Plakata studenter

Veckan som gått

En tämligen händelselös vecka har passerat. Pontus har haft många prov och mycket läxor. Nu är det bara några veckor kvar till sommarlovet. Jippie!

Igår hände dock något utöver det vanliga. Åsa satt på jobbet och fick ett lite ovanligt sms från Pontus. Han trodde att han fått ryggskott och låg i vilorummet i skolan. Stackarn hade aldrig haft så ont i hela sitt liv. Han hade så ont att han knappt kunde andas och lärarna var också lite bekymrade. Han hade lattjat på skolgården och gjort ett glädjeskutt och när han landat högg det till mellan skulderbladen och hela ryggen typ krampade.

Vem ringer man då? Jo, vår alldeles egna sjuksköterska! Marie har alltid goda råd att komma med och hon sa att det nog bara var att åka till SÖS om han hade lika ont när mamma Åsa kom till skolan. Som tur var mådde han bättre när hon kom fram till skolan även om han fortfarande hade väldigt ont. Han kom nu upp på benen och kunde i en konstig framåtlutande stil gå hem för egen maskin.

Hennes bästa råd till honom nu idag lördag var att röra på sig och att inte sitta stilla. Vi tog därför med honom på vår tur till SKHLM som ju Skärholmens centrum numera kallas.

Karin och Lennart som också skulle söderut var gulliga och skjutsade oss dit. Snacka om förspänt.

Vi pratade en stund på parkeringen och skildes sen med orden "Vi ses imorgon!"

Karin kunde inte komma över att Pontus hade blivit så lång och smal. Tänk om man kunde växa lite på längden själv. Kanske man skulle bli lång och smal då…

SKHLM var nästan en lite klaustrofobisk upplevelse idag. Inte hittade vi jeans till Pontus heller men ett par mors-dags-presenter inhandlades i alla fulla fall. Lill-Åsa hittade ett par kängor på tokrea som ska bäras under vår sista vinter innan Australien :)
 

Vi tog tunnelbanan hem och det var gott om annorlunda människor på perrongen. Den här tantan brukar även gå på Sergels torg och sprida sina säkert kloka ord. Idag tyckte hon nog att folket i Skärholmen behövde höra hennes budskap.

Vi behövde handla mat och vi stannade till i Liljis och handlade på ICA. Vi hade kunnat gjort det i Skärholmen men vi tycker att det är så jobbigt att handla på affärer där man inte hittar. Tar typ dubbelt så lång tid och man måste springa fram och tillbaka och hämta det man glömt.

Med tunga kassar gick vi från tunnelbanan på Åsen.

Kanske ett bindestreck hade suttit fint här. Fast på det här sättet blev det ju roligare förstås.
 

Sommarblogg

För oss som inte var tillräckligt snabba så blev det ingen vår i år. Vi tror att våren var på en onsdag och vi jobbade ju då. Sommaren slog sen ner som en väldigt behaglig bomb över Svedala.

Under veckan som gått har solen mest skinit och värmen har varit fantastisk. Måndag och tisdags kväll gick vi ut på en timmes powerwalk i värmen efter middagen. Onsdag lyxade vi till och med till det med en lillördag och picnic.

Träden blommar och gräset är så grönt att det nästan gör ont i ögonen.

Åsa preppar picnic nere vid Personnebadet. 

Det blev kyckling- och kesosallad med rödtjut.

Igår kväll var det utgång med Lill-Åsas jobb. Det fanns en Gustav att avtacka och det gjorde vi på Linas bar på Hantverkargatan. Åsa halkade med på ett bananskal och var glad för det. En mycket trevlig kväll med en massa sympatiska och fängslande :) människor.

Lördag

Imorse när vi vaknade sken solen från en klarblå himmel. Vi steg upp och åt frukost och skyndade oss ner till Personnebadet där man nu fyllt poolen. Vi dyrkade solen en stund innan det var dags att gå hem för att göra oss i ordning för att åka iväg och fira Josephine 2 år och Nathalie som fyllt 6 år.

Vi tog tunnelbanan och Roslagsbanan till Enebyberg.

Där var det också sommar.
 

Ett långbord uppdukat fullt med godsaker fick vi njuta av utanför deras hus.
 

Charmiga Nathalie fyllde 6 år tidigare i veckan. 
 

En mycket bestämd tvåårig Josephine som kommer gå långt här i livet. 
Åsa har förmånen att vara gudmor till denna sötnos.
 

Marilenes bror Marcus har nyligen blivit pappa och såg trygg ut med bärselen runt axeln.
 

