Christinorna i Liljis

Jösses, vilken tid det tar att åka kommunalt till Bromma flygplats. Detta insåg vi när vi började planera för vilken tid vi skulle behöva åka för att vinka av Poppe som skulle till Malmö.

Då glider världens snällaste Karin in som en räddare med sin lilla röda och skjutsar oss dit. Tusen tack igen!

Vi hängde kvar på flygplatsen en stund som sällskap tills det var dags för honom att bege sig in genom säkerhetskontrollen.

När vi kom ut från flygplatsen regnade och blåste det. Burr. Vi förstår dig nu, Anna som fryser när kvicksilvret kryper under 20 grader. Vi har blivit så bortskämda med värme den här sommaren att vi nu också fryser då.
För att göra allting ännu jävligare råkade vi kliva av bussen för tidigt och fick gå igenom ett regnigt Sundbyberg, som för övrigt är Sveriges minsta kommun. Åsa som haaatar regn var inte på något solskenshumör direkt men sken upp lite när hon föreslog att de skulle strunta i regnet och krypa in på The Bishops Arms för att njuta av något irländskt i glaset.
 

Man kan ju ha fördomar emot förortspubar men den här var faktiskt riktigt mysig. 
 

Vi tog sen en snabb sväng förbi stan för att köpa lite kallingar till Pontus på Stadium. Sen åkte vi vidare mot Liljeholmen då vi var bjudna på middag i Monica och Annas nya lägenhet. 

Kolla in bordet! En hel massa smårätter att plocka bland. Mumsfilibabba!
 

En massa vin blev det också. Det får vi betala lite för idag…

Det var ju inte bara Kerstin som hade namnsdag igår. Det visar sig att både Anna och Monica heter Christina i andranamn och det firades med tårta.

Vi hade en toppenkväll och tiden gick jättefort och vips var klockan midnatt. Nu ser vi fram emot att träffas igen under nästa helg när det är dags för Prideparaden.

Lill-Åsas mormor blev dålig under kvällen och var inte kontaktbar. Imorse satt hon tack och lov uppe och åt frukost igen så hon ville nog bara skrämmas lite grann. Tokmormor.

Kerstin, the coolest cat

Idag firar vi världens bästa Kerstin som har namnsdag idag. Tack för informationen, Anna.

Vi pratade med Kerstin på telefon häromdagen. Hon har det bra och hälsar till alla bloggläsare. Mest går hon omkring i djungeln och dödar kungskobror och uppfostrar tre vilda ungar.

Igår åkte Lill-Åsa en sväng med sin mamma för att hälsa på mormor Majvor. Lilla skruttgumman frågade om Lill-Åsa var ledig från skolan och blev helt chockad när hon berättade att hon ju fyller 40 år nästa gång. Bless her, för att hon tog bort 25 år från Lill-Åsas ålder.

Mormor fick en blomma av Karim och det fick vi också!
Titta en sån fin hortensia! Nu har vi som är så ruskigt dåliga på vad blommor och fåglar heter, lärt oss en ny blomsort.

 
Vi blev sugna på förrätt och gjorde en avokadocreme med rödlök, löjrom och dill. Receptet finns här. Riktigt gott.

Till huvudrätt åt vi pesto och parmesanlax i ugnen med en kall vit sås och klyftpotatis till det. Även det ruggigt smarrigt.

Ett recept vi också måste tipsa om är det vi åt i torsdags, nämligen Sommarkyckling. Enkelt och smarrigt.

Nu ska vi snart åka mot Bromma för att vinka av Pontus som ska ner till Skåneland. Sedan ska vi iväg på middag ikväll.

Helgen som blev en långhelg

Åsa skriver

Jag tänker alltid så bra i duschen. Igår morse när jag stod där bakom draperiet fick jag en toppenidé. Varför inte vara ledig på fredagen och få en långhelg? Åsa är ledig torsdag-fredag var tredje vecka och skulle ju därför också vara hemma och Poppe åker till Skåne på lördag och då skulle vi ju få en extra dag tillsammans innan han drar. Sagt och gjort! Torsdagskvällen förvandlades snabbt till en fredagskväll. Magiskt.

Tidigare i veckan gick min klocka och dog. Ett batteribyte trodde jag självklart skulle lösa problemet, men nix. Handikappad som jag är utan klocka på armen fick jag lösa problemet och åkte till Stjärnurmakarna i Liljeholmstorget och köpa en ny. Vit och helt i plast. Snygg, tycker jag.

Vi är ju reseledare för våra årliga tjejresor och nu har vi bokat flygbiljetterna för den tredje. Den här gången blir vi 10 balla brudar som åker och resan går till Valencia den 23 september. Dessa resor är förbaskat roliga!
Tänk er en tjejmiddag fast den varar i flera dagar!

