffa folk. Mer om detta i en senare blogg.

Vi tänker lite extra på Tessan som ska opereras i nästa vecka. Tessan är Åsas pappas och Birgittas fina hund som snart kommer vara piggelin igen.

Värmerekord och en massa filmer

Fredag

Vi har varit med om en del väderrekord sen vi flyttade hit. Oftast har det då handlat om blötast, kallast osv. I fredags var det dags för ett värmerekord. Den varmaste dagen uppmätt i Sydney. Och jävlars vad varmt det var. Precis som i en bastu med den där känslan av att det är varmt i näsan när man andas in.
Värmen sjönk dock ganska snabbt på kvällen som tur var så det inte mer än knappa 30 när vi åt middag.

Åsa har lyssnat på Melissa Horn i hörlurar på jobbet under en tid. När Marie och Magnus kom hit hade de ett par låtar av henne på en spellista som vi lyssnade en del på. I och med det fick Lill-Åsa också upp öronen för henne. Så underbar röst och fantastiska texter. Nu är det henne vi lyssnar på under våra mysmiddagar.

Lördag

Ja lördagens väder ser ni ju ovan. Vi var på riktigt hemmahumör och gjorde inte många knop. Vi bara njöt av att inte göra så mycket.

Vi kollade först på Taken 2. Klart underhållande och väldigt lik föregångaren Taken. Vi ger den 3 poäng.

Sen kollade vi på en charmig familjefilm som heter The Odd Life of Timothy Green. Den får också en trea i betyg.

Söndag

Vädret var perfekt för en långpromenad in till stan genom Centennial Park. Vi har ju faktiskt inte speciellt långt till stan. Det visar sig vara 4 km in till Paddington som nog faktiskt får räknas som city.

Men först gick vi alltså igenom parken där det just nu pågår en ljusfestival. I det här trädet har folk skrivit lappar med önskningar. Hundratals lappar fladdrade i vinden. Önskningar om alltifrån leksaker till hälsa och en önskade sig en hyresfri lägenhet.

Vi hade faktiskt tänkt att gå dit för att titta på alla upplysta träd på kvällstid men man är ju så lat när man kommer hem från jobbet.

Den här palmen blommade maffigt. Ser ut som en jätte-liljekonvalj.

Här på Paddo Inn fick det bli lunch. Vi delade som vanligt på en huvudrätt. Det fick bli en beef burger med lite inslag av lamm.

Paddington är ett mysigt område. Här skulle vi kunna tänka oss bo. Fast vi är ju förstås så kära i Randwick.

Sedan var det meningen att vi skulle ta en öl på ett homoställe på Oxford Street där vi varit några gånger förut. När vi kom dit spelade de så hög musik så tanterna gick aldrig in.

Vi gick därför vidare till Surry Hills.

Det fick bli en bärka (ett ord vi tagit efter av Marie och Magnus och som smakar så gott i munnen när man säger det) på Dolphin Hotel.
Anna, kan du visa fotot för Tilda så att hon ser att jag använder skalet jag fick av henne i julklapp.

När vi kom hem blev det ytterligare en film. Vi såg den kritikerrosade och prisbelönta Argo som är baserad på en sann historia.
Vi tittade på den i vårt sovrum vilket gjorde att Åsa visst råkade somna en bit in i filmen. Lill-Åsa ger den i alla fall 3+ och Åsa håller med.

Måndag

Poppe började jobba efter en lång ledighet. Han kände sig välkommen tillbaka då visst många hade saknat honom. Skön känsla.
Så nu är vi verkligen tillbaka i ekorrhjulet men det känns faktiskt helt okej.

Underbara dagar och jäklars så tomt det blev

Vi har haft det så jävla trevligt så vi har helt glömt bort att blogga. Okej, vi kanske har blivit lite påminda när Marie regelbundet har bloggat men vi har prioriterat annat helt enkelt.

Nu har vi vinkat hejdå till Ricardo igår och till Marie och Magnus för en timme sen. Lägenheten känns tom. Att gå från sex personer till hälften märks. Jättemycket.

Nu ska ni få höra hur vi har haft det sen vi bloggade senast.

Förra söndagen satte vi oss en taxi för att hämta upp hyrbilen i stan och ca 3 timmar senare var vi framme i Broke i Hunter Valley.
Efter en lunch i Broke, åkte vi till Singleton för att fylla på mat- och dryckförrådet.

Huset där vi bodde var enkelt men väldigt praktiskt med sovrummen på varsin sida av huset och med varsitt badrum. Dessutom fanns där en stor altan under tak där vi spenderade många lata stunder.

En kväll gick vi på känguruspaning.

Men vi fick nöja oss med en häst.

Vi har besökt fler vingårdar än vad vi någonsin har gjort. Både stora och små.
På tisdagen ville killarna komma och sova över en natt. De tog tåget och vi hämtade dem i Cessnock. Denna dag var den varmaste vi hittills har upplevt i Australien. Då bestämmer sig Herr och Fru Jönsson får att GÅ mellan vingårdarna. Ganska varmt när det är 42 grader. Men de klagade inte.

