Algot is back

Måndag till torsdag

Nu är det officiellt! Vi har nu fått papper på att vi nu är maka och maka. På riktigt! Ett stort grattis till oss.

Under veckan som gått har inte särskilt mycket hänt. Pontus har varit hos oss och han och Åsa har ägnat kvällarna åt att förbereda Pontus inför ett biologiprov om hjärnan och nervsystemet. Visste ni exempelvis att hjärnan aldrig är inblandad om du råkar lägga handen på en het platta? Det är ryggmärgen som ser till att du rycker undan handen och hjärnan blir inte informerad om saken för det redan är klart. Så uttrycket "Det sitter i ryggmärgen" stämmer ju faktiskt väldigt bra.

Lill-Åsa var ledig onsdag och torsdag och var mest hemma och julpyntade och städade. Som ni ser är Algot på plats i år igen.

Fredag

Då Lill-Åsa var på Systembolaget för att köpa öladventsstake hittade hon en öl som Mia har skrivit om på Asplundarnas blogg.
Flaskan är som ett litet smycke men Lill-Åsa var dock skeptisk mot innehållet då det stod att ölen var lagrad på whiskeyfat. Detta ändrades dock när hon tog första klunken. Den ligger nu etta på Lill-Åsas öltopp. A little sip of heaven.

Lördag

Vi var bjudna på middag hemma hos Karin och Gun var snäll nog och hämtade upp utanför vår port.

Karin har tyvärr inte fastnat på något kort men håll tillgodo med Lennart och två utav de ohängda döttrarna.

Vi bjöds på sill och nubbe till förrätt och sen en fiskrätt med rotsellerimos.
Tusen tack för en trevlig middag!

Söndag

Medan Lill-Åsa var på jobbet lånade Åsa Pontus från Asplundarna och åkte till Badmintonstadion bredvid Eriksdalsbadet.
När vi åkte dit var det strålande sol och riktigt fint väder. När vi steg ut därifrån efter tre jämna matcher (Pontus vann med 2-1) såg det ut som någon hade hällt mjölk över hela stan. De var så fuktigt att kameran inte riktigt ville vara med men ni ser väl Skanstullsbron som glider in i dimman där längst bort?

Här är då Lill-Åsas ölstake. Frågan är från vilket håll man ska börja så här på första advent. Jämtland eller Visby?

Men först blir det nu glögg med en touch av clementin som är årets smak från B L O S S A och en lussebulle. Vi har slutat köpa hem pepparkakor. Vi äter bara upp dem.

Här händer det grejer

Åsa skriver och Lill-Åsa har ritat och sitter i bakgrunden

Som ni vet har ju jag ganska nyss börjat på ett nytt jobb. Ända sen starten den 5 oktober har jag känt att dialogen med chefen har känts lite sådär. Han är kompetent som tusan och en person som man ser upp till rent professionellt. Det är på den sociala biten som det skiter sig. Livet är för kort för att ha söndagsångest och lite ont i magen när man tänker på jobbet. Det som är så tråkigt är att jobbet i sig egentligen är mitt drömjobb men vad spelar det för roll om man inte kan vara sig själv på jobbet.

Han får mig att känna mig ganska liten…

Så i onsdags sa jag helt enkelt upp mig. Lite wild and crazy sådär och både chefen och grundaren av bolaget blev nog väldigt paffa.
Jaha så kan det gå och nu är jag självklart på jakt efter ett nytt jobb. Igen! Känns som att jag kan det här med jobbsökande vid det här laget. Men jag har några spår på gång redan och hoppas ha någonting klart innan vi drar till Thailand. Håll gärna en tumme eller två. Eller ge mig ett nytt jobb :)

I fredags tackade vår stationära dator för sig och ville inte leva längre om den inte fick formatera om hårddisken. Iiiiii. Allt är alltså borta. Puts väck. Finns inte mer. Alla foton är borta. Som tur är har vi bränt de allra flesta fotona på CD-skivor men ni som fortfarande väntar på att Lill-Åsa ska blogga om den senaste resan till Sälen, kan glömma det.

I lördags morse ringde telefonen 07.40. Efter mycket förvirring och lite puls svarade Lill-Åsa och det visade sig att hennes kollega Göran var sjuk och att hon behövde åka in och jobba. Passade perfekt då hon behöver fylla på med komptid inför den sista veckan i december. Nu är det bara tre timmar som fattas.

Medan Lill-Åsa var på jobbet satt jag vid datorn och installerade alla program på nytt och förde tillbaka alla foton. Det tog en stund.