Vi kommer inte riktigt ihåg vad Marilene pratade om här men vi tvivlar starkt på att hon pratade om Petter :)
 

Familjen Eckerström har nyligen införskaffat det man tydligen måste ha om man bor i ett villaområde, nämligen en studsmatta.
Prickarna i luften ni ser är vattnet från vattenspridaren som barnen sprang igenom. Och Marcus.
 

Marcus flickvän och mamma till Lilly hade nog en känsla av att Lill-Åsa behövde bebiskärlek och frågade om hon ville hålla en stund. Det säger man ju inte nej till. Sniffa på bebis och nypa i armvecken, det är livet det.
 

Efter en solmättad eftermiddag åkte vi söderut igen för en hemmakväll på Åsen.

Grannfejden

Lördag

Lill-Åsa har jobbat i helgen och Åsa har pysslat lite hemma.
Åsa har också passat på att testa sin nya app i sin iPhone som heter RunKeeper och som mäter allt man vill ha mätt när man springer. Otroligt roligt och såna prylar man behöver för att ge sig ut även när det tar emot. För att riktigt kunna springa på ett bra sätt med sin iPhone har hon även införskaffat ett sånt där träningsnördigt armband man fäster runt överarmen och känns som en blodtrycksmanschett om man spänner den för hårt.

Lördagskvällen bestod av räkor och vitt vin och allmänt mys.

Söndag

I natt har våra grannar ovanför oss haft fest igen. Varför kan inte folk som ska bjuda hem en massa alkoholtörstiga människor sätta upp en lapp i porten för att varna oss oskyldiga sömnkrävande människor? En liten lapp bara för att påminna oss om att hitta ett annat ställe att sova eller bara ge oss möjligheten att hinna köpa nya öronproppar då de gamla gick åt under grannarnas förra fest. Är det för mycket begär? Va? Va?
Åsa har vissa planer att gå en trappa upp och bara stilla påpeka detta men sånt gör ju att man känner sig som en tant som missunnar folk att ha roligt. Kanske hon ska rulla papiljotter i hela håret och knyta en scarf utanpå, ta på sig några nedgångna tofflor och en noppig kofta och gå och ringa på?

Ända sen i fredags när vi var inne i stan och kollade i affärer har ett par skor fastnat på näthinnan på Åsa och idag var hon bara tvungen att åka och köpa dem. Helt tvungen. 

På vägen hem från tunnelbanan satt en skata som hade stött på ett oväntat problem. Hur får man med sig en hel råtta som ligger uppdukad på vägen? Man riktig såg hur den tänkte och provade nya knep. 

Tjocka katter och feta blondiner

Torsdag

Åsa vaknade upp och var vansinnigt rastlös fast ledigheten knappt hade börjat. Innan vi knappt slagit upp våra blå hade Åsa hunnit kolla på Ryanairs samtliga avgångar samma dag. Det var dyrt, som väntat.
Jaha, vad gör man då en ledig dag? Det fick bli en tur till Liljeholmen.

Vi knatade iväg till busshållsplatsen.

Det blir mer vår för varje dag som går.
 

Här kommer bussen!
 

Vi shoppade lite smått och gott. Ett par toppar, jeans, munkis och skärp och scarf. Lill-Åsa kan dessutom bjuda på värsta bästa tipset om man har gått upp i vikt. Köp bara lite större kläder. Gärna lite för stora ockå så att man känner sig smal. Funkar skitbra!

Åsa däremot fortsätter på den smala banan och har gått ner nästan 3 kg. Någonting gott måste man ju dock unna sig när det är ledigt och då har OLW svaret. Jättegoda faktiskt och bara 7,5 % fett. Mindre än smalpopcorn för bövelen. 

Fredag

Det var hög tid att göra någonting åt Lill-Åsas hår. Hon har inte färgat slingor sen Gustav Vasa och hennes mamma säger nästan varje gång "Jag vänjer mig aldrig vid att du är så mörkhårig!" Nu behöver Karim inte jobba på att vänja sig längre.

På stan var vi inte ensamma.

Lite blomster från Hötorget fick det också bli innan vi åkte hem.

På Inteckningsvägen bor norra Europas tjockaste katt. Det syns inte riktigt på den här bilden. Hon/han måste vara väldigt fotogenic.

Jaha, vill ni se hur hon blev. Det här är före-fotot.

Se så mycket roligare man har det när man är blond!