Åsa och jag var i Valencia för 2,5 år sen och blev båda lite förälskade i denna stad. Fast vi var där i början av mars hade vi 25 grader och vi kunde sitta ute på uteserveringar och äta båda lunch och middag.

Visste ni att paellan faktiskt ursprungligen kommer från just Valencia?
 

Idag har vi en fixardag. Bland annat ska min hårutväxt bort. Var femte vecka står jag där med plasthandskarna på och kladdar.

Jag har nyss bytt märke och använder nu samma sort (men inte nyans)som Pernilla Wahlgren :)

Jag har följt hennes blogg under lång tid och har sen dess totalt ändrat min bild av henne. Bilden av en flamsig lite korkad tjej har ändrats till att jag nu ser en ödmjuk, glad, rolig och generös tjej. Hennes blogg är full av foton från hennes ganska hektiska men roliga liv.

Medan jag färgade svallet passade Åsa på att läsa tidningen.

Poppe gick över till Asplundarna för att vattna deras blommor eftersom de semestrar nere i Höllviken. Sen skulle han ta sig till Älvsjö för att lämna tillbaka pengar han lånat av en kompis som han lärde känna i Thailand och sen åker han in till stan för att träffa en kompis från flyglägret. Kompisen som bor i Älvsjö heter också Pontus och vår Pontus kallar honom "min bror från en annan mor". Den andra heter Adrian och kallas Adde. Poppe och Adde. Låter som två personer i en gammal svensk pilsnerfilm :) Hela veckan har han hängt med dessa två och deras kompisar. Vi har knappt sett röken av honom men när vi ser honom vända i dörren är han på ett strålande humör. Kul, tycker vi!

Knatt och dag

Igår gick Lill-Åsa på after work på kinesen som visade sig vara mongolen på hörnet. Halva arbetsstyrkan går på semester och ville fira det med en öl i solen. Lill-Åsa kom ju tillbaka från sin tvådagarssemester men det var väl också värt att fira.

När Lill-Åsa kom hem hade vi fredagsmys som sig bör på fredagar.

Efter ännu en het natt :) vaknade vi upp till en lugn lördagsmorgon. Lite DN-läsning och sen powerwalk i vanlig ordning. Veckans fjärde.

Då solen skulle gömma sig idag tyckte vi att det var läge att gå på bio. Men man kan ju inte gå på bio utan godis.

På Willys i Heron City har de förstått det där med att man inte vill ha prasslande godispåsar när man tittar på film. Titta vilka söta godisburkar de har börjat med!
 

Vi såg Knight and Day och den var faktiskt riktigt underhållande. Bättre än väntat till och med. Vi gapskrattade flera gånger alla tre och Pontus hade till och med handsvett när det var som mest action.

Innan filmen körde igång hann vi även köpa något vi tänkt inhandla i flera år. En extern hårddisk till alla våra tusentals foton.
Vi hittade en som rymmer 1 TB för 690 kronor. Taget!

Vi håller som bäst på med en massa saker som ska fixas för visumansökan. Vi har nu fått en tid för att göra engelskatestet. Man kan ha mellan 1-9 på provet och vi måste minst ha 6. Man får dock göra om det hur många gånger man vill men det kostar 2 000 kronor att skriva skiten. Hua. 
 

Nu sitter vi och väntar på att hungern ska slå till. Det tar ju lite längre tid när man har ätit en hink med godis under eftermiddagen.

Åsmansbo, hänne ä dä fint

Lill-Åsa skriver

Facebook är ju helt fantastiskt. Genom den har mina systrar och jag fått kontakt med våra barndomsvänner från Åsmansbo där vi växte upp. Här står vi alla framför vårt hus typ 1975.

Mamma, Gun, Marie och jag lämnade Södertälje vid frukosttid för att möta upp Pappa vid lunch i Smedjebacken och vidare färd mot Sveriges finaste by, Åsmansbo. När jag var liten hade jag en t-shirt som det stod "Åsmansbo, häänne ä dä fint" på. Jag är än idag en stolt över att ha fått växa upp där.

Lotta och hennes familj (som i vanliga fall bor i Sundbyberg) har köpt huset som stod precis mitt emot vårt hus. Här sitter vi i den underbara värmen och fikar. Det är inte Lotta ni ser på bilden utan hennes lillasyster Mona.

Här är då huset som vi växte upp i. Eller i alla fall de först åren.
Vi flyttade härifrån 1980.