Klockan 15.00 när hennes arbetsdag var slut tog Lill-Åsa bussen över Västerbron och njöt av solnedgången.

‘

För några timmar sedan ringde Mia och ville prata med Pontus. Hon hade lite dåliga nyheter och berättade att deras undulat Skruttis hade trillat av pinn. Bokstavligt talat. Skruttis har funnits med sen 1998 och är ju en självklar familjemedlem så idag tänker vi på alla i familjen Asplund lite extra och hoppas att begravningen blir fin.

En tur till landet

Måndag till torsdag

Ekorrhjulet har rullat på i det grå novembermörkret.
Vissa dagar har det inte blivit ljust på hela dagen.
I tisdag var Lill-Åsa ledig och passade då på att hämta ut våra thailandsvisum på ambassaden. Efteråt träffades vi alla tre på Hötorget för att gå till Wasavaccination och få sprutor. Tanten i luckan var så övertygande och trevlig så det blev faktiskt två sprutor var. En Twinrix och en Typhoid. Den sista är för att undvika något salmonella-liknande. 2 400 kronor gick hela kalaset på och då är vi ändå inte klara. I mitten av december ska vi dit igen och ta andra dosen Twinrix och betala ytterligare 1 500 kronor. Fattiga och med lite ömma armar åkte vi sen hem för att belöna oss med en pepparkaksfrossa.
På onsdag morgon vaknade Pontus och mådde illa och våra första tankar gick nog till pepparkakorna men det var nog troligen en konsekvens av Twinrix då illamående tydligen är en vanlig biverkning. Han var hemma från skolan på onsdagen men kände sig pigg redan på kvällen och gick därför till skolan igen på torsdagen.

Fredag

Igår blev det köttfärspaj och rödtjut till middag. Efter middagen insåg vi att kvällen var ung och Lill-Åsa kom då på den smått briljanta idén att vi kunde ta en promenad till Landet i Telefonplan. Vi har pratat om att gå dit sen de öppnade för ett antal år sen men det har aldrig blivit av.
På nedervåningen är det restaurang som faktiskt känns lite väl pretentiös för oss. Vi valde därför att sitta i baren på övervåningen. Tyvärr är ju vår kamera fortfarande på vift så ni får hålla tillgodo med lite suddiga bilder.

När vi suttit och myst en stund med en öl och cider började den ena bandmedlemmen efter den andra stiga upp på scenen.
Sen drog de igång… Det kanske inte riktigt är vår musikstil men vi kändes oss riktigt ungdomliga fast vi satt där med våra headset i öronen för att få bort det värsta skränet.

Lördag

Den 19 november fyller Axel 15 år men vi firade honom redan idag.
Så här söt var han för ca 14 år sen.

Och så här söt är han idag.

Marie och Johanna hade fixat en smörgåstårta som inte gick av för hackor. 

Den här söta damen, Isabell, är dotterdotter till Kilis fru Eva.
Hänger ni med?
Hon klädde av sig och gick direkt och satte i Åsas knä även fast de bara träffats en kort stund i somras. Sen satt hon där till och från under hela tiden vi var där. Supergullig är hon!

Gun och Emma var snälla och körde oss till och från Östertälje station i deras nya jättefina Volvo.  
Vi fortsätter dagen på temat skaldjur och vitt vin och ska nu keka reker me knena.

En skatt

Igår fick jag låna en skatt av Björn!
Alla foton på Pontus när han var riktigt liten har nämligen funnits hemma hos Björn och igår fick jag låna dessa för att skanna in till datorn.

Först kommer ett foto på mig innan jag blev gravid.
Ja, vad ska man säga. Harry Potters storasyster? Eller bara konstatera att permanentat hår inte passar alla?

Höggravid! En riktig tjocksmock var jag när jag väntade barn.
Jag slutade väga mig när jag passerat 100 kg. Jag slutade se mina egna fötter redan på sommaren och Poppe är ju född i oktober.

Jag skonar er från förlossningsbilderna och visar resultatet istället.
Lilla bubben.

Nybadad och söt.

Kladdig men glad ändå.

Julen 1996 med morbror och gudfar Micke.

I pyjamas och lite skelögd.

Med kepa i vagnen.

Han tyckte om Cola redan då :)

Ute på promenad.

Dessa foton betyder självklart jättemycket och jag har haft en rolig helg då jag tittat igenom alla och scannat dem för framtiden.

Middag med frågesport

Åsa skriver.