Ricardo ville förstås se kängurus innan de åkte tillbaka till Sydney. Vi hade fått tips av ägaren till huset om vart vi skulle åka. På vägen dit stannade vi en snabbis och matade alpackorna på farmen vi bodde på i påskas.

 

På en äng så stod de så där, till Ricardos stora glädje.

Ricardo lånade vår kamera och tog massor av foton på naturen och vinrankorna.

Till och med korna tyckte att det var varmt den här dagen.

På kvällen tittade vi alla sex på The Sapphires. Vi satte på ACn och drog för gardinerna för det var faktiskt för varmt att sitta ute även på kvällen. Supermysigt.

På onsdagen klämde vi in oss alla sex i den lilla Toyotan och åkte till Hunter Valley Zoo. Vi ville att de skulle få se de australiensiska djuren på lite närmare håll. Sen åt vi lunch på en pub och lämnade killarna vid bussen.

Som sagt har det blivit några vingårdar. Här besöker vi en av det större slaget, nämligen De Bortoli som ju också säljs på Systembolaget.

Den sista kvällen åkte vi iväg till kängurustället så att även M&M skulle få se kängurus. De fick se ett helt gäng som hoppade.

Och fler vinrankor…

På fredagen åkte vi hem till stan igen och grillade med killarna på altanen. Om sanningen ska fram, var det väl mest Magnus som grillade.

På lördagen hade vi bokat in en pubrunda på böljande den blå. En mycket mysig runda där vi bjöds en drink och musik när vi steg ombord.

Sen stannade vi i Watsons Bay för en vätskepåfyllning. När vi steg ombord igen bjöds vi på BBQ lunch.

På söndagen var vi bjudna på 40-årsuppvaktning då Micke har fyllt år medan de var bortresta. Tyvärr glömde vi helt bort att ta kort under eftermiddagen men vi kan berätta att vi hade trevligt och att vi bjöds på massor med smarrigt.

Innan vi tackade för oss gick vi ut på deras baksida för en liten fotograferingsstund. Marie skickade sen vykort till närmaste familjen som såg ut så här. Det tycks ha blivit väldigt uppskattat.

Planen var sen att vi skulle in till stan men det var sånt busväder så vi åkte hem och gick på puben istället.

På måndagen gick Åsa tillbaka till jobbet medan Lill-Åsa, Magnus och Marie gjorde stan. Vi träffades sen upp i The Rocks och gick till Australian Hotel då alla gäster var lite sugna på att prova på krokodil, känguru och emu. Ricardo vinner alla tävlingar om att prova ny mat och åt helt klart mest av krokodilpizzan till höger när vi andra rynkade lite på näsan.

Killarna drog sen iväg för en avskedsfest för Ricardo med polarna på Bronte Beach.
En av de saker som Marie ville göra när hon var här, var att ta en drink i en sky bar. Vi åkte därför upp på 36:e våningen i Shangri-La Hotel. Mycket imponerande och vi stannade kvar till mörkret la sig över stan. Vi kommer definitivt gå dit igen. Kanske när vi firar 10-årig bröllopsdag i mars…

På tisdagen var det dags för Ricardo att packa ihop sina saker. Pontus följde med honom till flygplatsen för att säga hejdå.
Maken på mer väluppfostrad kille får man leta efter. Han får gärna bo hos oss igen när han vill.

På tisdagen ville Marie bocka av lite shopping. Så fick det bli. Som tur hanns det även med lite pubbesök och lunch.

Lunchen intogs i Darling Harbour.

Med utsikt mot skyskraporna.

Även en sväng till Botanical Gardens fick det bli.

Därifrån bar det av till Operahuset

Vi slutade lite som vi började, med en drink på Operabaren. Den här gången fick det bli under tak. Man lär sig av sina misstag…

Sista kvällen lagade M&M middag IGEN. Vi har blivit galet bortskämda när de har varit här.

Vi kollade sen på Så ska det låta men det avslutades lite abrupt av att Åsa lyckades välta ett glas med rött vin med klänningen när hon steg upp ur soffan. Alla soffklädslar åkte därför hastigt och lustigt in i tvättmaskinen. Vad gör man då? Jo man går ju självklart på puben.

Idag gick även Lill-Åsa tillbaka till jobbet och Marie och Magnus fick klara sig själva. Det gick alldeles utmärkt och de har tillbringat dagen på Coogee Beach.

Vi hann med lite bubbligt på ballisen innan det var dags för den där tråkiga stunden att säga hejdå.

Vi följde med dem och fångade en taxi. Lite blank i ögonen blev vi nog allt.

Marie ringde senare från flygplatsen och berättade att de träffat på världens bästa incheckningskvinna som hjälpt dem att spara 150 dollar som de annars skulle ha behövt betala för övervikt.
Sånt här gillar Marie. Verkligen.
Den historien kommer ni säkert få höra om på Maries blogg när de kommer tillbaka till Sverige. Gå in på den här länken.

Det är aldrig kul att säga hejdå när man bor så långt borta. Ikväll ska vi därför trösta oss med det goda de hade med sig när de kom.