Vi var så sjukt nyfikna på om det var sig likt i byn så vi gav oss ut på en promenad runt sjön, vilket också innebär typ hela byn. Här se ni Mona i täten och Lotta till höger. Gun, Marie, Mamma och Pappa kommer lite efter för de var tvungna att ta lite foton.

Nu är vi nästan uppe på Åsen där Lotta och Monas mamma Marianne bor.

En blomma från Åsmansbo.

Marianne var sig lik.

Promenaden fortsatte vidare runt sjön i riktning mot byn Matsbo.  På Wikipedia kan man läsa detta : Matsbo, äldre stavning Mattsbo, är en hytta och herrgård i Smedjebackens kommun.

Hyttan togs i drift 1644 och nedblåstes 1907. En av de få kvarvarande, ålderdomliga mulltimmerhyttorna i Dalarna har bevarats där Matsboån rinner ut ur sjön Bersen och delvis restaurerats. Herrgården, tidigare i bl.a. släkten Tersmedens ägo, är uppförd omkring år 1800, vitrappad med brutet, halvvalmat tak och två flyglar.

Det var en helt fantastisk promenad. Allt var sig faktiskt väldigt likt. Kanske att allt var lite finare nu. Eller så ser man det genom en vuxens ögon och man uppskattar andra saker som man som 5-åring inte såg eller uppskattade.

Här är Lotta och hennas tre döttrar. Jag tror att de var bland de trevligaste och finaste barn jag någonsin träffat.

Matsbo Hytta.

Vi fortsatte…

Det kryllade av smultron. Gun lärde oss att smultron heter wild strawberries på engelska, så vi lärde oss även någonting under promenaden.

Sedan kom vi fram till själva badplatsen vid Bersen. Den var sig också lik förutom att det var lite finare. Jag gjorde här året första dopp i svenskt vatten. Till och med Pappa badade. Här har man badat 1 miljon gånger som barn.

Hela familjen under Åsmansboskylten. Vi lånade även in en utav tvillingsystrarna Alice. Eller Ebba. Det var lättare att se skillnad på dem när de hade olika klänningar på sig.

Här bodde snälla tanten som man plockade blommor till och alltid fick någonting för det.

Det här huset har varit till salu i ett år. De ska ha 395.000 kronor för det, men alla i byn tror att man kan pruta ner det till 295.000. Huspriserna är något lägre än i Stockholm.

Nästan tillbaka efter en 4 kilometer lång runda runt sjön.

I huset till höger bor Lotta och hennes familj. På kvällen satt vi och tjåla(som man säger i Åsmansbo) , åt och drack.

I morse hann vi med ännu en promenad längs memory lane. I dag gick vi upp till Hea. Jag insåg att det egentligen inte heter Hea, som det gjorde när jag var liten, utan Heden, men växer man upp och pratar dalmål så blir det så.

På vägen hem från denna underbara lilla tripp stannade vi till och åt lunch  och passade då på att fira Gun som fyller år imorgon.
Grattis till Gun!!!

Årlig tradition

Det är ju lite grann av en årlig tradition och vi tror att det nog var 7 året i år som vi åt middag i grannarnas kolonistuga i Bromma. Det mest fantastiska är att vi alltid har fint väder när vi ses där. Kanske är det så att solen alltid skiner över Kortenslunds Koloniområde.

Här på nummer 117 välkomnades vi med varma kramar och en kall drink.

Fru Andersson som alltid ser lika fräsch ut. Lite fuskigt nästan.

Här är deras gulliga hus som inte får vara mer än 26 kvm stor. Regler är regler. Det här lärde vi oss bland annat igår. Vi lärde oss också att vi just nu har tropisk värme i Stockholm då nattemperaturen inte går under 20 grader.

Herr Andersson vid grillen. Där grillades det först bröd till magiska brushettas och senare även goda olivbiffar.

Linus plockade smultron och hallon åt oss. Himmelskt goda och söta.

Maries man Magnus säger att det är ett ålderstecken när man fotograferar blommor. Den här bjuder vi på.

Det syns inte men vi har ett smultron mellan oss så det är inget perverst som sker på den här bilden…

Susanne i grodperspektiv.

Någonting annat som är en tradition är att vi ska få stryk i kubb. Så länge vi hade Susanne på vårt lag vann vi dock båda matcherna men när vi skulle köra Andersson vs Ricklid åkte vi på storstryk.

Kolla in efterrätten! Den var lika god som den ser ut. 
Inte så farligt osund heller.

Mörkret la sig över Kortenslund och några filtar togs fram medan vi satt och surrade. Lite senare kom en taxi och hämtade oss utanför deras grind.

Ett jättetack till familjen Andersson för ännu en mysig kväll!