Ni som är lite uppmärksamma har ni säkert noterat att Lill-Åsa inte har bloggat från sin resa till Sälen än. Förklaringen är enkel och logisk. Ena kvällen under deras vistelse åt de en middag med kusiner och fastrar och då tog någon av misstag med sig vår kamera hem till sig i tro om att det var hennes. Det dröjer därför ett par veckor till innan vi får tillbaka den, men då lovar Lill-Åsa att dela med sig av bilderna från denna resa.

Under tiden får ni hålla tillgodo med lite suddiga iPhone-foton.

Igår kom familjen Eckerström över på middag och vi började med den sedvanliga drinken i vardagsrummet. Pontus har fotat och fastnade tyvärr inte på några foton den här kvällen då han hängde mest inne på sitt rum.

Titta vad vi fick! En frågesportsbok med På spåret. Fattar ni så perfekt för oss när vi är i Thailand och suget efter På spåret sätter in.

Nathalie hade dagen till ära på sig en röd vacker klänning som stod ut när hon snurrade runt i cirklar.

Hon kan inte bara snurra vackert hon kan rita vackert också.

Storebrorsan Sebastian är inte sämre han. En regnbåge till en regnbågsfamilj… Fast den kopplingen gjorde han nog inte själv.

Charmtrollet och yrvädret Josephine, som ju också är min guddotter, roade sig alldeles utmärkt på egen hand.

 

Jag fick äran att sitta bredvid Nathalie under middagen.

 

Tyvärr var nog middagen lite snålt tilltagen men vi hoppas att familjen Eckerström inte åkte hem hungriga. Sebastian löste det på sitt eget sätt genom att äta fyra bitar kladdkaka med vispgrädde :)

Och Josephine och botaniserade vidare i våra lådor. Vad ska man med leksaker till när man kan leka med påsklämmor?

   

Efter middagen fixade Sebastian en trevlig frågesport. Vi fick alla välja en varsin bokstav och sen skulle vi alla fylla i ett fint formulär där man skulle ange bilmärken, personer från Astrid Lindgrens värld och djur på de bokstäver vi alla nyss bestämt. Jag insåg att jag var lite ringrostig på Astrid Lindgrens figurer och att Sebastian hade betydligt bättre koll på läget.
En mycket trevlig kväll när allting bara stämmer.

Resa norrut

Åsa skriver

Eftersom Lill-Åsa har kameran med sig till Dalarna är mina foton från Umeå fotade med mobilen. Lite suddiga men helt ok, tycker jag.

I förmiddags tog jag flygbussen till Arlanda, slängde i mig en sallad på Max på Terminal 4 och hoppade på flyget. Jag fick platsen allra längst fram så jag hade full koll på flygvärdinnornas arbete. De skötte sig bra.

När jag steg av planet slog kylan emot mig. Burr. Jag tog flygbussen in till stan och steg av på Vasaplan och tog en promenad hem till morfar.

Efter en stund tittade Ulla förbi. Hon hade med sig kakor som vi mumsade på.

Min gulliga och mycket kloka morfar.

När vi fikat klart ringde morfar och beställde en taxi eftersom vi tänkte besöka min mormor som tyvärr numera bor på ett hem för senildementa. När vi gick ut för att möta taxin insåg vi att det står en limousin utanför porten. Snacka om att åka i stil till ålderdomshemmet.

Min söta mormor som är full av kärlek men tyvärr inte kommer ihåg något som hände för mer än en timme sen. Hon kände dock igen mig vilket glädjer mig massor. Hon sa att hon älskar mig ungefär 20 gånger och lika många gånger bad hon om ursäkt för att hon inte hade något att bjuda på.

Morfar och jag gick sen tillbaka till honom och tittade på en DVD som Anna skickat som visar hur de haft det under 2009. Morfar gladde sig åt att se sitt barnbarn och sina barnbarnsbarn. Jag visade sen foton från våra resor under 2009 då morfar är en mycket berest man fast han är född 1923. Han är en man av världen och är mycket intresserad av andra kulturer och vad andra länder har att erbjuda. Vi åt sen middag hemma hos honom och drack vin och pratade om livet. När man är 86 år ser man klart helt annorlunda på livet än när man är 40 och det är nyttigt och intressant att höra om hans tankar och minnen.

Vid 20.00 följde han mig till mitt hotell och vi bestämde att vi ska äta lunch tillsammans imorgon och ta en promenad runt stan.

Jag ligger nu i sängen med datorn i knäet och bloggar och kollar på film samtidigt. Hotellet är fräscht och nyrenoverat och jag ser fram emot morgondagens frukost som tydligen är mer som brunch än bara frukost. Me like