Top Pontus

Idag gick vi på helg! Vi får faktiskt en hel helg tillsammans innan
Lill-Åsa ska "jobba" lördag och söndag. Det tyckte vi att vi skulle fira med lite ful-skumpa. Pontus gick över till Asplundarna och såg fram emot ett besök på Parken Zoo. De åker imorgon och sover till över till fredag.
I vanliga fall hade vi utnyttjat en långledighet med att åka bort på weekend någonstans i Europa men nu suger vi det sista ur Sverige. Idag blev det ju faktiskt ingen dålig dag att börja med det då solen skinit och hemlandet har visat upp sig från sin bästa sida.

När Åsa var på hem från jobbet ringde Pontus och lät exalterad. Han hade fått post. Ett brev som berättade att han fått en eftertraktad plats på ett flygläger på Gotland en vecka i sommar. Vi funderar nu på att döpa om honom till Maverick Asplund. Skulle inte det vara coolt så säg :)

Avatar och fotboll

Igår eftermiddag fick vi låna Avatar av våra goa grannar.  Lill-Åsa och Pontus hade lite Delicato-boll-frossa och Lill-Åsa drack slog även till på en espresso. Åsa valde att knapra på vitkål.
Eller valde och valde…

Avatar är ju inte riktigt vår genre. Vi gillar ju filmer som har lite verklighetsanknytning men den här var rackarns bra.

Tidigare i veckan hade vi fått en inbjudan från grannpojken Linus. Han ville att vi skulle komma och kolla på när han spelar fotbollsmatch och den här söndagen passade ju helt perfekt. Perfekt är dock inte ett ord man använder för att beskriva vädret just nu. 8 grader, blåsigt och kallt som fan.

Klockan 09.50 stod vi där och hejade på Hägerstens SK. Vi var grymt imponerade av hur så unga killar kan vara så skickliga med bollen.

Söta små getingar.
 

Anderssons som är vana att stå vid en fotbollsplan var utrustade med tredubbla lager kläder och handskar. Vi är ju inte riktigt vana vid det här och tappade känseln i fingrarna efter tre minuter.
 

Han är rätt macho, Linus.
 

Här blev det mål för Hägerstens-killarna födda –01.
 

Naturligtvis blev det seger för getingarna. Mycket underhållande och spännande match.
 

För att få upp värmen gick/sprang vi Hägersten runt efter matchen. När vi nästan var hemma träffade vi på den här långsamma vännen.
Hon hade inte bråttom, hon inte.
 

När vi tvättat några maskiner i tvättstugan slog vi oss ner i soffan alla tre och kollade på film. Vi gillar Sandra Bullok och det här var en lättsam komedi. Den var ju inte i närheten av The Blind Side men helt ok ändå.

Nu ska vi krypa ner i våra nytvättade sängkläder och invänta måndagen. Den här arbetsveckan blir kort. Det tycker vi om.

Ytterligare en titt i backspegeln

Åsa skriver

För några veckor skrev vi här på bloggen om när vi hade återträff med det gamla jobbgänget från Stureby Sjukhem. Igår var det dags för en ny titt i backspegeln. Kan det månne vara ett ålderstecken att bli inbjuden på såna här tillställningar stup i kvarten?

Vintern 1993 började jag jobba på Artema Medical. Jag var då alltså 24 år och började som receptionist och allmän kontorsråtta. Artema var då ett litet företag och jag fick anställningsnummer åtta. Jag trivdes från första dagen och blev kvar i hela fem år, med ett avbrott för åtta månaders mammaledighet under 1995-1996. Under dessa år fick jag förmånen att jobba ihop med många fantastiska människor och en del av dessa finns fortfarande kvar i mitt liv. Jag har till och med fått två gudbarn på kuppen!

Igår var det dags för fest för att fira att det var 20 år sen Artema grundades. Alla vi 90 personer som någon gång har jobbat på Artema hade fått en fin inbjudan hem i brevlådan.

Eftersom jag ju varit bortrest till England under en Pontusvecka (som jag försöker undvika så mycket det går) valde jag att först ha fredagsmys med god mat med familjen och att komma lite senare till festen.

När jag steg ut på torget i Rissne höll solen på att gå ner.

De hade visst pimpat entrén in till huset och döpt den till Valla park.

Charmigt utplacerade loggor för att visa vägen till restaurangen där festen skulle vara. Restaurangen ligger mittemot Artemas kontor och har under alla år i folkmun kallats för Tysken för att restaurangen på den tiden drevs av en tysk man. Idag ägs stället av libaneser och middagen var därför meze som tydligen var riktigt mumsig.
 

Robert, en av grundarna och den som anställde mig. Han jobbade som VD där under många år men är idag VD på ett nytt medicintekniskt bolag som han också startat. En otroligt karismatisk man med glimten i ögat.
 

Många roliga möten och kära återseenden blev det under kvällen. Många var sig otroligt lika medan andra var svåra att känna igen.

Kvällen gick på tok för fort och hux flux var det dags att sätta sig i en taxi och åka hem.
Det blir säkert en fest till när företaget firar 30 årsjubileum. Jag undrar vart på jordklotet jag befinner mig då…

I bil runt engelska landsbygden

Åsa skriver

I måndags var det dags för vår resa till England i ett försök att bli lite klokare.

Vi tog flygbussen till Skavsta och flög Ryanair till Stansted fulla av förväntan. Vi som åkte var Torkel (min chef och vän) och Marcus som är en av grundarna av bolaget. Och undertecknad förstås.

Vi kom fram till Stansted lite tilltufsade av de ruggigt obekväma sätena på flyget. Det går verkligen inte att sitta bekvämt då de ju i stort sett lutar åt fel håll och man sitter framåtlutad.

Vi gick och hämtade ut vår hyrbil, en Passat, och kopplade in vår Garmin. Tänk om vi inte hade haft den i vår snirkliga tur runt mellersta England.

Totalt har vi åkt bil i ca 9 timmar men väldigt uppdelat och aldrig mer än dryga 2 timmar åt gången så det har gått jättebra. Jag skriver ingenting om alla de möten och besök vi har gjort då det är än så länge ska vara hemligt och inte ska ligga på internet.

Visa karta

  

 
Torkel har kört alla milen och gjort det helt galant. Han drog inte på vindrutetorkarna istället för blinkers en enda gång.
 

Första kvällen åkte vi till en liten liten by som heter Sawtry där en gammal kompis till Torkel bor. De träffades i Hong Kong och har hållit kontakten sen dess. Idag bor han med sin fru och sina två små barn i en omgjord lada. Han bytte helt bana från att vara en framgångsrik marknadskille till att nu tillverka leksakslådor. Härligt med folk som vågar ta klivet till ett bättre liv.

Här åker vi på uppfarten till deras hus.
 

Kolla in den stora AGA spisen! Ett väldigt lantligt kök som passar perfekt i den miljön.

Torkel och hans kompis Jeremy

På kvällen blev vi bjudna på en smaskig krabbpasta vid deras stora rustika bord. En del vin slank visst också ned. 

Trött och nöjd kröp jag ner i hotellsängen och slocknade bums.
 

På morgonen var vi tillbaka hos Jeremy och hans fru på en riktig engelsk frukost. Snacka om gästfria och trevliga människor! Allt fanns på det här bordet. Vi började med flingor och mjölk, sen ägg bacon och korv och så avrundades det med toast och marmelad. Behöver jag säga att jag fick lägga Scarsdale-dieten på hyllan under den här resan…
 

Efter en stunds körning kom vi fram till Henley-on-Thames som visade sig vara en urgullig liten stad. Det kurrade i magarna så vi klämde in en lunch innan vårt möte. Stället heter The Angel och är visst Englands mest fotade pub då den ligger precis vid floden och en söt bro.

Som sagt, ingen Scarsdale här inte.  

Jag har haft otroligt trevligt med dessa båda killar under resan.

Efter ett 4 timmar långt möte åkte vi till en liten by utanför Coventry där det var dags för nästa möte. Detta skulle bli ett middagsmöte och killen som vi skulle träffa hade bokat bord på The Boot.

Fattar ni vad mysigt? Vi var först på plats i restaurangen men snart var det fullt med folk. 

Jag ser ju lagom uttråkad ut men det var en jättetrevlig kväll och killen vi träffade var lika trevlig som alla andra engelsmän.
 

När vi tyckte att vi var klara med mötet sa vi hejdå till vår gäst som gick hem till sig medan vi satt kvar och drack lite mer vin. Torkel ser rätt nöjd ut.

Vi tog oss sen den korta biten till ett litet hotell som vår servitör bokat in oss på. Efter sömn och en hotellfrukost åkte vi i rask takt hela vägen till Reading där vi hade ett avslutande möte innan vi åkte tillbaka till Stansted.
Vi hade inte mer tid än vad som preciiis behövdes och fick nästan slänga i oss en lunch innan vi sprang på planet.
 

Vi sov som små bebisar alla tre hela vägen, trötta av en ganska intensiv men rolig resa.

Vi lyxade till det och tog en taxi från Skavsta och jag blev avsläppt på vägen och kunde strosa hem för att möta familjen.
Vi hade en mysmiddag med mat från Korfu. Skönt att vara hemma.